Uppskatta och ge kärlek åt din fyrbenta kompis!

Jag knyter skorna, tar på mig jackan, halsduken och vantarna. Ser mig omkring, har jag glömt något? Får en känsla av att något fattas samtidigt som jag vet vad det är, eller egentligen vem. Jag stänger dörren och går ut på en promenad. Drömmer mig tillbaka till alla de tusentals promenader vi tog tillsammans. Bara att skriva den meningen får tårarna att bränna fram. Det har gått ett och ett halvt år nu sedan han tog sitt sista andetag och fortfarande saknar jag honom varje dag. Ibland tar sorgen och saknaden över, ibland är den bara där som en del av rummet.

corinnelinus-1668.jpg

När jag går på min promenad ser jag personer som är på promenad tillsammans med sina hundar. Jag ser också de som bara är ute på promenad med sina hundar, men som knappt ser dem. Som istället bara kollar ner i mobilen. Samma sak på till exempel bussar. Där hundarna försöker ta kontakt med sina ägare som fräsigt ber dom att lägga av och istället lägger sin energi och tid på annat. Besvikna hundögon som istället tittar sig runt på annat.

Alla gånger vill jag fråga om jag istället får klappa hunden, ge den min uppmärksamhet. Uppmärksamhet och kärlek som är det enda den ber om. För sist och slutligen är det oftast det en hund behöver som mest när den tar kontakt. Den vill att du ska se den.

corinnelinus-1671.jpg

Samtidigt förstår jag att man inte alltid kan vara närvarande och ge sina fyrbenta kompisar den uppmärksamhet och kärlek de förtjänar och suktar efter, det finns ju dagar då man helt enkelt inte orkar. Med det i åtanke vill jag ändå skriva detta inlägg och påminna om att ge din fyrbenta kompis lite extra kärlek och omtanke. Låta promenaderna eller tiden tillsammans bli er gemensamma tid, inte bara hundens.

corinnelinus-1741.jpg

Jag kommer hem efter min promenad och påminns än en gång om att det inte finns någon där nu heller som vill leka efter promenaden. Som överöser mig med pussar. Knäpper på datorn och går igenom några favoritbilder på oss. Tårarna rinner och jag konstaterar att det inte är en bra taktik. Klickar istället in mig på olika hemsidor. Kollar på söta valpar som tittar fram med de gulligaste av valpögon.

Påminner mig själv om att läsa detta inlägg den dagen när en ny fyrbent sötnos flyttat in och jag märker att jag inte är närvarande och ser den. När något annat känns viktigare. När det blivit så normalt att den finns där, vilket ju är fint på sitt sätt. Att någon känns så självklar i ens liv. Då ska jag påminna mig själv om känslan jag har just nu, då man saknar sin kompis så mycket att hjärtat värker. En bra påminnelse för att alltid uppskatta det man har lite extra. <3