Varför tror man att det behövs 39 graders feber innan det är okej att vila?

img_1379
Redan igår kände jag att allt inte var rätt i kroppen. Min urtikaria var aktivare än vanligt ( nässelutslag som förekommer utan någon direkt orsak) , mina ögon sved och rann och en jobbig huvudvärk dunkade på.
Idag känner jag mig inte alls bättre, huvudvärken är starkare än innan och nu har jag även blivit snuvig + att jag känner mig svimfärdig, lite som om kroppen inte riktigt orkar bära hela mig idag. Så idag stod jag igen inför valet och kvalet, ska jag vila från träningen och då kanske undvika att bli ännu mer sjuk, eller ska jag trotsa kroppens signaler och köra på som vanligt och hoppas på att det går över ändå men samtidigt ta risken att bli ännu sjukare?

Efter lite prat med både min vän Kajsa och tränare Juha, samt tydliga resultat från CheckMyLevel (Gammalt inlägg som beskriver kort vad CML är) att kroppen bekämpar något, bestämde jag mig för att stanna "hemma" och ta en lugn dag. Juhas kommentar tyckte jag var riktigt bra.
" Jag måste, och tar gärna denna diskussion med er idrottare, det är nästan som ni tror att det krävs riktigt hård feber innan det är okej att vila från träning pga. förkylning. En träningsdag, som ni ändå inte orkar träna ordentligt på för att kroppen bekämpar förkylning, är inte värt det, speciellt när ni då riskerar flera kommande träningsdagar för att kroppen inte klarat av att bryta ner förkylningen utan istället slår den ut i feber eller liknande".

Fastän jag varit övertränad, blivit frisk och stark igen, lärt mig otroligt mycket, blivit klokare och framförallt vågar vila, så tycker jag ändå att det är lite jobbigt att ta själva beslutet. Jag vill inte missa en inplanerad träningsdag så här i början av säsongen när varje skiddag räknas. Jag vill ju träna och utvecklas, bli snabbare, bli bättre, bli stark, vinna tävlingar och samtidigt hålla mig frisk.

Jag tror detta förekommer mycket i arbetslivet också ( rätta mig om jag har fel). Men visst pushar vi oss tills vi har en ordentlig feber, eller halsont och snuva som är så jobbig att vi inte vill äta, innan vi tycker det är okej att vila? Varför är det så? Varför tänker man inte som Juha, att det är bättre att vila en dag, än att trotsa ödet och i värsta fall måsta vila flera dagar betydligt sjukare än innan?
Nu menar jag ju såklart inte att man ska vila varje gång man känner sig lite snuvig, utan tänker mera på när man börjar bli ordentligt krasslig, men ännu kan bekämpa dendär riktigt värsta förkylningen och febern. Är det vårt samhälle som gjort att det inte är okej att vila, eller är det bara så för vissa riktigt tävlingsinriktade personer? Jag vet inte. Det jag dock vet är att varje gång jag vilat i tid, har jag i slutändan kunnat träna så mycket mer än då jag kämpat tills förkylningen tagit över. Kommentera gärna om ni har någon åsikt, hade varit kul att höra vad ni tycker :)