Min första dag på skidskolan och varför jag inte vågade berätta vad jag hette

img_2869
Jag får rätt ofta frågor om varför jag valt att satsa på en slalomkarriär och när jag fattade att det var detta jag ville göra. Så jag tänkte att varför inte skriva om det och dela med mig av min historia. Tänkte att jag delar upp de i tre delar, varav min första skidskole dag får stå för del ett.img_2867img_2868Vi spolar tillbaka tiden till någongång kring 1990 talet. Min bror susade ner från Granibacken och jag frågade mina föräldrar om inte jag också kunde få börja åka skidor. Det fick jag och jag anmäldes till Grankulla IFK:s skidskola. Första dagen på skidskolan minns inte jag någonting av, men har fått återberättat tiotals gånger, för det hände nämligen en grej som man skrattat gott åt i flera år.
Min första skidskolelärare hette Jaana. Jaana är en av de mest fantastiska kvinnor jag känner men just den första dagen vi träffades tyckte jag tydligen hon var otroligt skrämmande. Så skrämmande att jag tyckte det var bäst att helt enkelt ljuga om vad jag hette, så istället för att säga att mitt namn är Corinne, så meddelade jag att jag heter Margaretha, vilket ju delvis är sant eftersom det är mitt tredje namn. Så hela första skidlektionen kallades jag Margaretha.
Dock blev mitt "skyddsnamn" avslöjat rätt fort när min Moffa kom och hämtade mig och frågade efter lilla Corinne. Då utbrast Jaana att inte har vi någon Corinne här. Moffa pekade då på mig och sade: Där är hon ju! Varpå Jaana förvånat svarade: " Men detdär är ju Margaretha".
Wooooops. Där blev man visst rätt fort fast att man inte berättat hela sanningen. Enda sedan den dagen har Jaana varit en viktig person både i min skidkarriär och mitt vanliga liv, och även i denna dag kallar hon mig ibland för Margaretha ;) Mera om det får ni läsa i nästa del om hur min skidkarriär började.