Saknaden till staden som gav mig så mycket

malmbergetdundret.jpg

Rätt sent igår kväll satt jag hemma vid mitt skrivbord och svarade på några frågor till en intervju. I bakgrunden spelades lugn musik och jag hade tänt mina bollampor för att få till en mysig stämning.  

I en av frågorna som ställdes frågades det om jag kunde berätta lite mer om mina år i Sverige. Efter att ha svarat på frågan fastnade jag en stund i mina egna tankar och började fundera på min tid i Gällivare. Hur otroligt mycket de fyra åren jag bodde där gav mig.  

corinnekiba.jpg
corinnedundret.jpg

Jag tänkte på alla mysiga kvällar i soffan med vänner. Tacomiddagar och filmkvällar. Långa resor och fina minnen. Både glada och ledsna dagar i backen. Stödet jag fick av mitt team när jag drabbades av skada efter skada. Alla de långa promenaderna med hunden Kiba och vårdagarna uppe på fjället.

Fastän Gällivare var så annorlunda än miljön jag växt upp i, trivdes jag så bra där. Än i dag har jag kontakt med en del av vännerna som jag lärde känna under mina år i Gällivare. “Du finns alltid med i våra hjärtan” skrev en av vännerna åt mig i somras. Det värmde mitt hjärta.

Med jämna mellanrum saknar jag Gällivare och allt som kretsade kring livet där. Samtidigt tänker jag att saknad egentligen inte är något dåligt, för det betyder ju att man varit med om något som betydde något åt en. Precis så ser jag på min tid i Gällivare. Som något fint, givande och framförallt lärorikt. I vinter hoppas jag hinner upp dit i några dagar, för att få krama om mina vänner och minnas gamla fina minnen.

Har du något ställe du bott på som du kan sakna med jämna mellanrum?