Tänk hur mycket lättare allt blir om man väljer att tro att den andra vill väl?

Vi hade ett sånt intressant samtal med Ellen i fredags, som fick mig att fortsätta spinna vidare på ämnet, och i dag även skriva ett inlägg om det. Nämligen hur mycket enklare och gladare ens relationer blir om man väljer att tro att den andra vill väl. Om man går in med inställningen att ens kompis eller partner säger eller gör något för att hen vill hjälpa till och framförallt att hen vill ditt bästa.

corinnegronholm.JPG

Foto: Caroline

Jag tror man lätt kan falla in i ett mönster där man tror att den andra vill något negativt om den väljer att påpeka sin åsikt om något. Säg till exempel att Laban påpekar att jag borde jobba mindre och istället återhämta mig mer. I en sådan situation är det lätt att jag direkt går i försvarsposition och tänker att “ Vad har han nu att säga om det, han jobbar ju lika mycket själv. “ Istället för att tänka att han säger det med all välvilja, för att han vill att jag ska ha en hållbar vardag där jag känner mig energifylld och har ork över till annat.

Om jag däremot väljer att se hans åsikt / tanke ur en mer välmenande och snäll bemärkelse, nämligen att han väljer att säga detta för att han tänker att jag kanske själv är inne i en bubbla och inte märker att jag just nu jobbar för mycket, så kan jag ta åt mig av hans råd på ett bättre vis. Dessutom tär det betydligt mindre på vår relation om jag inte direkt går i en försvarsställning utan istället visar uppskattning att han bryr sig om mig och mitt ork.

Så i dag vill jag lyfta upp det här åt er. Fundera på vad du har för inställning i dina relationer. Fastnar du lätt i negativa spiraler och nästan bestämmer på förhand att din partner klagar på dig så fort hen vill säga något i vissa situationer? Var uppmärksam och följ med dig själv och ditt tankemönster de kommande dagarna. Kanske du kommer märka att du bara genom att ändra inställning, kan undvika onödiga bråk och konflikter i framtiden. <3

Dagen när jag hjälpte en 96-åring hitta hem

“Du kommer från himmelen”

De orden fick jag höra av en snäll 96-årig man som jag hjälpte att hitta hem. De några orden som gav mig så mycket perspektiv och som framförallt gjorde min dag, som varit ganska trög, till en väldigt glad dag. Låt oss spola tillbaka.

Jag var påväg till skolan efter ett möte. Var tvungen att ta bussen och inte cykel för att distansen var för lång för att hinna cykla på en halvtimme. När jag ska kliva på bussen står det en man framför mig och frågar busschauffören om bussen går dit han ska. Busschauffören lyssnar knappt på mannen utan sjasar bara in honom i bussen. Jag ser hur mannen sätter sig ner och ser så förvirrad ut.

gammalgubbe-6502.jpg

Kanske var det hans förvirrade uttryck, att han klätt sig liknande som min Farfar brukade göra, att jag kände något medmänskligt ansvar – eller egentligen vad som helst. Men istället för att bara låta honom sitta där så frågade jag om jag kunde hjälpa honom på något sätt. Detta resulterade i ett förvirrat ansikte som plötsligt blev glatt och hoppfullt. Som visade sig tillhöra en trevlig man i hela 96-års åldern. Som bara skulle åka in till Helsingfors för att byta ut sitt busskort och som sedan inte riktigt hittade hem igen.

Det visade sig att min nya kompis var på helt fel buss och inte hade någon aning om hur han skulle ta sig hem. Så där och då beslöt jag att det jag hade bråttom till får vänta. Att låta en snäll 96-åring tappa bort sig kändes inte som något jag ville vara delaktig i. Istället kollade jag upp hur han skulle ta sig hem, åkte tillsammans med honom till rätt busshållplats och såg till att han kom på rätt buss som skulle ta honom bara några tiotals meter från sin dörr.

Vi hann åka buss över en halvtimme tillsammans. Han berättade om hans fru som nu var 94 år. Om att de varit gifta i snart 70 år. Om hans arbetskarriär och om tiden när det var krig i Finland. Om deras hem och hur det var att vara såpass gammal i en så utvecklad värld som vi lever i. Hur förvirrande det nya bussystemet kan vara men framförallt pratade vi mycket om tid.

