Resa iväg eller bara vara hemma semester?

När folk (mig själv inräknat) hör ordet semester så är den första reaktionen oftast ihopknippad med att resa. Man får frågor eller ställer frågor om vad man ska hitta på, ska man åka iväg någonstans. Är man ledig mer än tre dagar så vill man väl åka iväg och inte bara vara hemma, eller? 

Oftast är svaret för min del att ja det är klart vi ska åka iväg någonstans. Om det sedan är att åka ut till landet eller åka utomlands är inte alltid det som är viktigast utan mest det att man gör något kul och kommer iväg. Jag gillar verkligen att resa och vara ute på äventyr. Jag väljer det i 8 av 10 fall. 

corinnesemester.jpg

Men just denna gång så valde jag 2 av 10 gånger, nämligen att inte resa och åka iväg, trots flera dagar av ledighet. Till min lycka visade det sig att även min pojkvän kände lika. Denna gång ville vi bara vara hemma. Kanske det beror på att vi rest så mycket senaste tiden, för det har vi, eller så beror det på något helt annat. Vad det än är så kändes det som det absolut bästa beslutet för oss. 

Så när jag får frågan nu vad vi ska göra på semestern så är mitt svar att bara vara hemma. Hänga med kompisar och träna. Gå på promenader och se på serier. Städa skåpen i köket och göra undan saker vi skjutit upp i månader i vårt hem. Tvätta kuddar och täcken. Göra sådant man vill göra när man har mycket tid. 

För det händer inte så ofta i vårt liv att vi bara är hemma, vilket ju kan låta galet. Men har man ett distansförhållande, bor i två olika länder, jobbar mycket och är överlag i gång i princip hela tiden så är det inte så ofta man har den här vanliga vara-hemma-vardagen. Då känns det vardagliga nästan ovanligt och man njuter extra mycket av att vara hemma. För jag har aldrig tyckt att det är något dåligt med att vara hemma, tvärtom. Jag tycker det är fint, att man verkligen gillar sitt hem. Att man trivs där. Så det här valet känns faktiskt extra bra just nu, speciellt under denna tid på året, när Stockholm blir allt varmare och framförallt allt vackrare. 

Ta ditt ansvar, för din och kommande generationers framtid

Jag hoppas att ingen missat att det är riksdagsval i Finland i dag. Jag hoppas också att ingen medvetet valt att inte rösta. För jag tycker det är vår plikt att rösta när vi har lyckan att leva i ett demokratiskt land som Finland.

Min röst gör ju ändå ingen skillnad, kanske någon tänker när de väljer att inte rösta. Men det vet man aldrig. Ibland kan en röst vara avgörande, till exempel som omröstningen om Vasa Centralsjukhus som föll med en röst. Denna gång handlar det dock inte om ett sjukhus utan något ännu större, vår kommande riksdag och regering. De som styr vårt land.

IMG_5782.JPG

Jag tycker alla som har möjligheten att rösta bör ta sitt ansvar och faktiskt göra det. Snart stänger vallokalerna men ännu hinner man. Det är så lätt att klaga och tycka allt är dåligt men genom att rösta kan du påverka politiken i Finland och framförallt vem som får föra den.

Jag röstade redan under första dagen man kunde förhandsrösta. För mig var valet enkelt. Jag röstade på en kandidat som vill, liksom mig, se ett demokratiskt, tvåspråkigt och jämställt Finland. Ett Finland som tror på allas lika värde, som värnar om miljön och som tar hand om människorna i samhället. Som gör det möjligt att utbilda sig och få ett arbete eller driva företag men som också gör det möjligt att bilda familj utan att familjen påverkas negativt. Jag röstade på en kandidat som jag tycker kan föra fram vettiga åsikter och göra skillnad. Men även att partiet i sig är överens med mina värderingar. För man ska inte glömma att kandidaten arbetar för partiet.

Så har du inte röstat, ta ditt ansvar och gå iväg och rösta nu. Det tar dig max 5 minuter och betyder mycket mer än du kan tro.

