När det som varit självklart inte är det längre - Tappat träningsmotivationen

image-4

Denna bild är tagen för några månader sedan när jag körde ett tufft gympass. Då tränade jag för att bli bäst i världen i idrotten jag drömt och levt för hela mitt liv. Då fanns det inte så mycket annat som rörde sig i huvudet under träningspassen förutom att jag ville bli snabbare, bättre, starkare och uthålligare för att komma närmare min dröm. För mig var träning självklart och något jag alltid prioriterade.

När jag var tvungen att avsluta min elitkarriär pga mina skador/kroppstillstånd så tänkte jag inte riktigt på hur det skulle gå med träningen. Det var inte riktigt aktuellt att träna just då för kroppen behövde vila och inte träning. I flera veckor tränade jag inte mycket, högst något enstaka pass yoga. Det var skönt och välbehövligt. Men nu på senaste tiden har jag börjat längta tillbaka till träningen, till att röra på mig, utmana mig och få känna mig stark igen.

Förvirrad och besviken på gymet

För någon vecka sedan gick jag på gymet första gången på en längre tid. Jag var där i ca. 30 minuter och gjorde ingenting vettigt. Det kändes så konstigt att vara på gymet, det var annorlunda. Jag har alltid tyckt träning är roligt och något som gjort att jag kommit närmare min dröm. Att kroppen och huvudet mår bra av det har varit ett plus såklart.

Nu gick jag på gymet och visste inte riktigt varför och vad jag gjorde där. Jag hade ju inte längre någon dröm som jag tränade för? Det kanske låter töntigt, men det märktes verkligen tydligast just där och då, att min dröm om att bli bäst i världen i alpin skidåkning inte kommer gå i uppfyllelse, att det är dags att hitta nya drömmar och mål att sträva mot.

När man slutar med en elitidrott som man hållit på med i flera år borde man få med sig en handbok. Den handboken borde ha lite tips på vägen hur man ska gå till väga när man stöter på en del situationer så som t.ex. min på gymet. För fastän jag älskar träning och att röra på mig så är det inte självklart att träningen kommer kännas lika viktig längre.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De senaste tiden har jag funderat mycket kring träning och glädjen. Vad ska jag göra och tänka för att träning ska vara roligt igen? För jag vill ju träna, men jag vill också att det ska kännas roligt och inte som något måste. Att träna och leva hälsosamt är ju en stor del av hela min livsstil och det jag tycker är viktigt men hur ska jag hitta motivationen att tycka det är lika roligt igen?

Under de närmsta veckorna har jag helt enkelt provat mig fram. Testat på olika upplägg och nu känner jag att jag äntligen hittat tillbaka. Jag har hittat tillbaka till glädjen, till att vara förväntansfull inför ett pass, till att njuta av att få känna mig stark igen.

Mer förstående och ödmjuk med träningen

Jag har även fått en mycket större förståelse för alla er som kämpar med att hitta motivationen till träning. Det är inte lätt, och det är inte alltid roligt. Men tillsammans hoppas jag vi kan hitta motivationen, skippa alla måsten, skippa ångesten över att "jag måste träna" och istället göra det för att vi vill. Jag vill att vi blir mera accepterande och stolta över oss själva istället för att tänka "måste träna mer".

Många brukar ge mig positiva kommentarer kring att jag vågar vara ärlig med saker som är lite svåra och jobbiga. Det har tagit mig väldigt mycket mod att skriva denna text, kanske för att många tror att man som före detta elitidrottare genast fortsätter med träningen likadant som innan.

Jag har pratat med många som gått igenom exakt samma sak och jag vill bryta det där tänket lite. Många går igenom motivationssvackor och ifrågasätter sin träning. Jag tror att det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv och bygga upp det därifrån. Nu är siktet inställt mot mycket träning som ger en massa endorfiner!