Att man inte ska stressa runt utan stanna upp. Att det inte är så bråttom hela tiden. Han kallade mig en ängel från himmelen som kom och hjälpte honom. Just där och då förstod jag att det inte fanns något viktigare jag kunde gjort i dag än just detta. Åka buss med en klok man som bara ville åka på äventyr in till stan och sedan åka hem. Än en gång påmindes jag om hur viktigt det är att vi ser omkring oss och hjälper de som ser ut att behöva det som mest. Har du tur så kan du bli kallad ängel och bli alldeles varm i hjärtat efteråt.

Landat i favoritsoffan tidigt en fredagseftermiddag!

Hej hopp! Hur mår ni i dag? Jag känner mig mycket piggare och gladare än tidigare i veckan vilket såklart känns skönt. Kan mycket väl bero på att jag har haft lyckan att ha Jennifer övernatten hemma hos mig och att jag just nu befinner mig hemma hos Ellen. Bortskämd med fina vänner minst sagt.

Att åka och hälsa på varandra på sleepovers är enligt mig ett av det bästa som finns. Jag tycker det är så mysigt att umgås i lugn och ro samtidigt som man vet att man inte har bråttom hem, för man ska ju ändå gå och lägga sig samtidigt. Dessutom att få avsluta dagen med kompissnack känns som en riktigt lyxig grej. Det är också något som jag ser som en fördel med att ha långdistansförhållande, att man tar sig för och gör saker som kanske annars inte blir av.

IMG_6060.JPG
IMG_6062.JPG

Nog om sleepovers. I dag ville jag egentligen skriva om hur viktigt jag tycker det är att man ibland unnar sig en kortare fredag. Det gjorde jag i dag. Kan inte minnas när jag senast slutat jobbet redan kl. 15 på en fredag! Oftast blir det att jobba ganska sent, men i dag checkade jag ut redan någon minut innan tre. En stund senare satt jag i min favoritsoffa i Ekenäs med en stor kopp kaffe i handen.

Vi diskuterade med Ellen om att det nästan finns någon form av prestige kring att man ska jobba sent och absolut inte sluta jobba tidigt. Det tror jag att bidrar till att många tror att man alltid måste jobba övertid för att inte klassas som lat. Visst kan jag själv jobba mycket i perioder, men samtidigt tycker jag också att det är viktigt att då unna sig kortare dagar. Så som i de flesta fall handlar det om att hitta en balans.

För det finns inget coolt med att slita sönder sig själv, tvärtom är det coolt att ta hand om sig själv.

Resa iväg eller bara vara hemma semester?

När folk (mig själv inräknat) hör ordet semester så är den första reaktionen oftast ihopknippad med att resa. Man får frågor eller ställer frågor om vad man ska hitta på, ska man åka iväg någonstans. Är man ledig mer än tre dagar så vill man väl åka iväg och inte bara vara hemma, eller? 

Oftast är svaret för min del att ja det är klart vi ska åka iväg någonstans. Om det sedan är att åka ut till landet eller åka utomlands är inte alltid det som är viktigast utan mest det att man gör något kul och kommer iväg. Jag gillar verkligen att resa och vara ute på äventyr. Jag väljer det i 8 av 10 fall. 

corinnesemester.jpg

Men just denna gång så valde jag 2 av 10 gånger, nämligen att inte resa och åka iväg, trots flera dagar av ledighet. Till min lycka visade det sig att även min pojkvän kände lika. Denna gång ville vi bara vara hemma. Kanske det beror på att vi rest så mycket senaste tiden, för det har vi, eller så beror det på något helt annat. Vad det än är så kändes det som det absolut bästa beslutet för oss. 

Så när jag får frågan nu vad vi ska göra på semestern så är mitt svar att bara vara hemma. Hänga med kompisar och träna. Gå på promenader och se på serier. Städa skåpen i köket och göra undan saker vi skjutit upp i månader i vårt hem. Tvätta kuddar och täcken. Göra sådant man vill göra när man har mycket tid. 

För det händer inte så ofta i vårt liv att vi bara är hemma, vilket ju kan låta galet. Men har man ett distansförhållande, bor i två olika länder, jobbar mycket och är överlag i gång i princip hela tiden så är det inte så ofta man har den här vanliga vara-hemma-vardagen. Då känns det vardagliga nästan ovanligt och man njuter extra mycket av att vara hemma. För jag har aldrig tyckt att det är något dåligt med att vara hemma, tvärtom. Jag tycker det är fint, att man verkligen gillar sitt hem. Att man trivs där. Så det här valet känns faktiskt extra bra just nu, speciellt under denna tid på året, när Stockholm blir allt varmare och framförallt allt vackrare. 

Uppskatta och ge kärlek åt din fyrbenta kompis!

