Mina träningsmål för sommaren 2019

Nu när jag avklarat vårens träningsmål, eller åtminstone ett av dem, så kände jag att jag ville lägga upp nya träningsmål. Denna gång tänkte jag lägga upp tre mål för denna sommar. Jag skrev ju tidigare om att jag valt att lägga upp mina mål redan under sommaren istället för hösten och då var jag ännu inställd på att igen köra två mål med träningen, men efter några dagars funderingar valde jag att lägga till ännu ett mål, som troligen kommer vara det svåraste mentalt men lättaste fysiskt.

Nyckeln är realistiska träningsmål

När jag började lägga upp träningsmål igen efter en paus kände jag mig osäker. Kommer det kännas kul eller bara jobbigt? Till min glädje har det fungerat bra att ha mål. Det har känts motiverande, en aning pushande men aldrig stressigt. Övertygad att en av nycklarna till att lägga upp träningsmål som gör gott, är att lägga upp mål som är realistiska. För det första ska de vara möjliga att nå och inte vara för många. När jag elitidrottare hade jag rätt så många träningsmål men då var förutsättningarna totalt annorlunda. Då kunde jag prioritera träningen väldigt högt upp. Numera är läget lite annorlunda.

Träningsbloggare från Helsingfors

Mina tre träningsmål fram till den 2 september

Denna gång tänker jag mig att nästa “deadline” är den 2 september. Då har jag jobbat, varit på semester och hoppeligen både vilat upp mig men också haft tid att träna. De målen jag listat nu ser delvis ganska lika ut, förutom att de är tre, varav en av dem fokuserar bara på återhämtning och kroppsvård.

Ska vi kika på vad jag listat för mål denna gång?

1. Springa 7 km utan utan smärta

Liknande mål som sist, men denna gång höjer jag målet från 5 km till 7 km. I och med att det gick såpass bra med knät och det känns som att jag hunnit stärka upp knät i lugn och ro så känns det kul och nödvändigt med ett nytt mål. Dock känner jag att det inte är läge att ta i för mycket och därför känns 7 km ganska lämplig. Samma regler gäller denna gång: Det är inte hastigheten som är viktigast utan hur det känns. Det ska inte göra ont och knät får bestämma takt och belastning. Blir kul att se om detta går att genomföra!

2. Träna benböj och frivändningar 5x5 med samma vikt som sommaren år 2016

Exakt samma mål som inför våren 2019. Eftersom jag inte klarade det så känns det rimligt att ha med igen. Denna gång kommer jag prioritera styrketräningen mer än jag gjorde under våren / försommaren. Eller egentligen kommer jag prioritera träningen högre överhuvudtaget. Det kommer också vara möjligt att göra denna gång när jag faktiskt HAR förutsättningar ATT göra det.

3. Få in minst ett pass i veckan med fokus på återhämtning och kroppsvård

Det här tror jag kommer vara utmanade men så otroligt välbehövligt. För fastän det här är det lättaste passet rent fysiskt så tror jag det kan vara svårt att prioritera. Jag tänker mig att minst ett pass i veckan ska bestå av yoga eller någon annan träning som fokuserar på återhämtning och kroppsvård. Det kommer både kropp och sinne må så gott av.

Blogg om hälsa och träning

Nu gäller det bara att sätta igång! Har du redan funderat på vilka dina träningsmål är för slutet av sommaren och början av hösten?

Hur gick det med mina träningsmål för våren? + Nytt poddavsnitt!

Jag är tillbaka efter en vecka som varit fullspäckad med jobb. I dag tänkte jag dock inte skriva om det utan istället fokusera på träning. Det har ju gått några månader sedan jag skrev om mina träningsmål för våren 2019. Sedan dess har jag tränat på och i dag tänkte jag berätta om hur det egentligen gått med mina mål.

public.jpeg

Så gick det med mina träningsmål för våren 2019

Mål nr 1 : Springa minst 5 km utan att få ont i knät.

Det är med en ENORM glädje som jag kan checka av detta mål. Jag hade min “testdag” när jag var hemma i Stockholm och det var med lite nervösa steg som jag började springa. Efter bara en kilometer kände jag att jäklar vad bra det går. Ett gäng minuter senare meddelade min träningsapp att jag sprungit fem kilometer och jag kunde på en gång konstatera att det gått över förväntan. Jag kände nämligen ingenting i knät den dagen!!

Efter den dagen har jag sprungit samma sträcka några gånger och det har gått riktigt bra alla gånger förutom en, då jag fick avsluta passet på hälften, pga. känningar i knät. Med andra ord har det gått helt över förväntar vilket naturligtvis känns så bra. Trögaste har det faktiskt känts för huvudet eftersom jag inte är van att springa på samma vis som förut. Som tur blir det lättare med tiden.