Uppskatta och ge kärlek åt din fyrbenta kompis!

Jag knyter skorna, tar på mig jackan, halsduken och vantarna. Ser mig omkring, har jag glömt något? Får en känsla av att något fattas samtidigt som jag vet vad det är, eller egentligen vem. Jag stänger dörren och går ut på en promenad. Drömmer mig tillbaka till alla de tusentals promenader vi tog tillsammans. Bara att skriva den meningen får tårarna att bränna fram. Det har gått ett och ett halvt år nu sedan han tog sitt sista andetag och fortfarande saknar jag honom varje dag. Ibland tar sorgen och saknaden över, ibland är den bara där som en del av rummet.

corinnelinus-1668.jpg

När jag går på min promenad ser jag personer som är på promenad tillsammans med sina hundar. Jag ser också de som bara är ute på promenad med sina hundar, men som knappt ser dem. Som istället bara kollar ner i mobilen. Samma sak på till exempel bussar. Där hundarna försöker ta kontakt med sina ägare som fräsigt ber dom att lägga av och istället lägger sin energi och tid på annat. Besvikna hundögon som istället tittar sig runt på annat.

Alla gånger vill jag fråga om jag istället får klappa hunden, ge den min uppmärksamhet. Uppmärksamhet och kärlek som är det enda den ber om. För sist och slutligen är det oftast det en hund behöver som mest när den tar kontakt. Den vill att du ska se den.

corinnelinus-1671.jpg

Samtidigt förstår jag att man inte alltid kan vara närvarande och ge sina fyrbenta kompisar den uppmärksamhet och kärlek de förtjänar och suktar efter, det finns ju dagar då man helt enkelt inte orkar. Med det i åtanke vill jag ändå skriva detta inlägg och påminna om att ge din fyrbenta kompis lite extra kärlek och omtanke. Låta promenaderna eller tiden tillsammans bli er gemensamma tid, inte bara hundens.

corinnelinus-1741.jpg

Jag kommer hem efter min promenad och påminns än en gång om att det inte finns någon där nu heller som vill leka efter promenaden. Som överöser mig med pussar. Knäpper på datorn och går igenom några favoritbilder på oss. Tårarna rinner och jag konstaterar att det inte är en bra taktik. Klickar istället in mig på olika hemsidor. Kollar på söta valpar som tittar fram med de gulligaste av valpögon.

Påminner mig själv om att läsa detta inlägg den dagen när en ny fyrbent sötnos flyttat in och jag märker att jag inte är närvarande och ser den. När något annat känns viktigare. När det blivit så normalt att den finns där, vilket ju är fint på sitt sätt. Att någon känns så självklar i ens liv. Då ska jag påminna mig själv om känslan jag har just nu, då man saknar sin kompis så mycket att hjärtat värker. En bra påminnelse för att alltid uppskatta det man har lite extra. <3

Tre lärorika tankar från i dag

I dag har jag kommit till tre insikter som jag tänkte dela med mig av. Både kring relationer, träning och mat. Viktiga insikter i livet helt enkelt!

En bild som inte är från i dag, men jag minns att jag kom fram till många kloka insikter då också.  

En bild som inte är från i dag, men jag minns att jag kom fram till många kloka insikter då också.  

  • Du kan inte förvänta dig att din partner eller vän vet vad du tänker på och vad du förväntar dig av den andra, speciellt i nya situationer. Därför måste du vara tydlig och berätta. Det är även bästa sättet att undvika onödiga konflikter. 
  • Det är egentligen inte så jobbigt att träna på gymet. Det som är jobbigast är att bestämma sig och ta sig tiden för att gå dit. 
  • Brieost och päron måste vara en av de godaste kombinationerna man kan få på denna jord. Det kan aldrig bli för mycket brieost och päron. 

Med dessa ord önskar jag dig en fantastisk lördag kväll. Vi hörs imorgon, kram!  