Jag knyter skorna, tar på mig jackan, halsduken och vantarna. Ser mig omkring, har jag glömt något? Får en känsla av att något fattas samtidigt som jag vet vad det är, eller egentligen vem. Jag stänger dörren och går ut på en promenad. Drömmer mig tillbaka till alla de tusentals promenader vi tog tillsammans. Bara att skriva den meningen får tårarna att bränna fram. Det har gått ett och ett halvt år nu sedan han tog sitt sista andetag och fortfarande saknar jag honom varje dag. Ibland tar sorgen och saknaden över, ibland är den bara där som en del av rummet.

corinnelinus-1668.jpg

När jag går på min promenad ser jag personer som är på promenad tillsammans med sina hundar. Jag ser också de som bara är ute på promenad med sina hundar, men som knappt ser dem. Som istället bara kollar ner i mobilen. Samma sak på till exempel bussar. Där hundarna försöker ta kontakt med sina ägare som fräsigt ber dom att lägga av och istället lägger sin energi och tid på annat. Besvikna hundögon som istället tittar sig runt på annat.

Alla gånger vill jag fråga om jag istället får klappa hunden, ge den min uppmärksamhet. Uppmärksamhet och kärlek som är det enda den ber om. För sist och slutligen är det oftast det en hund behöver som mest när den tar kontakt. Den vill att du ska se den.

corinnelinus-1671.jpg

Samtidigt förstår jag att man inte alltid kan vara närvarande och ge sina fyrbenta kompisar den uppmärksamhet och kärlek de förtjänar och suktar efter, det finns ju dagar då man helt enkelt inte orkar. Med det i åtanke vill jag ändå skriva detta inlägg och påminna om att ge din fyrbenta kompis lite extra kärlek och omtanke. Låta promenaderna eller tiden tillsammans bli er gemensamma tid, inte bara hundens.

corinnelinus-1741.jpg

Jag kommer hem efter min promenad och påminns än en gång om att det inte finns någon där nu heller som vill leka efter promenaden. Som överöser mig med pussar. Knäpper på datorn och går igenom några favoritbilder på oss. Tårarna rinner och jag konstaterar att det inte är en bra taktik. Klickar istället in mig på olika hemsidor. Kollar på söta valpar som tittar fram med de gulligaste av valpögon.

Påminner mig själv om att läsa detta inlägg den dagen när en ny fyrbent sötnos flyttat in och jag märker att jag inte är närvarande och ser den. När något annat känns viktigare. När det blivit så normalt att den finns där, vilket ju är fint på sitt sätt. Att någon känns så självklar i ens liv. Då ska jag påminna mig själv om känslan jag har just nu, då man saknar sin kompis så mycket att hjärtat värker. En bra påminnelse för att alltid uppskatta det man har lite extra. <3

Tre lärorika tankar från i dag

I dag har jag kommit till tre insikter som jag tänkte dela med mig av. Både kring relationer, träning och mat. Viktiga insikter i livet helt enkelt!

En bild som inte är från i dag, men jag minns att jag kom fram till många kloka insikter då också.  

En bild som inte är från i dag, men jag minns att jag kom fram till många kloka insikter då också.  

  • Du kan inte förvänta dig att din partner eller vän vet vad du tänker på och vad du förväntar dig av den andra, speciellt i nya situationer. Därför måste du vara tydlig och berätta. Det är även bästa sättet att undvika onödiga konflikter. 
  • Det är egentligen inte så jobbigt att träna på gymet. Det som är jobbigast är att bestämma sig och ta sig tiden för att gå dit. 
  • Brieost och päron måste vara en av de godaste kombinationerna man kan få på denna jord. Det kan aldrig bli för mycket brieost och päron. 

Med dessa ord önskar jag dig en fantastisk lördag kväll. Vi hörs imorgon, kram!  

Att fånga ögonblick och mina tankar kring att hitta rätt känsla

När vi var på stugan frågade min kompis en ytterst intressant fråga, nämligen vad det är som jag gillar så mycket med att fotografera. Jag funderade en stund, för det finns så mycket fint med att fota, om du frågar mig. 

skargard.jpg

För mig handlar det mycket om att fånga ögonblick som annars bara skulle gå förbi. Att föreviga en fin detalj, ett skratt eller ett minne. För mig är det ett sätt att också ta in stunden lite extra, speciellt när jag fotar natur. Det behöver inte alltid vara perfekt och uppstyrt, gärna tvärtom. Jag gillar till exempel att fånga in en stämning. Så som på bilden ovan och nedan. Ingendera är kanske perfekt på papper, men jag tycker de är perfekt för de avspeglar exakt hur det är och var. Dessutom är de fantastiskt vackra.

frukostbild.jpg

Christina har skrivit en del om att fota frukostar som inte är perfekt upplagda och stökiga bord. Jag kan finna en stor charm i just det, att fota av något i stunden. Gillar också att hon tar upp det, för att belysa att det finns något fint med ett helt vanligt frukostbord. För mig är känslan viktigast. Jag gillar dock inte för röriga bilder där allt ligger hur som helst och man har spillt på golvet. Jag uppskattar det vardagliga, som för mig är vardag. Ibland ser det ut som ovan och ibland en städigare och mer uppstyrd version till exempel på ett café.

