Första sommaren utan elitidrott

Det finns mycket nytt med denna sommar. Det som kanske märks mest varje dag är att det är min första sommar, på så länge jag kan minnas där inte idrotten styrt sommardagarnas planer. Så långt som jag minns har sommaren bestått av otroligt mycket träning. Satsar man på att bli bäst i världen på något, så måste man även prioritera därefter. Sommaren är även tiden när man hinner träna ordentligt med fys som skidåkare vilket gjort att flera timmar i dagen gått till just träning.

Denna sommar har jag inte haft något träningsschema att följa, inte haft någon tränare som jag pratat med varje dag, inga planeringsmöten, inga gemensamma träningar - ja mycket har varit annorlunda. Det har både varit väldigt skönt men samtidigt saknar jag även en del saker. Om vi tar de positiva först så är det helt klart friheten. Att det är inte är så noga om jag är vaken långt efter midnatt flera dagar i rad och att kroppen är lite trött. Att det inte är någon fara om man är iväg några dagar och lämnar allt som heter träningskläder hemma. Att jag kan med gott samvete vara utan att träna längre perioder utan att behöva ha dåligt samvete att jag ligger efter. Att det inte finns några träningstider att passa och scheman att följa. Det jag saknar mest är glädjen och gemenskapen som man haft under träningspassen och så känslan när man strävar mot ett stort mål med träningen. För den känslan, det drivet som inte går att förklara, det är så mäktigt att känna.

Största skillnaden sådär träningsmässigt är helt klart att jag nu tränar det jag känner för just i stunden. Jag följer inget schema utan tränar det som faller mig in. Till exempel hade jag tänkt gymma igår, men efter tio minuter av bara uppvärmning märkte jag att jag inte alls hade lust att gymma utan att jag ville vara utomhus. Så då struntade jag i gymet, bytte om till cykelkläder och drog ut på en runda. Jag kan träna det som jag känner för och behöver inte tänka så mycket på hur de gynnar min gren eller hur träningarna passar bäst ihop. Det känns på något sätt rätt härligt att träningen nuförtiden är så lättsam, att det inte är så himla noga. Såklart noga att man gör rätt, så att inte kroppen tar skada, men mera att man kan göra så som man känner just för stunden. En del av mig saknar elitidrotten ofta, medan en del tycker det är kul att leva lite annorlunda liv nuförtiden. Spännande att se hur det kommer kännas kommande år :)