Det finns alltid en tomhet på måndagar

Jag har precis landat hemma efter en trevlig middag hemma hos Veronica. När jag öppnar dörren till mitt hem möts jag av en kvav luft. Tydligen blir det rätt varmt på dagarna i min lägenhet när det är sol, vilket även alla mina blommor vittnar om eftersom de just nu hänger ner till golvet pga. uttorkning trots att jag vattnade dem precis innan jag åkte.

En sommardag under år 2018, Ihopkrupen i den bästa famnen som finns.

En sommardag under år 2018, Ihopkrupen i den bästa famnen som finns.

Jag slår på TV:n och konstaterar att det är tyst, väldigt tyst runtomkring mig. Slår på Macklemore och drömmer mig tillbaka till sommaren 2018 när vi såg honom live på Grönan. När vi upplevde en av de vackraste kvällarna i mitt liv. Jag fylls av värme inombords.

Det finns alltid någon form av tomhet på måndagar. När man pussats hejdå och åkt åt varsitt håll. Att leva i ett långdistansförhållande fungerar faktiskt överraskande bra och vi har det så himla bra tillsammans. Men det finns såklart också baksidor med långdistans, så som med de flesta förhållanden och för oss är det måndagar. När man kommer hem från jobb och olika program och märker att den andra inte kommer hem. Den tomheten är svår men som tur lär man sig leva med den. För min del hjälper det att skriva och just därför skriver jag just dessa ord i dag.