Tänk om vi alla bara skulle …

  • Sluta ifrågasätta varandra så mycket och istället lyfta och peppa varandra. Istället för att svara ifrågasättande kunde vi säga: Kör hårt, jag tror på dig och jag finns här om du behöver tips och råd. 

  • Le en extra gång. Åt den gamle mannen på gatan. Åt grannen i trappan eller åt damen du möter ute i skogen på din joggingtur. 

  • Ringa en vän när vi grubblar för mycket. När livet känns för stort och för mycket. Eller när det känns glatt men ändå komplicerat. Istället för att hålla allt inom oss, bara ringa upp och fråga: Hej kan vi prata?

  • Kramat varandra, lite längre och lite mer med känsla. Utan att säga något. Bara kramas. 

public.jpeg

Det tror jag hade bidragit till en lite mer välmående värld, vad tror du?

Så jäkla nöjd, fast ändå inte

Måndag. I dag har det verkligen känts som måndag och tyvärr inte på ett positivt sätt. ALLT som kan strula har gjort det i dag, och då menar jag allt. Men sen kom en god vän till mig och Laban över på en kopp kaffe och på en gång förändrades mitt humör från riktigt surt och tråkigt till glatt. Tänk vad fint när vi kan sprida positiv energi åt varandra utan att egentligen ens veta om det. En gåva man aldrig ska underskatta.

sommar_corinnegronholm-33.jpg

När jag började skriva detta inlägg så visste jag inte riktigt vad eller vart det skulle ta sig. Läste en artikel där en sociala medier expert uttalade sig om vad vi vill läsa om i sommar. Hen menade att vi vill läsa om lättsamma saker. Om folks semesterplaner och vart de spenderar sina dagar. Började fundera på det. Är det verkligen så? Att vi inte vill läsa om något djupare än så? Visst är det ju också intressant men jag tror ändå att åtminstone ni som kikar in här vill läsa om mina dagar men också om mina tankar. Tänker jag rätt eller fel?

Eftersom jag inte vet, utan bara får anta att ni som läser gillar en blandning av det vardagliga och det djupa, så kör jag på som vanligt även i sommar. Om jag är totalt ute och cyklar så får ni gärna hojta till. Med andra ord kommer det här inlägget handlar precis om det. Det djupa och ser vardagliga. Ärligt och rakt på sak.

sommar_corinnegronholm-17.jpg

Vi kan börja med helgen. Det blev en ytterst mysig och lugn helg. Mycket kaffe och snack. Många avsnitt av serien The good fight, många timmar sömn och god mat. Vi pysslade även i lägenheten och gjorde bland annat om vår balkong. Jessica har ett jäkla öga för inredning och hjälpte mig att få till balkongen så att vi kan utnyttja det lilla utrymmet vi har på bästa vis. Köpte pelargoner och haffade en ny matta som jag gillar massor. Är inte så mycket för mörkgrönt men denna tycker jag om.

sommar_corinnegronholm-52.jpg

Förutom att pyssla på balkongen åt vi pizza och drack vin. Har fastnat totalt för ett alkoholfritt vitt vin som jag just nu inte kommer ihåg namnet på. Smakar så gott.

När Jessica åkte tillbaka till Helsingfors i går jobbade jag ett antal timmar för att senare på kvällen åka hem till min kompis Mixu för balkonghäng och ännu mera snack. Älskar faktumet att många av mina finska vänner numera är bosatta här i Stockholm. Kom hem vid halv tio och lade mig i soffan med ett leende på läpparna.

Så som du kanske märker så blev det en otroligt fin helg och jag kan inte annat än vara nöjd. Trots det är det något som skaver.

sommar_corinnegronholm-20.jpg

Jag vet inte varför, men det finns något inom mig som ligger och skapar oro i kroppen. Jag känner mig så jäkla nöjd, men ändå inte. Allt känns fantastisk i livet men ändå är det något som inte känns riktigt rätt och jag vet inte riktigt vad det är. En möjlighet är att det är en trött hjärna som behöver semester. En annan är att alla de senaste ändringarna i vardagen behöver lite tid att få sätta in sig. Hitta sin egen plats.

En tredje är att jag förväntar mig något av livet som jag inte har förutsättningarna att just nu få eller ha. Jag som nästan alltid har svar på det mesta befinner mig just nu i en situation där jag inte har det. En känsla jag tror att många av oss kan känna igen sig på. Att man egentligen borde tycka att allt är fint men att det ändå är något som skaver.

public.jpeg

Vad exakt det är får jag försöka ta reda på. Men jag kände att jag ändå vill vara öppen och ärlig med att allt egentligen borde vara toppen just nu men inte riktigt känns det ändå. Så länge tills jag blir klokare, ska jag fortsätta njuta av det som känns kul och ha acceptans med det som inte känns det.