Det viktigaste för mig är känslan och att det är äkta. Att det avspeglar att så här såg det ut och det här åt vi. Så tänker jag alltid när jag fotar mina recept. Att de ska vara normala portioner och att maten ska vara upplagt snyggt, utan att det blir för mycket. 

grytor-8446.jpg

Jag tycker mest om att fota detaljer och människor. Även solnedgångar och skärgård står högt på listan.  På min snart ett år gamla dator finns redan 15 000 bilder. En del redigerade och klara, andra har bara fått ligga kvar. Kanske jag någondag kollar på dem, kanske inte.

pelargon.jpg

Det viktigaste i mitt fotande är att det aldrig ska bli ett måste. Det får heller inte bli att man bara fotar och inte upplever livet. Det är superviktigt. För ett tag sedan tappade jag lite bort mitt sätt att fota på. Började tänka för mycket på hur bilden skulle se ut, på fotovinklar och trix jag lärt mig. Visst är det kul att lära sig nytt, men det känns viktigt för mig att det fotande jag gör på min fritid och till mina kanaler aldrig blir en stressfaktor. Blir det inte bra så blir det inte och då är det inte hela världen.

När jag jobbar har jag lite annorlunda inställning till fotandet, då är det klart jag har mer press och tankar kring att fånga de bilderna som kunden vill ha. Men på min fritid och på bloggen är det fånga ögonblick och känslor som gäller. Framförallt ska det vara kul. Jag njuter av att komma in i mitt kreativa flow där jag får ta del av livets vackra och ibland även trista detaljer.

ljus.jpg
brasa-8401.jpg

Vill du läsa mer? Jag har tidigare skrivit om det här med perfektionshets och mina tankar kring att skriva om det äkta och ärliga livet i mitt inlägg: Är min blogg äkta eller förskönad version av livet? - Mina tankar kring att bidra till perfektionshets. Spana gärna in det om du är intresserad att läsa mer kring mina tankar om det.

Det är tillåtet att landa

När man ska ta ledigt på en fredag finns det alltid en sorts oro i kroppen, åtminstone för mig. Kan jag verkligen vara ledig? Kommer jag kunna slappna av? Är tankar som kan snurra i mitt huvud. På något sätt är jag så inrotad i att man alltid jobbar på fredagar att det känns fel att inte göra det. Ju fler gånger jag är ledig på en fredag, desto lättare blir det att släppa de onödiga tankarna och bara njuta av att faktiskt kunna vara ledig. 

skargard.jpg

Denna fredag gick det däremot så mycket lättare. Jag var så inställd på att vara ledig att det kändes som att det var lördag när jag vakande på morgonen. Det kan mycket bero på att jag visste vad som väntade, nämligen ett dygn på landet. 

Vid lunch packade vi ihop vårt pick och pack och körde mot en kompis sommarstuga som ligger ute i Stockholms skärgård. När vi kom fram packade vi upp allt och sedan gjorde vi nästan ingenting förutom, åt, pratade och hängde i soffan. Och vet ni? Jag hade faktiskt inte kunnat önska mig något bättre sätt att spendera ett dygn på än på det viset. 

skargardcorinne.jpg

Jag älskar verkligen känslan när man tillåter sig att landa. När man känner att hjärnan lugnar ner sig, när man tar sig tiden att dricka sitt kaffe extra långsamt. När man ser hur sina vänner bara stirrar ut från fönstret innan de delar med sig av någon klok visdom. När man lagar mat i lugn och ro, utan att behöva känna att det måste gå fort. 

Varje gång jag åker iväg från storstaden och kommer ut på landet så fylls jag av detta lugn. Det har fått mig att förstå hur viktigt det är för mig att kunna åka ut till landet. I helgen la vi upp en målbild med min pojkvän, att vi en dag ska köpa en egen stuga vid havet. Det blir nog ett långsiktigt mål, men ett mål som kommer vara så härligt när vi uppfyller det.  

