Är ett simpelt hej för mycket?

Vet ni vad jag ibland saknar i Finland, som fanns mycket mer av i Sverige? Det vardagliga "vara trevlig och hälsa" beteendet. Jag tycker och tror att vi kan skapa ett mycket varmare och mer välkomnande klimat i samhället om vi verkligen tänker på att bete oss vänligt mot varandra, fastän man kanske aldrig träffats förut.

Ett exempel är när man bor i höghus och möter någon i trapphuset. Hur mycket bättre känns det inte om man säger hej åt sin granne när man möts vid dörren eller i trappan? Man behöver ju inte stanna och prata i flera timmar, men ett simpelt hej och ett leende kan pigga upp den andra så mycket mer än man tror. För någon vecka sedan pratade jag om detta med en kompis som berättade att hennes vänner reagerat på hur trevliga alla är i hennes husbolag. "Ni hälsar ju faktiskt på varandra" hade någon kommenterat. Är det bara jag som tänker att det borde vara tvärtom? Att man borde haja till för att någon inte hälsar på en när man möts i trappuppgången.

Samma gäller när du stiger in i bussen. Säg hej till busschauffören. Det tar dig mindre än en sekund att säga hej och samtidigt kanske busschauffören blir lite glad. Om du dessutom ropar tack när du hoppar av bussen har du troligtvis spridit lite mer glädje än om du varken sagt hej eller tack. Detta gäller överallt om du frågar mig. Våga säga hej om du möter någon i trappuppgången eller i hissen. Önska personen i mataffären en fortsatt trevlig dag Säg tack och hjälp till om du ser att någon verkar behöva det. Behandla andra med respekt och visa att du ser dem. Det kan hända att det för dig inte betyder något, att du hjälper en förälder med barnvagn komma in i ett köpcenter genom att hålla upp dörren, men för föräldern kan det vara en gest som betyder så mycket mer. Kanske barnen varit gnälliga och alla krafter är slut. Då är det härligt att få lite hjälp av en helt okänd person.

Vad tycker du om detta och hur gör du? Hejar du i trappuppgången eller går du hellre snabbt och tyst förbi?