ÄR DET OKEJ ATT SKÄMTA OM HUDSJUKDOMAR?

Det är otroligt sällan jag blir riktigt förbannad, men det finns tillfällen och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra när jag blir det. Idag provar jag med att skriva av mig.

Som många säkert vet skrev jag första gången sådär riktigt ordentligt om min hudsjukdom vitiligo för ett år sedan i och med detta inlägg: Jag har vitiligo och är stolt över det (klick) .

Inlägget fick otroligt mycket mer synlighet och respons än jag någonsin kunde tänka mig och enda sedan dess har jag upplevt många positiva förändringar. Exempelvis vågar betydligt fler fråga mig när de undrar något kring vitiligo. Många verkar ha fått upp ögonen för sjukdomen och är nyfikna på att veta mer. Detta tycker jag är väldigt positivt och jag svarar gärna på alla frågor.

Som jag skriver i inlägget, så är jag i dagens läge stolt över mina fläckar, vilket inte var en lätt resa. Nuförtiden tänker jag inte på att jag skulle behöva gömma mina fläckar, de är en del av mig och de gör mig unik. Dock är det inte alla som har vitiligo, eller någon annan hudsjukdom som känner så, vilket jag verkligen förstår till 180% eftersom jag själv kämpat med detta hela mitt liv.

När man kämpar med att acceptera något på en själv, som syns så tydligt som vitiligofläckar gör, är man väldigt känslig för andras kommentarer, eller så var det för min del i varje fall. Fortfarande kan det hugga till om någon vräker ur sig något riktigt taskigt och jag antar att det kommer vara så hela mitt liv.

Nuförtiden tänker jag dock inte så mycket på hur jag själv känner, utan mer på hur andra känner. Speciellt mycket tänker jag på hur de som precis fått sin sjukdom upplever situationen och hur de kämpar med att leva med sin hudsjukdom. Hur otroligt skör man kan känna sig och hur jobbigt livet kan kännas. Jag tänker ofta på att jag vill hjälpa till, kunna göra deras kamp lättare. Kanske hjälpa dem att snabbare kunna acceptera och tycka om sina fläckar.

Jag blir ledsen när jag hör eller ser någon som pratar nervärderande om hudsjukdomar, för jag vet hur ont det kan göra att höra om man själv kämpar med en. Häromdagen såg jag på ett avsnitt ur Isabella Löwengrips serie A Quest for Success. Överlag var det ett bra avsnitt som tyvärr avslutades med dåliga skämt om att en av dem hade målat sig själv med hudsjukdomar. Där stod de sedan, tre stora mediepersoner i Sverige och skämtade om hur fult det såg ut.

För någon som inte har en hudsjukdom har detta säkert farit helt förbi, men när man har en så reagerar man på relativt små grejer som denna. Jag fick verkligen en iskall känsla i magen när jag såg det, för jag kunde se framför mig hur jag som till exempel 12-åring hade reagerat om jag sett att min stora idol hade skämtat om hudsjukdomar och verkligen visat att det är något fult.

Därför kommenterade jag under nlägget och skrev min synpunkt på saken, hur jag tycker att hon som stor mediaperson borde tänka på att inte skämta om saker som kan såra andra. För det är inte okej att skämta om hudsjukdomar, oavsett om man gör det på ett lättsamt sätt. Jag menar varför skämta om något som kan såra när det finns så många andra ämnen att skämta om som inte sårar någon?