När jag mötte upp Linnea i dag för middag ute på stan så visade hon mig Ohlamoon:s Instagram där de skrev om att månen tydligen påverkar oss mycket just nu. Jag har själv aldrig riktigt trott på sånt men känner ändå en viss form av lättnad att det inte verkar vara bara jag som känner mig tudelad just nu, med tanke på kommentarerna på inlägget.

Nu ska jag iväg och byta en gardin som inte passade alls hemma hos oss. Känner mig redan lite lättare i själen efter en dag som till slut ändå blev riktigt fin.

Avlutande vill jag dock fråga: Stämmer det att man inte vill läsa om djupa tankar och funderingar under sommarmånaderna? Om du INTE håller med så kan du väl trycka på det lilla hjärtat längs ner eller slänga iväg en kommentar. Hade varit väldigt hjälpsamt att få veta. Lägger mycket tid på bloggen och vill såklart leverera sådana inlägg som faktiskt intresserar just dig! <3

Hur har du det just nu?

Tillbaka i Helsingfors och tankar om acceptans

Jag är tillbaka i Helsingfors och redo för en riktig jobbrush. Eller redo och redo, försöker tagga igång mig själv till att vara det i varje fall. Min hjärna börjar checka in för sommarlov och med tanke på att jag ska ta semester först i augusti så är det inte riktigt läge att börja gå in i sommarläge redan nu. Så med andra ord försöker jag verkligen peppa mig själv till att hålla uppe ett bra tempo så att jag sedan kan med gott samvete ta semester i augusti. 

helsingfors-7246.jpg

I veckan jobbar jag med lite av varje. Har två kundmöten, ett riktigt spännande projekt som drar igång (avslöjar mer nästa vecka!) samt lite deltidsjobb. Kommer även släppa en riktigt stor nyhet i slutet på den här veckan, så håll utkik!

Dessutom ska jag börja ta tag i mina sommarstudier. Jag har gjort exakt så som jag lovade mig själv att inte göra, dvs. inte börjat direkt utan skjutit upp uppgifterna en aning, vilket gör att jag nu får plugga riktigt effektivt i två veckor framåt. Samtidigt har jag ännu gott om tid på mig så egentligen är det ingen panik.

IMG_7794.JPG

Som vanligt känns det lite tomt att vara tillbaka i Helsingfors men börjar vara ganska van vid den känslan nu. Hur jag än försöker biter den sig fast i mig varje gång jag lämnar Stockholm och landar i Helsingfors. Istället för att trotsa den har jag valt att vara acceptera den och det gör det hela betydligt enklare.

Jag tror att vi borde acceptera våra olika känslor mer, än vi kanske gör i dagens länge. Många vill inte känna jobbiga känslorna utan helst bara de glada. Detta såklart för att de negativa är just det, jobbiga. Men vi gynnar inte oss själva genom att trotsa våra känslor. Vi har alla hela känsloregistret, vare sig vi vill det eller inte. Det vi kan göra är att lära oss acceptera känslorna och skifta fokus från det negativa till det positiva. Då låter vi inte det negativa ta för mycket rum samtidigt som vi inte heller trycker under det vi känner.

Funderar på att skriva ett helt inlägg om detta, finns det något intresse för det? Klicka på det lilla hjärtat under inlägget om du vill läsa mer om mina tankar om acceptans så ska jag se till att skriva mer om det här! 

Så jävla duktig - Premiär & lanseringsfest

Detta inlägg är inte ett samarbete, utan skrivet på eget initiativ. Däremot har YLE bjudit på resan upp till Vasa samt boende. Ville bara tydliggöra det så det inte blir några oklarheter :)

I veckan har jag fått möjligheten att se på serien Så jävla duktig som har premiär i dag. Serien handlar om fem kvinnor, deras vardag och hur de upplever att samhället lägger upp orimliga krav på speciellt unga kvinnor. Man får följa med deras tankar om prestationsångest och egentligen ångest i flera olika former. 

Bild: Miro Johansson och Marcus Rosenlund

Bild: Miro Johansson och Marcus Rosenlund

Stress och prestationsångest i vardagen

Att skriva om en serie som denna är alltid svårt, för det är ett känsligt ämne som också känns personligt. Jag kan själv känna igen mig i mycket av det kvinnorna berättar om. Hur man förväntas som kvinna vara så jäkla duktig hela tiden. Hur man ska bara ta allt och inte klaga eller må dåligt. Man ska prestera på topp samtidigt som man ska hinna med en massa annat.

