Ett tungt orättvist hejdå

img_2097
I gårdagens inlägg skrev jag om att idag kommer vara en lite tyngre dag. Orsaken till detta är att jag har något riktigt tråkigt och ledsamt att berätta åt er idag. December har varit en riktigt tung månad för mig, vilket kanske inte märkt så mycket här på bloggen eftersom jag valt att inte berätta något förrän nu.

Som ni vet gick sommaren väldigt bra, kroppen fungerade som den skulle och jag kände att jag äntligen var på rätt väg. Jag tränade mer än på många år, kände mig stark och träningen var effektiv. När hösten kom och försäsongen började var jag fylld av förväntan och energi att äntligen få till en bra försäsong. Vi fick till en bra försäsong, men det var inte lätt. Under lägrens gång slet min kropp riktigt mycket med diverse olika problem. När tävlingsperioden drog igång började jag vara i rätt dåligt skick men kämpade på ändå. Som ni vet drog jag på mig ett gäng lungsjukdomar i November vilket inte gjorde saken direkt bättre.

Efter allvarliga diskussioner med min läkare och mina föräldrar har vi tyvärr beslutat att jag måste avsluta min skidkarriär. Min kropp tål inte livet som elitidrottare och kroppen går bara mer och mer sönder. Alla långa resor, slitande, press och livet i en väska blandat med mycket träning och tävling blir för mycket. Det känns rent ut sagt förjävligt att vara tvungen att avsluta något jag kämpat för och drömt om hela mitt liv, pga. av skador. Jag har alltid önskat att min karriär ska ta slut antingen för att jag känner mig klar eller för att jag uppnått mina mål. Absolut inte att den skulle ta slut såhär, på grund av skador.

Jag har vetat detta en tid nu, men det är fortfarande otroligt tufft. Jag vill inte sluta. Jag vill fortsätta kämpa för mina mål och leva mitt drömliv, men jag kan inte. Det känns så fruktansvärt orättvist men det finns inte längre något man kan göra. Jag har verkligen kämpat in i det sista, haft otaligt många och långa skadeperioder men även haft många otroligt fina stunder under min karriär. Många vinster och många skratt och bland annat 6 st. finska mästerskapsguld. Jag har lärt känna en massa fantastiska människor och fått representera Finland i flera internationella stora tävlingar t.ex. Junior-OS.

Jag vill lyfta fram vilken fantastisk tid detta varit i mitt liv och kommer skriva några inlägg om detta nu kommande dagar. Under tiden ska jag packa ut mina grejer från lägenheten i Tärnaby och krama om mina lagkamrater och personalen/tränarna på skolan. Mitt hjärta blöder, detta är verkligen inte roligt någonstans. Ibland går inte livet som man tänkt sig och då får man helt enkelt bryta ihop och sedan sakta men säkert stiga upp igen och blicka framåt. (inlägget fortsätter längre ner)

**********

December has been a really hard month for me. I have tried not to show it here on my blog because I didn't want to say anything until now. I have some really sad news to tell you today.

I have to end my alpine career because my body can't handle it anymore. This is nothing I want to do, but I have no choice. I don't want to end my career, I want to keep reaching for my goals and push forward. I have known this for a few weeks now but it is still really hard.

It has been a wonderful career with a lot of victories, good laughs and amazing people, 6 Finnish championship golds and a lot of good times. It has also been a career filled with injuries and hard times. 

I want to thank my amazing sponsors: Renault Finland, ODLO ( Mb Trading), SUHK, Höjdmeter and Komperdell. They have been really supportive when I told them these sad news. I'm so thankful for everything they have done to me and happy that I get the opportunity to collaborate with such wonderful people and companies.

I also want to thank my family for being there for me during my whole career, without them this time wouldn't have been so amazing. I also want to thank all my trainers, and everybody else that have been supporting me during this whole time. A big thank you to all wonderful friends I have got to know during these years, you guys are the best! Last but not least I want to thank my wonderful boyfriend Beni for being there for me during this past few weeks. It has been a hard time with a lot of tears and I don't know how I would have survived all this without him.

I promise to tell you more later, just need to breathe a little first. <3

21marts-uzvareetaaji-392

Vill avsluta med att tacka alla mina sponsorer: Renault Finland, ODLO (Mb Trading), SUHK, Höjdmeter, Fysiostore och Komperdell. De har verkligen tagit dessa tråkiga nyheter otroligt bra, och stöttat mig i mitt beslut. Vilka fantastiska företag och människor jag får jobba med och representera, förevigt tacksam.

Vill även tacka min familj för allt stöd och hjälp genom hela min karriär, utan er hade denna tid aldrig blivit så fantastisk. Vill även tacka alla tränare jag haft genom åren och alla andra som stöttat mig genom min karriär. Skulle egentligen vilja räkna upp allihopa, men jag tänker mig att ni nog vet vem ni är. Vill även tacka alla fantastiska vänner jag fått genom skidåkningen, ni är guldvärda. Sist men inte minst vill jag tacka min fantastiska pojkvän Beni för stödet under denna tuffa tid när detta beslut har tagits. Det har verkligen varit mycket tårar senaste tiden och utan honom vet jag inte om jag klarat mig igenom detta.<3

Fortsättning följer, måste bara få andas lite emellan.. 

img_5796