Back in business

Hejhopp kära ni! Jag är tillbaka efter en riktigt välbehövd bloggpaus. Dagarna har gått superfort vilket det ju oftast gör när man har semester. Jag har egentligen tänkt skriva detta inlägg för flera dagar sedan, började faktiskt redan i torsdags, men någonstans inom mig kändes det som att jag inte riktigt var redo, att jag behövde några dagar till. Nu kliar det verkligen i fingrarna efter att skriva efter att cirkus en vecka blivit till cirkus två veckor.

Jag funderade på vad jag ska skriva om, för det finns så himla mycket! Kom sedan fram till att jag ska försöka dela upp det lite, inte berätta allt på en gång och bara då röra på ytan. Jag vet att några av er önskar att jag var mer personlig här på bloggen och jag lovar att jag ska försöka, dock på det måttet att det känns bra för mig hela tiden.

CorinneMarocko.jpg

I dag är det sista dagen på år 2018. Ett år som varit fyllt med det mesta faktiskt. Tänkte skriva någon form av sammanfattning under veckan. Både för att det är kul för mig själv att läsa om i framtiden men såklart också för er. Jag har aldrig lagt så mycket vikt vid nyår, tycker oftast att saker och ting bara blir jobbiga om man liksom förstorar det för mycket. Dock gillar jag att reflektera kring året som gått och framförallt blicka framåt och fundera på hur jag vill att nästa år ska bli.

Under min ledighet har jag hunnit koppla av och se mitt liv lite från utsidan. Precis vad jag önskade att kunna göra. Även en stor orsak till att jag tog bloggpausen, för att bara kunna låta mina tankar flyga omkring utan att skriva ner dem någonstans. Nu känner jag mig dock rätt så harmonisk igen. Jag har koll på vad jag vill ändra i mitt liv och vad jag vill behålla.

I kväll ska vi fira in det nya året med middag och dans med några vänner. Jag har semester ännu en hel vecka till vilket är så lyxigt. Så gött med lång semester då man både hinner vila upp sig, samla på energi och göra saker man länge skjutit upp för att man varken haft tid eller energi till det. Nu känner jag mig 100% back in business igen och ser ivrigt fram emot vad år 2019 kommer erbjuda.

Jag önskar dig en fin kväll, oavsett vad du väljer att göra. I morgon hörs vi igen som vanligt. Känns underbart att vara tillbaka. <3

För alla är inte julen bara mys och skratt

Jag går omkring på gatorna och möts av reklambilder på glada familjer som iklädda mysiga jultröjor öppnar paket tillsammans. Runtomkring dem är det varmt och härligt. Samtidigt slås jag av att det är långt ifrån verkligheterna för allihopa.  

Som yngre förstod jag inte riktigt hur tudelad tid julen är. För någon kan det vara den absolut bästa tiden på året, för någon annan den tiden de känner sig som allra mest ledsna, ensamma och olyckliga. Ju äldre jag blir desto mer förstår jag. Det gör mig genuint ledsen att tänka på hur olika verkligheten är för många i samhället. 

ensamhetpajul.jpg

Ju mer jag tänker på det så märker jag att jag vill på något sätt lyfta upp detta faktum. För jag tror att man lätt glömmer bort att julen inte är skratt och mys för allihopa speciellt om man själv råkar ha en verklighet där julen är något positivt. 

Därför skriver jag detta inlägg i dag för att lyfta på locket. För att påminna just dig som läser om hur otroligt mycket det kan betyda för någon att du öppnar dörren åt hen när ni möts vid butiken. Att du skänker en julklapp åt en organisation som hjälper familjer som kanske inte har råd med julklappar. Hur mycket ett leende från just dig kan betyda för någon annan.

Visa att du ser dina medmänniskor och var trevlig, oavsett hur stressad du än må känna dig. Låt oss tillsammans göra denna högtid ens lite lättare för dem som ogillar den som mest. Det kommer tyvärr inte lösa situationen men hoppeligen göra den lite lättare. ❤️

Sviker man sin gamla hund med en ny hund?