Pressen kommer från många olika håll: Samhället, folk i sin närhet men såklart också från sig själv. För man vill ju prestera bra och lyckas, men med det kommer också negativa följder så som ångest och stress. Inte alltid, men ibland, speciellt om det blir för mycket. Just prestationsångest är något jag upplevt otaliga gånger i mitt liv och jag tycker det är väldigt positivt att det diskuteras och att serier som Så jävla duktig görs. För de behövs. 

Jag tänkte inte avslöja något om innehållet i själva serien utan tycker att alla ska se den. Jag blev själv förvånad över att avsnitten var så korta, men så här i efterhand så förstår jag ändå varför. Lite som jag skrev för någon dag sedan så kan några få ord vara viktigare än fyra långa sidor. Så känner jag lite med serien också.

seriekvallsnacks-.jpg

Modiga kvinnor och riktiga känslor

Min första tanke om serien är hur otroligt modiga jag tycker de fem kvinnorna är som valt att dela med sig av sitt liv och sina tankar. Som vågar öppna upp sig och berätta om hur de mår och upplever situationer. Här får man verkligen se ”the real deal”. Inga påklistrade leenden utan genuina känslor, och som ni vet gillar jag det genuina och äkta. Vi behöver mer sånt. 

Jag kollade på serien tillsammans med Ellen, vilket jag såhär i efterhand är väldigt glad över. Det är ingen lättsam serie, vilket ju också är meningen, men åtminstone för mig innebär det att man börjar grubbla mycket och då är det bästa att få diskutera och bara få ut alla tankar. För den här serien väckte verkligen mycket känslor inom mig. Känslor och tankar som skapade långa diskussioner. Så nästa gång du har en stund över, ladda upp med goda snacks och kör seriemaraton en kväll men någon du trivs med. Det gjorde vi och fick till en toppenbra kväll.

På tal om kväll. Jag har tagit mig upp till Vasa och ikväll ska jag gå på seriens lanseringsfest. Vi åkte upp till Vasa tillsammans med Kugge och har förstått att vi är ett gäng bloggare som är påväg på festen ikväll. Ser fram emot att träffa allihopa!

Har du sett serien? Vad tyckte du?

*****

Mår du dåligt? Eller väckte serien stora känslor som du inte riktigt kan hantera på egen hand? Kom ihåg att det finns hjälp att få. I den här artikeln hittar du en bra sammanfattning på vart du kan vända dig, ta hand om dig! <3 

Du är värdefull – Du är viktig!

Ibland vill jag bara skriva några få ord, för att känslan och hjärtat känner precis så. Oftast är det sådana dagar som det inte dyker upp något inlägg på bloggen, för jag känner att några få ord kanske inte ens är värda att publicera. Men så en dag kände jag att nej, så kan jag ju inte tänka. Ibland kan några få ord vara tusen gånger mer värt än fyra sidor fulla med text.

framtidencorinne.jpg

I dag är en sådan dag. Så nu sitter jag här och vill bara påminna dig om en sak. Några ord som var och en har en viktig betydelse. Jag hoppas du tar med dig dem, oavsett hur din dag eller livet överlag ser ut just i dag.

Du är värdefull. Du är unik. Du är bra precis som du är. Du är viktig.

<3

Fyra livsvisdomar som kommit till mig i livet

I dag firar vi Cessis magisterexamen och en del av presenten hon får av mig består av en bok med några av mina viktigaste livsvisdomar och min tanke, eller förhoppning hehe, är att hon med årens gång ska fylla boken med sina egna livsvisdomar. I dag tänkte jag dela med mig av fyra av livsdomarna jag skrivit in i hennes bok. Alla har de kommit till mig i livet på ett vis eller ett annat och lärt mig något viktigt för resten av livet. 

IMG_7168.JPG
  • Ödet avgör vem som kommer in i ditt liv, men det är du själv som väljer vem som stannar. Vem vill du dela ditt liv med?
  • En äkta vän finns där för dej under dina lyckligaste dagar, men även under de allra sämsta. En äkta vän hjälper dig att ta dig upp från även de djupaste hålen. När du behöver det som mest sträcker en äkta vän ut handen och säger ” Ta min hand, vi löser det tillsammans.”
  • Det är först när vi vågar vara oss själva som som vi kan se hela livet. När vi kan sluta leva livet som vi tror att vi borde och istället vara oss själva och ta de valen som vi vill ta och som får oss att må bra. Sluta söka svaren av andra, du hittar dem inuti ditt hjärta. 
  •  Att gråta visar inte att du är svag utan att dina känslor är äkta. Tvärtom visar det att du är stark som vågar känna och visa det som är viktigt på riktigt. 

