Saknar friheten

Senaste tiden har jag känt mig glad och haft väldigt roligt. Men någonstans i mig har det ändå gnagt en liten känsla. En känsla som blir starkare varje gång jag håller på med något roligt, och sedan måste avbryta i halvvägs för att jag måste hem och sova för att orka följande dag på jobb.

De senaste fem åren har jag jobbat olika sortera jobb, men mitt sommarjobb har alltid varit veckovis, vilket inneburit att jag jobbat 5 veckor och varit ledig fem veckor (obetalt dock). Mina jobb har också varit utomhus vilket gjort att jag hela tiden känt att jag kunnat njuta av sommaren, trots att jag varit på jobb.

Denna sommar är alltså första sommaren någonsin som jag inte är ledig en enda vecka under hela sommaren. Jag vet att jag säkert låter bortskämd när jag klagar första gången som jag inte får vara ledig på en sommar, men det är verkligen en ny situation för mig. Jag märker att jag går omkring och längtar efter att hitta på saker, vara ute, röra på mig. Visst blir det en hel del sådant på kvällar och helger, men ändå är man lite begränsad. Samtidigt blir jag lite arg på mig själv eftersom det verkligen inte är någon självklarhet att man har ett jobb.

Vet inte riktigt vart jag vill komma. Antar att jag mest vill skriva av mig. Verkligen tudelad situation. Jag gillar ju mitt jobb väldigt mycket och det här har ingenting med mitt jobb att göra, utan detta är bara en ny situation för mig. Jag har ju själv valt att jobba heltid, och skulle inte ändra på det beslutet om jag fick. Men samtidigt är jag en person som behöver få känna mig fri. Jag vill åka på äventyr, utmana mig själv och vara spontan.

Nu tänker jag jobba mycket med att fortsätta uppskatta att jag har ett jobb och verkligen försöka njuta av varenda liten lediga timme och dag som jag har denna sommar. Jag njuter ju hur mycket som helst av allt jag hittar på under min fritid, vilket ger mig en massa energi. Därför ska jag försöka hitta på ännu mer saker som får mig att känna mig lite mindre instängd och som gör att jag njuter lite extra. Det som dock känns väldigt bra just i min situation är det att jag har ett så bra jobb, och en arbetsgivare som möjliggör att jag i framtiden kommer få jobba även på distans. Det kommer troligen att lätta på den instängda känslan som jag känner just nu. Känns bra att ha något "mål" att jobba mot. Kände ändå att jag ville ta upp detta, för jag tror inte att jag är den enda som tänker i liknande banor.

Nu frågar jag Dig: Har du varit/är du i en liknande situation och hur länge tog de för dig att vänja dig vid situationen?