DAGS ATT STÄNGA ETT KAPITEL

Idag har jag lämnat tillbaka mina nycklar till min lägenhet i Hagalund. Mitt hem, lägenheten som jag upplevt både glädje, kärlek, besvikelse och sorg i. Lägenheten jag skrattat tills jag gråtit i, umgåtts och mått som bäst men också lägenheten som jag förknippar med många ledsna och arga känslor.

Jag nämnde ju tidigare att det fanns något som jag stört mig på och det tänkte jag berätta mer om åt er idag. Vi spolar tillbaka till Januari 2017 när flyttlasset gick till Hagalund och ett hem började formas. Med förväntansfulla ögonen inreddes varje kvadrat. Jag förälskade mig direkt i de stora fönster och ljuset som strömmade in genom dem. I planlösningen och det lugna området.

Tanken var ju att detta hem inte skulle bli bara mitt utan ett gemensamt med mitt ex. Så blev det aldrig, dock tänker jag inte gå in på några detaljer varför, i respekt för mitt ex. Istället har jag bott ensam i lägenheten ett år, men ändå känt att den inte varit min till 100%.

Jag har menat det, när jag sagt och skrivit att jag trivts (Klick), för det har jag verkligen. Men jag känner ändå att jag vill börja på något helt nytt och när jag fick möjligheten att hyra drömlägenheten i Helsingfors så tog jag chansen. I inlägget som jag länkar till ovan har jag skrivit:

Just nu trivs jag väldigt bra här. I framtiden kan jag absolut tänka mig att bo i Helsingfors men då vill jag ha en sådan ekonomisk situation som möjliggör att jag kan bo i en lite större lägenhet och på ett sådant område där jag trivs och känner mig trygg.

Det jag skrivit där, beskriver ganska långt det jag har nu. Mitt nya hem är relativt stort dvs 38 kvadrat och dessutom i ett tryggt område som jag verkligen trivs i. Alla pusselbitar föll liksom på plats. Det finns en stor del av mig som äntligen känner att jag kan börja på ett helt nytt kapitel, inreda bara enligt hur jag vill - ja ni fattar säkert.

Jag kommer sakna lugnet i Hagalund. Närheten till långa promenader längs med havet och att kunna springa över till Fammo. De stora fönstren och min fina balkong. Dock känns det redan så rätt i min nya lägenhet och det kändes bra idag att lämna tillbaka nycklarna till gamla lägenheten. 

Tänk hörni vad livet ändras ändå och hur det blir så bra till slut. Jag tror det viktigaste är att gå enligt sin magkänsla, inte påverkas för mycket av vad andra tycker, säger och tänker. Det har jag gjort under det senaste året och nu såhär i slutändan kunde inte saker lösa sig bättre. Jag känner mig förväntansfull att fixa till mitt nya hem, mitt alldeles egna till 100%.

När en dörr stängs öppnas en annan ❤️