Det finns något jag velat skriva om så länge, men som känts alldeles för tungt och jobbigt att ta upp. Häromdagen såg jag en text på Instagram som behandlade lite samma ämne vilket till slut fick mig till att skriva detta inlägg. För jag vill verkligen ventilera detta med er och hoppas på att få kloka åsikter och tankar kring ämnet.

IMG_1706.JPG

Det har nu snart gått ett år sedan Linus flög iväg till hundhimmeln. Den absolut tyngsta dagen på detta år och troligen i hela mitt liv. Han var så himla mycket för mig, vilket ni ju redan vet, jag har ju skrivit många inlägg om honom genom årens gång. Jag har tagit mig igenom första sommaren och hösten utan honom, kämpat med känslor av extrem saknad.

Jag har accepterat att jag nog aldrig kommer riktigt känna mig okej med att han är borta. Jag kommer alltid sakna honom. Under detta år har jag just saknat honom men nu under den senaste tiden har jag inte bara saknat honom utan överlag att ha en hund i mitt liv. Jag saknar det så. Livet utan hund känns inte rätt för mig.

IMG_1707.JPG

När jag börjat tänka på detta och drömma om en ny hund så har det inte bara varit med glädje. Tyvärr har det också lett till en hel del skuldkänslor vilket jag vill prata om i dag. För på något vis känns det som att jag sviker Linus om jag en dag skulle välja att ta en ny hund. Som att jag byter ut honom, fastän det ju absolut inte är så. Såhär ur en rationell synvinkel så vet jag ju att jag inte sviker honom, men ändå så kämpar jag med dessa tankar och känslor.

Därför vill jag skriva om detta i dag, för jag kan omöjligt vara den enda som tänkt eller tänker så här? Eftersom Linus var min första hund så har jag ingen erfarenhet kring det här, men jag vet ju att flera andra gått igenom samma. Jag vet att ingen någonsin kommer ersätta honom och det är absolut inte det jag söker när jag tänker på att en dag skaffa en ny hund. Men jag vet att jag är lyckligare med en hund i mitt liv.

När den dagen kommer så vill jag kunna njuta av det fullt ut. Men hur gör man? Hur tänker du?  

Måste man alltid göra allting till 100%?

För ett tag sedan hade jag en intressant diskussion med en kompis som handlade om ifall vi alltid måste göra allting till 100%. Vi fundera på om dagens samhälle format oss till att aldrig göra något bara på känsla och för att det är kul, eller lite halvdant, utan att de flesta känner att de måste gå “all in” om de ska göra något. Jag själv kan åtminstone känna igen mig i det. Att det är så svårt att gör något utan att göra det till 100%. Då menar jag främst sådant där man kan se en tydlig utveckling.

Instagramkonto om vardagsmat @corinnesmat

Ta min nystartade matinstagram som exempel. Bara efter någon dag märkte jag hur jag började fundera på hur jag kunde nå ut till fler, utvecklas med den och så vidare. Då fick jag snabbt påminna mig själv om en diskussion vi förde med Jennifer, Kugge och Malin där vi diskuterade att jag ville starta detta konto endast för att de var något som kändes roligt och att jag inte ville fastna så mycket vid strategier och statistik.

Corinnegronholm.jpg

Jag tror att det är jättebra att vilja utvecklas och göra saker helhjärtat men jag tror också att vi måste lära oss att ibland göra något utan att gå in för 100%. Bara köra på känsla, njuta av det roliga och glömma allt som heter utveckling och peppiga citat om att du ska ge ditt allt. 

Roligt nog har träning blivit så för mig. Förut var det något jag gjorde till 180% men nuförtiden kör jag helt på känsla och struntar i allt som heter att följa med till exempel hur mycket jag ökar i styrka eller så. Det känns bra just nu. Kanske jag helt enkelt blev så mättad under tiden som elitidrottare att jag nu vill göra tvärtom. Jag vet inte riktigt, kanske kan vara så. 

