Första sommaren och hösten utan honom

linusochcorinne.jpg

Sorg är en känsla som minst sagt är individuell. Alla upplever vi den olika. En del gråter, andra skriker. En del snyftar tyst medan andra inte rör en min. Sorg har miljontals olika ansikten och kan kännas som att den äter upp en inifrån. 

Som ni vet gick Linus bort i Februari vilket innebär långt över ett halvår sedan. För någon kanske han bara var en hund men för mig var han något så obeskrivligt mycket mer. Min sorg har varit väldigt svår att hantera.

linusochcorinne.jpg

Sommaren som kom och gick var underbar, men samtidigt periodvis så fruktansvärt jobbig. Första helgen på lande utan honom sörjde jag rejält, så även andra, tredje och ja, varje dag under sommaren. 

Jag vill så gärna bara få träffa och krama om honom igen så jag nästan inbillar mig att han nog kommer ligga där på trappan vid ingången. Att han kommer stå och vänta på mig vid bryggan med svansen viftandes likt en helikopter. Varje gång blir jag lika ledsen när jag märker att ingen står där. Han har lämnat ett tomrum efter sig som inte går att fylla.

linus.jpg

Hur jag än försöker tänka på och vara tacksam över alla de fantastiska somrarna vi fick tillsammans så tröstar det inte. Jag ser hans ställen överallt. Blåbärsrisen han brukade äta från och trappan han alltid satt på. Bädden han låg på varje kväll finns inte kvar förutom i minnet. Hans favoritmatta hemma hos mig, som numera ser så tom ut.

linus.jpg

Framförallt är tystnaden den som gör allt ännu värre. Ingen som trampar omkring under natten. Ingen som låter av lycka när jag äntligen vaknat på morgonen. Ingen som busar på gården. Ingen som kommer gåendes för att få en godnattpuss. 

Att lära sig leva med sorg är tyvärr nästan av ett måste. Ibland antar jag dock att det är fruktansvärt kämpigt och tar lång tid att lära sig att hantera. Så har det varit för mig, men jag kämpar med det varje dag. Försöker acceptera sorgen och känslorna. Påminna mig om de fina tiderna och om att tiden läker alla sår. En dag i taget helt enkelt.

linusochcorinne.jpg