Vilken är din bästa livsvisdom? 

Tänk hur mycket lättare allt blir om man väljer att tro att den andra vill väl?

Vi hade ett sånt intressant samtal med Ellen i fredags, som fick mig att fortsätta spinna vidare på ämnet, och i dag även skriva ett inlägg om det. Nämligen hur mycket enklare och gladare ens relationer blir om man väljer att tro att den andra vill väl. Om man går in med inställningen att ens kompis eller partner säger eller gör något för att hen vill hjälpa till och framförallt att hen vill ditt bästa.

corinnegronholm.JPG

Foto: Caroline

Jag tror man lätt kan falla in i ett mönster där man tror att den andra vill något negativt om den väljer att påpeka sin åsikt om något. Säg till exempel att Laban påpekar att jag borde jobba mindre och istället återhämta mig mer. I en sådan situation är det lätt att jag direkt går i försvarsposition och tänker att “ Vad har han nu att säga om det, han jobbar ju lika mycket själv. “ Istället för att tänka att han säger det med all välvilja, för att han vill att jag ska ha en hållbar vardag där jag känner mig energifylld och har ork över till annat.

Om jag däremot väljer att se hans åsikt / tanke ur en mer välmenande och snäll bemärkelse, nämligen att han väljer att säga detta för att han tänker att jag kanske själv är inne i en bubbla och inte märker att jag just nu jobbar för mycket, så kan jag ta åt mig av hans råd på ett bättre vis. Dessutom tär det betydligt mindre på vår relation om jag inte direkt går i en försvarsställning utan istället visar uppskattning att han bryr sig om mig och mitt ork.

Så i dag vill jag lyfta upp det här åt er. Fundera på vad du har för inställning i dina relationer. Fastnar du lätt i negativa spiraler och nästan bestämmer på förhand att din partner klagar på dig så fort hen vill säga något i vissa situationer? Var uppmärksam och följ med dig själv och ditt tankemönster de kommande dagarna. Kanske du kommer märka att du bara genom att ändra inställning, kan undvika onödiga bråk och konflikter i framtiden. <3

Dagen när jag hjälpte en 96-åring hitta hem

“Du kommer från himmelen”

De orden fick jag höra av en snäll 96-årig man som jag hjälpte att hitta hem. De några orden som gav mig så mycket perspektiv och som framförallt gjorde min dag, som varit ganska trög, till en väldigt glad dag. Låt oss spola tillbaka.

Jag var påväg till skolan efter ett möte. Var tvungen att ta bussen och inte cykel för att distansen var för lång för att hinna cykla på en halvtimme. När jag ska kliva på bussen står det en man framför mig och frågar busschauffören om bussen går dit han ska. Busschauffören lyssnar knappt på mannen utan sjasar bara in honom i bussen. Jag ser hur mannen sätter sig ner och ser så förvirrad ut.

gammalgubbe-6502.jpg

Kanske var det hans förvirrade uttryck, att han klätt sig liknande som min Farfar brukade göra, att jag kände något medmänskligt ansvar – eller egentligen vad som helst. Men istället för att bara låta honom sitta där så frågade jag om jag kunde hjälpa honom på något sätt. Detta resulterade i ett förvirrat ansikte som plötsligt blev glatt och hoppfullt. Som visade sig tillhöra en trevlig man i hela 96-års åldern. Som bara skulle åka in till Helsingfors för att byta ut sitt busskort och som sedan inte riktigt hittade hem igen.

Det visade sig att min nya kompis var på helt fel buss och inte hade någon aning om hur han skulle ta sig hem. Så där och då beslöt jag att det jag hade bråttom till får vänta. Att låta en snäll 96-åring tappa bort sig kändes inte som något jag ville vara delaktig i. Istället kollade jag upp hur han skulle ta sig hem, åkte tillsammans med honom till rätt busshållplats och såg till att han kom på rätt buss som skulle ta honom bara några tiotals meter från sin dörr.

Vi hann åka buss över en halvtimme tillsammans. Han berättade om hans fru som nu var 94 år. Om att de varit gifta i snart 70 år. Om hans arbetskarriär och om tiden när det var krig i Finland. Om deras hem och hur det var att vara såpass gammal i en så utvecklad värld som vi lever i. Hur förvirrande det nya bussystemet kan vara men framförallt pratade vi mycket om tid.