Gillar du att vara ute på  landet / stugan? 

En dag för kärlek och vänskap

När man bloggat i några år så finns det vissa inlägg som det känns som att man nästan upprepar sig med. En av dem är julen en annan vändag / alla hjärtans dag som vi firar i dag. När jag började fundera på detta så kom jag fram till att fastän man skriver om samma ämne så är ju inget inlägg sig likt. För efter varje år som går har jag blivit klokare och fått nya insikter. Ibland också fått nya prioriteringar och synsätt på livet. Även träffat nya människor som fyllt mitt liv med kärlek, vänskap och glädje. För det är ju precis det denna dag handlar om. Kärleken och vänskapen.

corinnevinter-8177.jpg

Varje människa jag möter lär mig något. Varje människa som är i mitt liv och bidrar till glädje, kärlek och vänskap lär mig ännu mer.

Så som jag skrivit ovan tänker jag ofta. Att varje person jag möter lär mig något men att framförallt de människor som är i mitt liv och bidrar till glädje kärlek och vänskap lär mig ännu mer. För en vänskap eller en kärleksrelation är inte bara toppar, de är också dalar. Men mitt i allt det finns kärleken och det starkaste av vänskap och med den som sällskap upplever och lär man sig så mycket.

I dag är en dag då jag vill tacka er mina bloggvänner extra mycket. För ni är inte bara mina läsare, ni är också mina vänner, fastän jag aldrig träffat majoriteten av er så är jag så tacksam för att ni vill läsa om mina erfarenheter och lärdomar. Jag vet att jag skrivit det ofta men jag tror aldrig man kan visa sin uppskattning eller tacksamhet för mycket.

Jag vill också tacka mina vänner och min kille. För all lycka och kärlek som ni bidrar till mitt liv. För att jag har något att fira i dag, när det är dagen för kärlek och vänskap. <3

corinnevinter.jpg

Just nu befinner jag mig på skidsemester i Åre (jag vet! Hur galet?!). Lovar skriva mer om detta imorgon. I dag började min morgon med att min kille viskade “ glad alla hjärtans dag” i örat på mig. Det var som att sköljas av en varm våg av kärlek direkt på morgonkvisten, så vackert.  I dag tycker jag vi ska höra av oss till våra vänner och livskamrater och berätta att vi tänker på dem lite extra mycket. Kram på dig!

I dag började jag lyfta tungt igen

Hej kära ni. Jag vill bara kika in snabbt och berätta en grej. Har egentligen inte tid att blogga alls, sitter och kämpar med en skoluppgift som ska lämnas in om någon timme men måste bara få berätta detta åt er och dokumentera denna dag på bloggen.

I dag är dagen som jag efter en nästan två-årig paus infann mig på mitt gamla gym med min tyngdlyftningstränare Juha och gänget som jag brukade träna med när jag fortfarande elitidrottare. Första gången på nästan två år. Förstår ni hur mycket som hänt sedan dess. Ändå kändes allt precis som det brukar. Stämningen var lika lättsam. Lyften tunga och framförallt fanns den där, glädjen. Den som jag hittade för ett tag sedan.

skorgym.jpg

Jag har verkligen gillat gymträningen för mig själv och framförallt gruppassen som jag gått på senaste tiden men någonstans inom mig har ändå funnits en längtan av att också komma tillbaka till träningspassen med Juha och gänget. Köra dem och min andra träning. Det är något speciellt med att ha en tränare där, som hjälper en att utvecklas och bli bättre. Som delar de tyngre men även de lättare träningspassen med en.

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle ta mig tillbaka till träningspassen med Juha och gänget. Någonstans har jag känt att jag inte skulle palla det, att det skulle kännas för jobbigt eftersom karriären inte blev som jag tänkt mig. Det blir ju aldrig som förr eftersom jag numera bara tränar för att det är kul och jag mår bra av det, inte för ett större mål som jag hade förut med idrotten. Jag vet inte om ni minns, men i början hade jag det väldigt kämpigt med hela träningsgrejen överlag. Hittade inte glädjen i det, men som tur har den ju kommit tillbaka under årens gång.

Det var så kul att vara tillbaka i dag med gänget så jag beslöt mig för att hänga på dem igen i helgen. Ta en dag i taget. Köra olika sorters träning. Se om glädjen att köra tunga lyft med dem, finns kvar ännu efter några veckor. Kanske månader? Finns den det, då fortsätter jag. Finns den inte, då får jag se vad jag gör. Men just nu tänker jag njuta av den här känslan som jag känner kring träning. För den är inte självklar, den är egentligen långt ifrån det.