Vad tycker du? Har vi svårt att göra något bara på skoj utan att genast känna att vi måste gå all in?  Kommentera gärna och berätta din åsikt, tycker detta var ett väldigt intressant ämne. 

Viktigt PS! Du får jättegärna fylla i min bloggenkät om du inte redan gjort det. Det har kommit in rätt så få svar hittills med både ris och ros, så jag hoppas verkligen att ni är många som vill fylla i så jag vet hur saker och ting ser ut. Skulle betyda massor. <3

 Du hittar enkäten här!  

Att vara modig är att våga visa sig sårbar

Egentligen är den modigaste den som vågar vara sårbar.

Denna mening hörde jag på radion för ett tag sedan och de orden har fastnat i mitt minne sedan dess. Jag har funderat mycket på det, snurrat på orden fram och tillbaka.

Att vara modig är att våga visa sig sårbar

Att vara modig är att våga visa sig sårbar

— Du är ju så modig som vågade ge kärleken en ny chans efter allt du varit med om. Sade Kugge så fint åt mig en dag i somras när vi gick igenom bra saker som hänt under år 2018. Även hennes ord har fastnat i mitt minne.

För visst är det så, att den som egentligen är modig är den som vågar visa sig sårbar. Som vågar känna, älska och hoppas på något som antingen kan bli himmel eller helvete. Speciellt i kärlek är det svårt, för du kan inte bestämma på förhand hur framtiden kommer bli. Du måste bara vänta, se och lita på den andra.

Jag hoppas ändå att vi fortsätter vara modiga och våga visa oss sårbara. För med sårbarheten kommer också de finaste av känslor. Det kanske känns som det läskigaste som finns att ge sitt hjärta till någon annan utan att egentligen kunna påverka hur den personen kommer ta hand om det. Men det är endast genom att våga prova som vi kan veta och när det går bra och  i detta fall kärleken flödar och du känner värme blandat med tusentals fjärilar så kommer det vara värt det alla gånger om.

Att vara modig behöver inte betyda att man är den som alltid vågar göra de läskigaste sakerna eller ta sig an de största av uppdrag. Att vara modig är så mycket mer. Att visa sig sårbar, älska och chansa. Låt oss fortsätta vara modiga, på alla sätt och vis. <3

När jag tänker på framtiden

Jag fick en fråga häromdagen vad jag tänker på, när jag tänker på framtiden. Ju mer jag funderar, desto mer blir jag nästan förvirrad. Jag tänker på så mycket.

framtidencorinne.jpg

Jag tänker mig att framtiden innehåller många glada ögonblick men tyvärr även besvikelse och jobbiga tider.

Jag tänker (och hoppas) att framtiden innebär minst en kandidatexamen i handen, med en förhoppning på en magister. Ett brett leende och en stor entusiasm i att äntligen få lägga både tid och energi helhjärtat på att ta mig an arbetslivet.

Jag tänker att framtiden innehåller mycket kärlek. Många fina resor tillsammans med Laban. Stora som små. Nu menar jag alla sorter av livets resor, både de som man utforskar ett annat land men även sådana när man provar något nytt tillsammans. Tar stora steg.

Jag tänker på framtiden med spänning och försöker att inte låta någon oro komma fram. Jag vet att framtiden ibland kommer skrämma mig. Men samtidigt är jag omringad av människor som gör allt väldigt mycket mindre skrämmande. 

Jag har alltid varit en framtidsdrömmare. Drömt om att starta mitt egna företag. Om att föreläsa. Familj. Kommande hem och drömmar som går i uppfyllelse.

Någon kanske tycker att det är onödigt att lägga så mycket tid på att drömma, men för mig är det viktigt. De gör mig motiverad att fortsätta vara nyfiken på livet och allt det har att erbjuda.

När jag tänker på framtiden tänker jag på två tindrande ögon som bara vill veta mer.