Där går mina flickor

Det ringer på dörren och där står de, mina älskade flickor. Vi är egentligen ett rätt så stort gäng som hängt ihop sedan högstadiet men igår kväll var vi ungefär hälften av gänget. Men det kändes ändå som de andra var med på ett eller annat sätt, eftersom varje tjejs namn nämndes i något skede under kvällen.

Under högstadietiden började vårt grupp formas. Innan det hade många av oss känt någon i gänget men till slut började vi hänga allihopa och historien om ett fantastiskt kompisgäng började formas. Under flera flera år har vi nu hängt ihop. Ibland träffas vi ofta, ibland väldigt sällan. Vissa gånger kan det gå långt över ett halvår tills vi samlas igen.

Vi har vuxit tillsammans, alla på olika håll men ändå tillsammans. En av tjejerna har barn och är nu gravid med sin andra. Lyckan i tjejgänget var enorm när nyheten droppades om första barnet, lyckan är lika enorm även denna gång när det snart ska komma en till fantastisk människa till denna värld. De flesta av oss har provat vingarna utomlands, vilket några av oss fortfarande gör. Längst bort bor en av tjejerna som för tillfället bor på andra sidan jorden, Nya Zeeland. Många av oss har börjat hitta tillbaka till Finland, medan en del bosatt sig i Sverige. En del jobbar, andra studerar och några provar vingarna på annat vis. Vi är olika men så perfekta tillsammans.

För oavsett hur många år som går, så finns den djupa riktiga vänskapen där. Fastän vi inte setts på ett tag, så känns det som att vi setts igår. Samtalsämnen flödar på och ingen vill att kvällen ska ta slut. Vi är knappast samma personer som då i högstadiet men trots att vi utvecklats har vi gjort det tillsammans. Under årets gång har samtalsämnen ändras. Från att ha handlat om rätt lättsamma och även djupa tonårsproblem pratar vi nuförtiden om allt från barn, förhållanden till livsavgöranden och djupa tankar men även om lite lätsammare ämnen för att skapa en balans.

Riktig vänskap växer inte på träd. Den växer inte heller av sig själv, utan måste också vårdas. Man måste inte träffas varje dag för att det ska vara på riktigt. Men man ska visa kärlek, uppskattning och värme mot varandra. Man ska glädjas och sörja tillsammans och prata, skratta, gråta och prata lite till.

De är dags för dem att gå. Vi kan ju inte sitta upp hela natten i och med att flera ska iväg på jobb. När jag stänger dörren blir det så tomt i mitt hem. Jag ser mig runt men vet att jag inte ska vara ledsen, för snart ses vi igen. Det kanske går en vecka, en månad eller längre än så. Kanske vi snart lyckas få ihop hela gänget, vem vet? Oavsett vet jag att vi har många underbar år framför oss med mitt gäng. Ett gäng som alltid kommer ha sin egna plats i mitt hjärta <3


Bakade bröd till vårt kvällsfika, ett havre och grahamsbröd som blev riktigt gott. Måste försöka göra det pånytt så jag kan skriva upp receptet, tror ni skulle gilla det!