Sommarhänder designade vitiligo

Idag la jag lite spontant ut bilden till höger på instagram (@ccorinnes) med texten:

Känns galet att tänka på tiden när jag hatade min vitiligo, när den var min värsta fiende. Idag får den mig att känna mig vacker och unik. När jag ser mig själv i spegeln ser jag inte mig och vitiligo. Jag ser mig själv. Den senaste tiden har det varit så soligt att mina sommarhänder har kommit tillbaka. Varje år ser de lite olika ut, vi växer tillsammans 💗

Jag har ju skrivit om min vitiligo historia förut, har du missat den kan du läsa den HÄR. Jag vet inte varför jag skrev om vitiligo just idag, det bara blev så. Det jag skrev om på instagram stämmer verkligen till 100%. För visst är det så, att det är en lång resa jag gjort för att komma till den punkten jag är idag. För att komma till den punkten där jag tycker om min vitiligo. Till den punkten där jag blir arg på människor som frågar om jag vill låna brun utan sol eller en tröja för att täcka mina fläckar. På dem som visar tydligt att de tycker de är lite konstigt att jag inte tycker illa om fläckarna.


Det har varit en lång resa och jag är så nöjd att jag är där jag är idag och att jag kan hjälpa andra. Jag vill skriva om detta för att fler ska få veta att vitiligo finns och för att fler ska veta att det är något att vara stolt över och något unikt. Jag vill avdramatisera hela sjukdomen, få det att bli en helt normal grej som man inte ska behöva må dåligt över. För det behövs spridas mer kunskap om vitiligo och hudsjukdomar överlag, för att göra andras resor med sin hudsjukdom lite lättare. Man kan aldrig skriva om detta för mycket, om du frågar mig. 

Nu när sommaren är här kommer många med vitiligo kämpa med att se hur människor kollar snett på deras hud. Därför vill jag uppmuntra alla att tänka efter en extra gång hur ni frågar människor om deras vitiligo. Det är okej att fråga och ta reda på, men aldrig okej att se ner och prata nedlåtande. Sedan tycker jag också det är bra om man funderar lite extra på hur man tittar på människor som inte ser lika ut som du själv. För tyvärr är det så att blickar kan såra lika mycket som ord. Våga fråga och förstå, men tänk bara på att göra det på ett vänligt sätt så ingen blir sårad. Ha en fin kväll kära ni, kram.