Ödmjukt och mänskligt

Glad lördag hörni! Är just nu i båten påväg till Ingå hamn och därefter kör jag till Lojo där Marias stora fest går av stapeln idag. Lovade ju igår att berätta mer om torsdagens konsert och så ska jag även göra! Kan dock inte vara utan att mixa in lite tankar från förra veckans konsert också eftersom jag funderat mycket på dessa i efterhand.

För totalt 45 euro har jag fått spendera två dagar i livemusikens tecken. Även första gången i mitt liv som jag betalat för att endast se på två finska artister. Jag är så glad att jag gick på dessa två konserten för de gav så mycket mer än jag kunnat tänka mig.

Som ni vet var jag ju och såg på Antti Tuisku och SANNI. Två väldigt olika artister men med en gemensam nämnare. Låt mig ta två exempel från båda konserterna för att närmare förklara vad jag är ute efter.

Antti Tuisku: Pausar showen och musiken och håller ett tal om hur han fram till år 2013-2014 levt enligt vad andra tycker och tänker att han borde. Hur han sedan under dessa år fattade att han inte kan leva för någon annan utan för sig själv. Han står där framför en fullsatt publik och berättar om att han inte alltid varit denna självsäkra glada dansande man, utan att han också gått igenom mycket för att komma dit han är idag. Han uppmuntrar oss om att komma ihåg att det är fint att vara unik, att vi ska göra det vi mår bra av, och strunta i vad andra tycker. Jag menar, han hade ju verkligen inte behövt hålla tal åt sin publik, men han gör det, för att hoppeligen fler vågar gå sin egna väg här i livet.

SANNI: Typ världens coolaste tjej. Blått hår och allmänt rätt tuff känsla över hela henne. Otroligt imponerande duktig musikaliskt också, spelade flera olika instrument under kvällens gång plus att hon sjöng fantastiskt bra. Det var väldigt tydligt att konserten betydde mycket för henne, att det var stort att uppträda framför en såpass stor och taggad publik. Såpass stort att hon råkade slänga iväg mikrofonen i misstag när hon härjade och dansade så mycket, så att den försvann under scenen. Istället för att snabbt vifta bort det för att ingen skulle märka hennes klumpighet, brister hon ut i ett stort flin och konstaterar att hon verkar tycka detta är lite väl roligt när hon inte ens kan hålla i mikrofonen. Några minuer senare lyckas hon ännu till tappa bort sina solglasögon på scenen haha.

Så vad är dessa artisters gemensamma nämnare förutom att de är fantastiskt duktiga live-artister? Jo de gör sin grej men visar samtidigt att fastän de är stora och har lyckats så är de fortfarande helt vanliga människor som också går igenom tuffa tider, ifrågasätter sig själv och andra, gör misstag, är klumpiga och vågar skratta åt det.Jag blir verkligen galet inspirerad av människor som bara gör sin grej och som dessutom uppmuntrar andra att göra detsamma och som visar att de är helt vanliga människor så som vi andra. Ödmjukhet, det ni, är så fantastiskt vackert ibland.

PS. Daniela skrev ett fantastiskt härligt inlägg om torsdagen och att gå på konsert. Tryck på hennes namn så kommer ni till inlägget!