DET FINA OCH SVÅRA MED ATT LÄRA KÄNNA EN NY STAD

stockholmsweden.jpg
stockholmsweden.jpg

Jag går på Stockholm gator, glad men lite orolig. Är jag verkligen på rätt gata? Bor hon här? Jag är påväg till en av mina vänner i Stockholm som bor i ett område jag inte rört mig så ofta i. Jag har besökt henne förut men det var ett tag sedan. Jag har åkt tunnelbana hit, gått upp och ner för trapporna. Följt skyltarna. 

Fastän jag varit en massa gånger i Stockholm så är det ändå något speciellt att röra sig ensam i en annan storstad än sin egna hemstad. Ibland har jag full koll på läget, ibland inte. Det finns både fina och svåra sidor med att lära känna en ny stads alla hörn. 

kristinebergsstrand.jpg
kristinebergsstrand.jpg

Några dagar senare är jag påväg till henne igen. Denna gång hoppar jag vant på tunnelbanan, åker upp och ner för trapporna, kollar inte på skyltarna, för jag har koll. Det är häftigt hur man kan lära sig områden och system så snabbt som vi människor gör. 

Jag har gjort detta flera gånger förut. Flyttat eller besökt nya områden ofta. Kommit dit första gången utan att veta något, inte känna igen något. Med en lite konstig känsla i magen. Försökt se cool ut fastän det inuti mig inte alls är så lugnt och fint som jag försöker intala mig själv. Efter några dagar är det som mest självklart vilken väg jag ska gå på, vilket hörn jag ska vända till vänster vid. Den oroliga känslan är som bortblåst.

stockholm.jpg

Att resa, se nya platser och byta omgivning är roligt och spännande, det får mig att må bra. Att sätta mig vid ett nytt café, vid ett hav som är samma men med olika omgivning, det gillar jag. Men jag gillar också att bli van vid en ny omgivning, hitta mina egna favoritställen, känna mig hemma på gatorna. Så börjar det kännas i Stockholm nu. Jag börjar hitta min grej. Att pendla mellan mitt hem i Helsingfors och Labans i Stockholm känns så bra. 

Hur är du när du reser till nya ställen eller flyttar till en ny stad? Känner du igen dig i känslorna jag beskriver?