Känslan att stå på start första gången efter uppehåll

dsc_2347
Som ni vet är ju detta andra lägret för säsongen och det har även blivit första dagarna i bana igen för denna säsong. Tänkte jag skulle berätta lite om hur det känns för mig att stå på start första gången efter sommaruppehållet. Det är en rätt speciell känsla, lite liknande som det var att cykla första gången efter vintern när man var liten.
Jag blir sällan nervös, men just innan första åket i bana för säsongen så blir jag riktigt nervös. En massa tankar går igenom huvudet. Hur var det man skulle tänka för att linjevalet skulle bli rätt? Hur skulle tajmingen läggas för att bli rätt? Ja en massa tankar om hur detta nu ska gå samtidigt som man är super ivrig att få åka igen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAI onsdags hade jag exakt samma känsla när jag stod uppe vid starten(ni ser starten på bilden precis ovan). Men som vanligt löste det sig bra till slut, man har ju känslan långt bak i ryggmärgen och den grävs fram rätt snabbt efter bara några åk. Men första åket är oftast rätt rörigt och stelt medan redan andra är mycket bättre.  Rätt roligt dedär att man är så nervös inför något man sedan gör i princip varje dag under hela hösten, vintern och våren.
Bad två av mina killkompisar att beskriva sina känslor innan första banåket för säsongen såhär svarade de:
"Man är skitnervös. Sen åker man och första åket blir kaos. Sedan kommer man ner, lite småarg på sig själv och så åker man upp och skärper till sig. Redan andra åket är betydligt mycket bättre."
"Man undrar ibland vad man håller på med. Man staplar framåt på första, sedan andra åket börjar man inse att man åker skidor igen. Sedan flyter det på. "
Så nu vet ni att även vi som gör dethär på fulltid är lite nervösa inför första åket ;)