Dagen när jag hjälpte en 96-åring hitta hem

“Du kommer från himmelen”

De orden fick jag höra av en snäll 96-årig man som jag hjälpte att hitta hem. De några orden som gav mig så mycket perspektiv och som framförallt gjorde min dag, som varit ganska trög, till en väldigt glad dag. Låt oss spola tillbaka.

Jag var påväg till skolan efter ett möte. Var tvungen att ta bussen och inte cykel för att distansen var för lång för att hinna cykla på en halvtimme. När jag ska kliva på bussen står det en man framför mig och frågar busschauffören om bussen går dit han ska. Busschauffören lyssnar knappt på mannen utan sjasar bara in honom i bussen. Jag ser hur mannen sätter sig ner och ser så förvirrad ut.

gammalgubbe-6502.jpg

Kanske var det hans förvirrade uttryck, att han klätt sig liknande som min Farfar brukade göra, att jag kände något medmänskligt ansvar – eller egentligen vad som helst. Men istället för att bara låta honom sitta där så frågade jag om jag kunde hjälpa honom på något sätt. Detta resulterade i ett förvirrat ansikte som plötsligt blev glatt och hoppfullt. Som visade sig tillhöra en trevlig man i hela 96-års åldern. Som bara skulle åka in till Helsingfors för att byta ut sitt busskort och som sedan inte riktigt hittade hem igen.

Det visade sig att min nya kompis var på helt fel buss och inte hade någon aning om hur han skulle ta sig hem. Så där och då beslöt jag att det jag hade bråttom till får vänta. Att låta en snäll 96-åring tappa bort sig kändes inte som något jag ville vara delaktig i. Istället kollade jag upp hur han skulle ta sig hem, åkte tillsammans med honom till rätt busshållplats och såg till att han kom på rätt buss som skulle ta honom bara några tiotals meter från sin dörr.

Vi hann åka buss över en halvtimme tillsammans. Han berättade om hans fru som nu var 94 år. Om att de varit gifta i snart 70 år. Om hans arbetskarriär och om tiden när det var krig i Finland. Om deras hem och hur det var att vara såpass gammal i en så utvecklad värld som vi lever i. Hur förvirrande det nya bussystemet kan vara men framförallt pratade vi mycket om tid.

Att man inte ska stressa runt utan stanna upp. Att det inte är så bråttom hela tiden. Han kallade mig en ängel från himmelen som kom och hjälpte honom. Just där och då förstod jag att det inte fanns något viktigare jag kunde gjort i dag än just detta. Åka buss med en klok man som bara ville åka på äventyr in till stan och sedan åka hem. Än en gång påmindes jag om hur viktigt det är att vi ser omkring oss och hjälper de som ser ut att behöva det som mest. Har du tur så kan du bli kallad ängel och bli alldeles varm i hjärtat efteråt.