När jag tänker på framtiden

Jag fick en fråga häromdagen vad jag tänker på, när jag tänker på framtiden. Ju mer jag funderar, desto mer blir jag nästan förvirrad. Jag tänker på så mycket.

framtidencorinne.jpg

Jag tänker mig att framtiden innehåller många glada ögonblick men tyvärr även besvikelse och jobbiga tider.

Jag tänker (och hoppas) att framtiden innebär minst en kandidatexamen i handen, med en förhoppning på en magister. Ett brett leende och en stor entusiasm i att äntligen få lägga både tid och energi helhjärtat på att ta mig an arbetslivet.

Jag tänker att framtiden innehåller mycket kärlek. Många fina resor tillsammans med Laban. Stora som små. Nu menar jag alla sorter av livets resor, både de som man utforskar ett annat land men även sådana när man provar något nytt tillsammans. Tar stora steg.

Jag tänker på framtiden med spänning och försöker att inte låta någon oro komma fram. Jag vet att framtiden ibland kommer skrämma mig. Men samtidigt är jag omringad av människor som gör allt väldigt mycket mindre skrämmande. 

Jag har alltid varit en framtidsdrömmare. Drömt om att starta mitt egna företag. Om att föreläsa. Familj. Kommande hem och drömmar som går i uppfyllelse.

Någon kanske tycker att det är onödigt att lägga så mycket tid på att drömma, men för mig är det viktigt. De gör mig motiverad att fortsätta vara nyfiken på livet och allt det har att erbjuda.

När jag tänker på framtiden tänker jag på två tindrande ögon som bara vill veta mer.