Är du glad min älskling?

Är du glad älskling? En fråga som inte är ovanlig att höra hemma hos mig och honom. Frågan jag ofta ställer mitt inne i en annan konversation eller när vi kollar på favoritserien. Orsaken? För att jag vill höra det spontana svaret. För att jag bryr mig om honom. För att jag inte vill höra något påklistrat “Allt är bara bra.” om det inte är det. För mig är frågan samma sak som att fråga hur han mår, men på vårt sätt.

Högt uppe på ett berg i Österrike höll han tag i min hand.

Högt uppe på ett berg i Österrike höll han tag i min hand.

Oftast ser jag ju på honom vad svaret kommer vara innan han ens börjar svara. För kroppsspråket säger allt. Trots det vill jag fråga och lyssna. Jag tror det är ett av de viktigaste vi kan fråga vår partner. Hur de mår och om de är lyckliga. Helst i de situationer när de inte förväntar sig det, och därmed inte har något färdigt svar att ge oss.

Det som dock är ännu viktigare är att inte döma svaret, oavsett om det ibland kanske kan vara riktigt jobbigt och svårt att höra. Ibland hade det lättaste troligen varit att inte fråga. Låtsas som att allt är bra. I långa loppet tror jag dock att relationen gynnas av att det känns precis lika naturligt att prata om hur vi mår som att prata om dagens händelser. Ibland kanske man inte vill svara, och det är hundra procent okej. Så länge man vet att om man vill så vill den andra gärna höra.

En liten detalj som åtminstone gjort så mycket gott åt vårt förhållande. Tänk att vi snart varit tillsammans i två år? Tiden går minst sagt fort när man har roligt. <3