Vad ska du bli när du blir stor?

Idag tog jag denna bild precis innan jag skulle börja gå hemifrån. När bilden togs var jag glad, jag hade sovit gott och kände mig pigg och på gott humör. Jag åkte in till stan och mötte upp min vän, tillsammans gick vi sedan på lunch och därefter vandrade vi till Helsingfors Universitet för att skriva inträdesprov. Linjen inträdesprovet skrevs till är mitt fjärde val, vilket gjorde att jag var lite osäker på om jag skulle skriva provet överhuvudtaget men beslöt mig till sist för att göra det för att få ens en liten inblick i vad linjen kommer handla om. Jag hoppas ju att jag kommer in på några av linjerna jag prioriterat högre än just denna eftersom jag tror att jag skulle gilla de andra mer, men ändå kändes det bra att gå dit och skriva eftersom jag i dagsläget bara tror men inte vet.

Det finns saker som jag vet. Jag vet att jag mår bra och att jag har många i min närhet som betyder allt för mig. Jag vet att jag äntligen har hittat mig ett hem som verkligen känns som ett hem. Jag vet att jag brinner för hälsa och livsstilsfrågor samt mat. Jag vet att jag i framtiden skulle vilja starta eget företag och att jag vill utveckla min blogg och allt runtomkring den. Detta är bara några exempel på saker jag vet. Något jag däremot inte vet är vilken studielinje som är rätt för just mig.

Idag när jag satt där i salen, märkte jag hur olika människors kroppsspråk var när de skrev sitt prov. Det var många som skrev lite försiktigt, lade ner pennan och funderade en stund. Några rev sig i håret, andra lämnade in genast när man hade möjlighet. De fanns även många som skrev allt vad de hade, kanske de visste att de verkligen vill komma in på linjen som inträdesprovet hörde till. Jag själv märkte att jag inte alls var intresserad av linjen som jag skrev inträdesprovet till, inte för att det är något som helst fel på linjen, utan att det bara är ett område som inte känns rätt för mig just nu. Det enda jag kunde tänka på när jag kom ut från salen var: Var jag den enda som kände så?

Jag tror att många upplever en form av hopplöshet och livskris när det pratas om studier och var man ska studera. Jag tror även att dessa kriser förekommer när studierna är klara och det är dags att söka jobb och troligen även senare i livet.

Idag var jag på rätt dåligt humör när jag kom hem från provet, för jag hade än en gång märkt vad jag inte vill studera, istället för vad jag vill. Lyckligtvis har jag några alternativ som jag tror kommer kännas intressanta men trots det försöker jag hela tiden påminna mig själv om att det finns många som studerat en sak och till sist arbetat med en annan. Att inte studierna i sig definierar mig som person på något sätt och att de är viktiga men inte livsavgörande.

Jag tycker det är bra att studera och utbilda sig och kommer själv också (hoppeligen) göra det i höst, på en linje som känns intressant. Egentligen har jag ju redan studerat när jag utbildade mig till livsstils och kostrådgivare via en skola som heter Bergklint Education, vilket var väldigt intressant och givande. Dock känns det som att dessa studier inte räcker utan behöver komplettering och därför söker jag nu in till högskolestudier. Men bara för att jag nu valt att söka in till just dessa linjer, så betyder det inte att jag vill göra det resten av mitt liv. Jag kanske vill byta linje helt och hållet i något skede. Eller så märker jag hur mitt intresse för ämnet blir större och jag känner att det är just det här jag vill göra.

Jag tror det finns många förvirrade själar därute, både unga som gamla. Jag tror vi måste komma ihåg att inte lägga för stor betoning på att alla måste hitta ett yrke de vill jobba med resten av livet. Vi lever i en tid av förändring, en tid där det är helt okej att byta spår och linjer ibland. En tid där jag hoppas fler kan slappna av lite och inte tänka på att framtidsplanerna måste vara klappade och klara när man är ung. Jag tror vi måste låta oss prova, kanske misslyckas eller så lyckas, vem vet? Vi kan inte lära oss om vi inte provar, och vi kan inte lyckas om vi inte försöker, så varför kan vi inte skippa frågan: Vad ska du göra när du blir stor? och istället fråga: Vad brinner du för just nu?