Uppskatta och ge kärlek åt din fyrbenta kompis!

Jag knyter skorna, tar på mig jackan, halsduken och vantarna. Ser mig omkring, har jag glömt något? Får en känsla av att något fattas samtidigt som jag vet vad det är, eller egentligen vem. Jag stänger dörren och går ut på en promenad. Drömmer mig tillbaka till alla de tusentals promenader vi tog tillsammans. Bara att skriva den meningen får tårarna att bränna fram. Det har gått ett och ett halvt år nu sedan han tog sitt sista andetag och fortfarande saknar jag honom varje dag. Ibland tar sorgen och saknaden över, ibland är den bara där som en del av rummet.

corinnelinus-1668.jpg

När jag går på min promenad ser jag personer som är på promenad tillsammans med sina hundar. Jag ser också de som bara är ute på promenad med sina hundar, men som knappt ser dem. Som istället bara kollar ner i mobilen. Samma sak på till exempel bussar. Där hundarna försöker ta kontakt med sina ägare som fräsigt ber dom att lägga av och istället lägger sin energi och tid på annat. Besvikna hundögon som istället tittar sig runt på annat.

Alla gånger vill jag fråga om jag istället får klappa hunden, ge den min uppmärksamhet. Uppmärksamhet och kärlek som är det enda den ber om. För sist och slutligen är det oftast det en hund behöver som mest när den tar kontakt. Den vill att du ska se den.

corinnelinus-1671.jpg

Samtidigt förstår jag att man inte alltid kan vara närvarande och ge sina fyrbenta kompisar den uppmärksamhet och kärlek de förtjänar och suktar efter, det finns ju dagar då man helt enkelt inte orkar. Med det i åtanke vill jag ändå skriva detta inlägg och påminna om att ge din fyrbenta kompis lite extra kärlek och omtanke. Låta promenaderna eller tiden tillsammans bli er gemensamma tid, inte bara hundens.

corinnelinus-1741.jpg

Jag kommer hem efter min promenad och påminns än en gång om att det inte finns någon där nu heller som vill leka efter promenaden. Som överöser mig med pussar. Knäpper på datorn och går igenom några favoritbilder på oss. Tårarna rinner och jag konstaterar att det inte är en bra taktik. Klickar istället in mig på olika hemsidor. Kollar på söta valpar som tittar fram med de gulligaste av valpögon.

Påminner mig själv om att läsa detta inlägg den dagen när en ny fyrbent sötnos flyttat in och jag märker att jag inte är närvarande och ser den. När något annat känns viktigare. När det blivit så normalt att den finns där, vilket ju är fint på sitt sätt. Att någon känns så självklar i ens liv. Då ska jag påminna mig själv om känslan jag har just nu, då man saknar sin kompis så mycket att hjärtat värker. En bra påminnelse för att alltid uppskatta det man har lite extra. <3

Tack kära bloggvärlden för stödet

Wow. Måste börja med att säga ett stort tack för alla kommentarer och tankar jag fick på gårdagens inlägg. Det värmer mitt hjärta enormt och framförallt måste jag säga att era kommentarer både här på bloggen och på Facebook har hjälpt mig mycket! Jag har läst igenom varenda en i lugn och ro och håller ännu på att skriva svar på det sista. Så tacksam till alla som delat med sig av sina tankar och reflektioner. <3

Så som jag anade var jag inte den enda som gått omkring med liknande tankar. Det är helt fantastiskt hur djur kan fånga våra hjärtan på det viset de gör. Hur de blir riktiga familjemedlemmar som man älskar så oerhört mycket och framförallt hur mycket glädje de sprider.

corinnelinus.jpg

Om man ska summera kommentarerna som jag fått så rekommenderar de flesta att helt enkelt följa magkänslan men att man absolut inte behöver känna några skuldkänslor. Många kände igen sig i skuldkänslorna men berättade att även sorgen lättar när man får en ny fyrbent bästa vän. Alla vittnade om glädjen djuren sprider i deras och andras liv. När man valt att ta en ny familjemedlem skiljde lite åt, men ingen ångrade sig i sitt val.

Jag hoppas så innerligt att när den dagen kommer att det flyttar in en ny hund så kan jag ta emot den med öppna, glada armar utan att ha dåligt samvete. Jag märker att jag behöver ännu lite mer tid innan jag är där men jag vet att den dagen kommer. När den dagen är här kommer jag älska den lilla valpen så innerligt mycket.

För min del kommer det dröja ett tag innan jag är redo (och min livssituation är lämplig) men jag känner mig betydligt lugnare och gladare i tankarna nu efter att både ha skrivit om det och också fått höra andras tankar. Jag ser fram emot den dagen en fyrbent kompis flyttar in, vem det blir får framtiden avgöra.

Tack kära bloggvärlden för stödet och gemenskapen. I situationer som denna visas verkligen bloggvärldens värme och kraft!