VÅGA KÄNNA ENSAMHET SOM SINGEL

Corinnesvartvit.jpg

Hej på er, hoppas ni haft en fin helg. Idag tänkte jag att vi skulle snacka känslor av det lite djupare och känsligare slaget.

Denna singelperiod jag nu haft har varit viktig för mig på många sätt. Framförallt för att jag blivit så mycket starkare i mig själv, lärt känna mig själv mer och för att den hjälpt mig sätta saker i perspektiv.

Speciellt första halvåret var viktigt för mig på så sätt att det var mest utmanande. Jag behövde gå igenom det jag gick igenom och en av de grejerna vill jag skriva om idag, nämligen om ensamheten.

corinnejobbar.jpg

Vi spolar tillbaka till en tid på hösten. Jag kom hem efter en lång dag och kände hur ensamheten kom krypandes. Hur jag så gärna ville ha någon där som bara kunde hålla om mig och ta bort ensamheten. Men där i stunden visste jag, att detta är något jag måste bygga upp åt mig själv, inte låta någon annan lappa ihop.

Jag tror det är så fruktansvärt viktigt att man efter ett förhållande verkligen satsar på att bygga ihop sig själv, stå på sina egna ben både under de lättsamma stunderna men även de jobbigare. Inte låta någon annan lappa ihop luckorna. Såklart ska man ta andra till hjälp, prata med sina vänner och så, men det ena utesluter inte det andra. Jag tror personligen att man först måste vara hel själv, innan man kan börja något nytt.

Det kommer en tid under de flestas tid som singel när man märker att man faktiskt är ensam. Fastän man har en massa underbara människor runt omkring en så har man ändå inte den där ena som alltid funnits där. Nu står man själv. Detta tror jag är en väldigt nyttig men såklart också skrämmande upptäckt.

Corinnesommar.jpg

När insikten kommit till en vill många gärna glömma bort den, kanske bara ha någon vid sin sida för att inte behöva känna detta. I det skedet vill jag verkligen uppmuntra alla att inte bara skjuta undan känslorna utan istället bearbeta dem. Lär känna dig själv bättre, låt dig känna ensamheten och börja jobba med känslorna för att inte känna att ditt välmående är i någon annans händer, utan att det är i dina.

Jag lovade mig själv just detta och har jobbat enormt mycket med att tycka om att umgås med mig själv under denna singelperiod, vilket gjort att jag nuförtiden kan med handen på hjärtat säga att jag känner mig trygg i mig själv. Jag tvivlar inte längre, jag vet att jag fixar det själv, att jag inte behöver någon annan. Jag är inte ensam bara för att jag är singel. Däremot betyder det inte att jag inte skulle vilja ha någon annan i mitt liv. Men det är en stor skillnad mellan ett behov och en vilja.

CorinneFrolla.jpg

Jag är stolt över mig själv, att jag kämpade mig igenom de jobbiga känslorna och att jag nu kan stå här och veta det jag vet idag. Veta att jag är redo, att jag byggt upp mig själv, att jag är stark. Att jag inte tillät mig själv att blunda och bedöva, utan att jag valde den svåra vägen och jobbade med mig själv. Det önskar jag att du som läser, som kanske precis går igenom dessa känslor också gör. Hitta dig själv, dina egna ben och sen först öppna dörren för någon att dela livet med. Det finns en dikt som Rupi Kaur skrivit, som jag tror väldigt mycket på som lyder såhär:

Jag vill inte att du fyller mina tomma platser, jag vill fylla mig själv.
Jag vill vara så fullkomlig att jag lyser upp en hel stad,
och sedan väljer jag dig,
för att vi två ihop,
kan få den att brinna.

Dessa ord lever jag efter och tror på väldigt starkt.❤️

Håller du med mig angående detta? Kommentera och dela med dig :)