Är dunkande musik och yoga en bra kombination?

Jag anser mig själv vara en ganska rutinerad yogare (heter det så?). Har yogat i flera år, hållit i egna pass och kört mycket både hemma och på studio, varit på yogaretreat – ni fattar. Kort och gott yogat en hel del. Det här har gjort att jag har relativt enkelt för att på bara någon minut komma in i ett skönt flow, stänga av alla tankar och lyssna inåt och på kroppen. I dag skulle jag prova yogan på mitt nya gym eftersom jag just nu tyvärr inte har riktigt råd att gå på min yogastudio, i och med att jag precis köpt lägenhet och yogastudion ändå är en tilläggskostnad plus gymet. Nåväl.

Glad i hågen traskade jag till gymet där jag mötte upp min solstråle Cessi. Nu ska vi få en skön yogastund tänkte jag när vi tog våra mattor och placerade ut dem på golvet. Men vad hände sen egentligen?

En yogastund som var betydligt lugnare. På stranden i Marocko, magi.

En yogastund som var betydligt lugnare. På stranden i Marocko, magi.

Det visade sig för det första att yogapasset hölls vid ett rum där det endast skiljer en vägg i glas mellan gymet och salen. Med andra ord betyder det att när jag står där i hunden och putar med rumppan i vädret så ser jag hur det står folk och pumpar biceps på andra sidan glaset. Dessutom var det inte bara ett utan två tuffare pass på gång samtidigt på gymet vilket gjorde att det hördes dunkade musik och instruktörer som vrålade i högtalarna för att peppa sina deltagare.

Inne i yogasalen försökte vår yogainstruktör få ihop någon form av lugn stämning vilket jag verkligen måste ge henne en eloge för, det var nämligen allt annat en lätt. Jag måste nog ärligt konstatera att oavsett hur många hundratals timmar jag övat på att lyssna inåt och stänga av alla yttre ljud så lyckades jag långt ifrån i dag. Alla pumpande biceps. dunkade musik och lampor gjorde att min hjärna gick på högvarv och jag helt enkelt fick konstatera att dagens pass blev mer ett härligt pass för kroppen och ett mindre härligt för hjärnan. Fick verkligen hålla mig från att börja fnissa när jag stod där i hunden och tittade upp och ner på folk som körde överkropp, så komisk situation på något vis.

Dock höjdes mysfaktorn enormt när vi på slutet kröp under en gemensam filt med Cessi och försökte andas lugnt i shavasana, vilket inte var så lätt när golvet nästan skakade av musiken utanför. Så som svar på dagens rubrik så är inte dunkande musik och yoga en bra kombination, åtminstone om du frågar mig som har en hjärna som är som mest kreativ på kvällen. Det positiva är ju att jag både spikat ett nytt mål och kommit på tre blogginlägg som jag ska skriva i framtiden haha. ;)

Har du några roliga yogahistorier på lager? Berätta gärna!