Att man inte ska stressa runt utan stanna upp. Att det inte är så bråttom hela tiden. Han kallade mig en ängel från himmelen som kom och hjälpte honom. Just där och då förstod jag att det inte fanns något viktigare jag kunde gjort i dag än just detta. Åka buss med en klok man som bara ville åka på äventyr in till stan och sedan åka hem. Än en gång påmindes jag om hur viktigt det är att vi ser omkring oss och hjälper de som ser ut att behöva det som mest. Har du tur så kan du bli kallad ängel och bli alldeles varm i hjärtat efteråt.

Landat i favoritsoffan tidigt en fredagseftermiddag!

Hej hopp! Hur mår ni i dag? Jag känner mig mycket piggare och gladare än tidigare i veckan vilket såklart känns skönt. Kan mycket väl bero på att jag har haft lyckan att ha Jennifer övernatten hemma hos mig och att jag just nu befinner mig hemma hos Ellen. Bortskämd med fina vänner minst sagt.

Att åka och hälsa på varandra på sleepovers är enligt mig ett av det bästa som finns. Jag tycker det är så mysigt att umgås i lugn och ro samtidigt som man vet att man inte har bråttom hem, för man ska ju ändå gå och lägga sig samtidigt. Dessutom att få avsluta dagen med kompissnack känns som en riktigt lyxig grej. Det är också något som jag ser som en fördel med att ha långdistansförhållande, att man tar sig för och gör saker som kanske annars inte blir av.

IMG_6060.JPG
IMG_6062.JPG

Nog om sleepovers. I dag ville jag egentligen skriva om hur viktigt jag tycker det är att man ibland unnar sig en kortare fredag. Det gjorde jag i dag. Kan inte minnas när jag senast slutat jobbet redan kl. 15 på en fredag! Oftast blir det att jobba ganska sent, men i dag checkade jag ut redan någon minut innan tre. En stund senare satt jag i min favoritsoffa i Ekenäs med en stor kopp kaffe i handen.

Vi diskuterade med Ellen om att det nästan finns någon form av prestige kring att man ska jobba sent och absolut inte sluta jobba tidigt. Det tror jag att bidrar till att många tror att man alltid måste jobba övertid för att inte klassas som lat. Visst kan jag själv jobba mycket i perioder, men samtidigt tycker jag också att det är viktigt att då unna sig kortare dagar. Så som i de flesta fall handlar det om att hitta en balans.

För det finns inget coolt med att slita sönder sig själv, tvärtom är det coolt att ta hand om sig själv.

Resa iväg eller bara vara hemma semester?

När folk (mig själv inräknat) hör ordet semester så är den första reaktionen oftast ihopknippad med att resa. Man får frågor eller ställer frågor om vad man ska hitta på, ska man åka iväg någonstans. Är man ledig mer än tre dagar så vill man väl åka iväg och inte bara vara hemma, eller? 

Oftast är svaret för min del att ja det är klart vi ska åka iväg någonstans. Om det sedan är att åka ut till landet eller åka utomlands är inte alltid det som är viktigast utan mest det att man gör något kul och kommer iväg. Jag gillar verkligen att resa och vara ute på äventyr. Jag väljer det i 8 av 10 fall. 

corinnesemester.jpg

Men just denna gång så valde jag 2 av 10 gånger, nämligen att inte resa och åka iväg, trots flera dagar av ledighet. Till min lycka visade det sig att även min pojkvän kände lika. Denna gång ville vi bara vara hemma. Kanske det beror på att vi rest så mycket senaste tiden, för det har vi, eller så beror det på något helt annat. Vad det än är så kändes det som det absolut bästa beslutet för oss. 

Så när jag får frågan nu vad vi ska göra på semestern så är mitt svar att bara vara hemma. Hänga med kompisar och träna. Gå på promenader och se på serier. Städa skåpen i köket och göra undan saker vi skjutit upp i månader i vårt hem. Tvätta kuddar och täcken. Göra sådant man vill göra när man har mycket tid. 

För det händer inte så ofta i vårt liv att vi bara är hemma, vilket ju kan låta galet. Men har man ett distansförhållande, bor i två olika länder, jobbar mycket och är överlag i gång i princip hela tiden så är det inte så ofta man har den här vanliga vara-hemma-vardagen. Då känns det vardagliga nästan ovanligt och man njuter extra mycket av att vara hemma. För jag har aldrig tyckt att det är något dåligt med att vara hemma, tvärtom. Jag tycker det är fint, att man verkligen gillar sitt hem. Att man trivs där. Så det här valet känns faktiskt extra bra just nu, speciellt under denna tid på året, när Stockholm blir allt varmare och framförallt allt vackrare.