Att tro på sig själv

img_8093
Tro på dig själv, är fyra ord jag fått höra sedan jag var en liten flicka. Dessa ord har haft olika sorters betydelse för mig genom åren och blivit allt starkare. Vissa dagar har jag ifrågasatt detta, vad är det egentligen man gör när man tror på sig själv? Ibland har jag tvivlat på mig själv medan jag andra dagar trott på mig själv till hundra procent. Idag tror jag på mig själv mer än jag någonsin gjort innan. Jag har börjat förstå meningen med att tro på sig själv. Jag tror att du måste tro på dig själv först innan någon annan kan tro på dig lika starkt.

När jag var på yoga i måndags, sade yogaläraren just dessa ord. "Kom igen, ni fixar det, tro på er själva nu, tro på att ni klarar det". I det skedet hade vi stått i en halvt omöjlig position ett bra tag som var riktigt jobbig fysisk då varenda muskel var i arbete. Jag räknade sekunder, ville bara höra orden om att vi skulle gå ur denna jobbiga position. Istället för att göra det uppmanade hon oss på att tro på oss själva, tro på vår styrka och hållas kvar lite till. I det ögonblicket gjorde jag inget annat än att fokusera hela min tankekraft kring att övertyga mig själv om att jag fixar detta, det är lugnt, jag är stark. Det gjorde jag ju också, klarade hela den långa tiden vi stod i denna position och gjorde mitt yttersta för att hålla en så bra position som möjligt.

I idrotten jobbade jag mycket med det mentala. Inte för att jag var svag mentalt, utan för att jag verkligen tror det är en otroligt viktig pusselbit som man måste jobba med oavsett hur stark man är mentalt. Jag tror det är viktigt att jobba med det mentala oavsett vilken situation du befinner dig i. Det är inte bara elitidrottare eller karriärmänniskor som behöver vara stark mentalt. Det är lika viktigt för varenda en därute oavsett vad du fyller ditt liv med. På mentalträningen pratade vi mycket om att våga utsätta sig för situationer som man inte är van vid, att våga utmana sig själv och framförallt att alltid tro på sig själv.

thumb_img_8015_1024
Varje dag stöter jag på människor som på något sätt tvivlar på sig själv eller sin förmåga, vilket ju såklart är helt naturligt. Det tror jag vi alla gör ibland, men det viktiga enligt mig är att hur mycket vi än tvivlar ibland, ska vi alltid försöka jobba tillbaka till att tro på oss själva. Eva Biaudet pratade mycket om att våga tala när hon höll sitt tal igår. Hon uppmuntrade alla att våga säga sina åsikter, att våga prata fastän man kanske inte är världens bästa och skickligaste talare. Jag uppfattade Evas tal som väldigt peppande, att hon ville få sin publik att tro på sig själv och  med den styrkan våga t.ex. prata framför en publik eller delta i en debatt.

Ibland är det helt klart lättare att hitta styrkan i att tro på sig själv maximalt. Att veta att dethär fixar jag utan att tvivla en sekund. Som exempel kan jag ta mig själv som 15 åring inför Finska Mästerskapen. Jag var så otroligt stark i huvudet den säsongen, visste att jag skulle ge mitt allt och tvivlade aldrig på att det inte skulle räcka hela vägen. Jag vann 3 FM guld den säsongen och jag tror att en stor del av att jag klarade hålla hela vägen var på grund av hur mycket jag trodde på mig själv.

Med åren har jag kommit i situationer där jag inte alls känt mig lika stark mentalt så som jag gjorde på Finska Mästerskapen den säsongen när jag var 15. När jag inte känner mig lika stark mentalt brukar jag försöka bevisa åt mig själv att jag har stora orsaker att tro på mig själv. Jag utmanar mig själv i vardagliga saker, så som på t.ex. yogan och bevisar att visst har jag 100% rätt i att tro på mig själv. Jag utmanar mig själv även i svårare situationer och bara intalar mig själv att kom igen det här fixar du, t.ex. inför min arbetsintervju till mitt jobb.

När jag är i en situation där jag vill vara stark mentalt men kanske känner mig nervös för att mycket står på spel så brukar jag acceptera min nervositet istället för att förtränga den. Försöker se den som något positivt, att hela kroppen är på hugget. Samtidigt brukar jag intala mig själv att jag är precis så bra som jag är och att så länge jag gör mitt allt så går det vägen. För fastän det skulle skita sig så vet jag ändå att jag gjort allt jag kunde och att även misslyckanden hör till. För fastän man ibland misslyckas ska man tro på sig själv, bevisa åt sig själv att man klarar av motgångar och sedan sträcka på ryggen och komma tillbaka ännu starkare. För allt handlar egentligen om vad som sker inom ditt egna huvud, om din inställning och framförallt om att bygga upp en stark tro på att du är bäst precis som du är. <3