Mål nr 2: Träna benböj och frivändningar 5x5 med samma vikt som sommaren år 2016

Tyvärr gick det inte lika lyckligt med detta mål. Det beror på en kombination av bristande prioritering samt att knät inte riktigt klarade av dubbel belastning. Dock handlade det mest om att jag inte planerade träningen tillräckligt bra vilket gjorde att knät inte hann vila mellan passen. Bra lärdom att ta med sig i framtiden!

Med andra ord kan jag konstatera att ett av två mål klarades av denna gång. Visst känns det lite surt att inte klara båda två, men samtidigt är jag så glad över att knät samarbetar så jag känner att jag inte riktigt har utrymme att vara sur över detta. Tänk att för bara ett halvår sedan kunde jag knappt springa en kilometer utan att knät ömmade och levde om efteråt!

Nu har jag börjat fila på nästa träningsmål som ni ska få veta mer om nästa vecka. Har redan börjat träna mot målen och hittills känns det riktigt bra. Så mycket lättare att lägga upp träningen när man har något att träna mot. Har du redan skrivit upp dina träningsmål för kommande månader?

Veckans gym: cykelförråd och rostiga keTtlebells

Veckans gym: cykelförråd och rostiga keTtlebells

Störande gymbeteende - Träning med Menings nya poddavsnitt!

Om du redan hunnit lyssna på vårt senaste poddavsnitt så visste du redan om att jag klarat mitt träningsmål eftersom jag berättade om det i veckans poddavsnitt. Dessutom berättar jag om vad som egentligen hände med mitt knä den 6 December år 2012 när jag skadade mig en vinterdag i Levi. Inte den mysigaste historien direkt, hehe.

Förutom att snacka om mitt trasiga knä diskuterar vi om störande gymbeteende samt delar med oss av veckans träningstips. Det visar sig dock att många av de störande beteenden som Caroline lyfter upp är sådana som jag gör, vilket ju var lite komiskt. Samtidigt kan vi ju inte hålla med varandra om allt. ;) Det blir många härliga skratt även denna gång så jag rekommenderar verkligen att lyssna! Kom också ihåg att prenumerera på podden så att du inte missar några avsnitt.

Har du redan lyssnat på senaste avsnittet? Vad tyckte du?

Den tudelade sommarträningen - Nytt poddavsnitt!

Det är torsdag och därmed dags för ett nytt poddavsnitt! Tjohooo! I poddens andra avsnitt pratar vi om den tudelade sommarträningen. När jag tänker på konceptet sommarträning så känner jag riktigt mixade känslor, för en del av mig tycker det är härligt med sommarträning medan en annan del av mig mest tycker den känns pressande och som att den bidrar med mycket ångest åt många i samhället vilket såklart är väldigt tråkigt.

Träning med Mening podcast med Corinne Grönholm och Caroline Högnäs

Vi går in på vad det är som troligen bidrar till mycket press och ångest inför sommarträningen och hur vi skulle vilja att man såg på träning på sommaren, om vi fick välja. Mer om just det kan ni höra i veckans avsnitt.

Dessutom tipsar vi om olika träningspass och träningsformer man kan göra under sommarmånaderna samt såklart ger veckans träningstips. Det blir mycket bra historier, goda skratt och såklart intressanta diskussioner. Detta avsnitt är nu betydligt längre än det första, och vi kommer i framtiden även hålla oss till cirka 45 minuter långa avsnitt eftersom vi båda två gillar det bäst. Podden hittas där poddar finns, men länkar nu även här till några så att du säkert hittar rätt!

Träning med Mening på Podbean
Träning med Mening på Soundcloud
Träning med Mening på Spotify

Den tudelade sommarträningen - Träning med Mening podcast

Smidigare diskussioner, spontana historier och fin respons

Nu när vi spelat in två avsnitt så märker jag redan stor skillnad mellan avsnitt ett och två. I det andra avsnittet får vi till betydligt smidigare diskussioner och båda två bjuder på sig själv mycket mer och berättar spontana historier. Vi har valt att inte ha några skrivna manus utan istället har vi lagt upp några punkter om vad vi vill ta upp under poddens gång och så pratar vi fritt kring dem. Det funkar superbra för oss och jag tycker vi fått till en riktigt bra helhet med det andra avsnittet.

Mycket har vi såklart att lära oss ännu med allt från poddens upplägg till det tekniska. Det ska bli otroligt intressant att följa med vår utveckling men framförallt poddens utveckling. Vi har fått så himla fin respons hittills av både vänner och bekanta men också av personer vi aldrig träffat, vilket ju känns otroligt kul! Det känns verkligen som att podden är ett mycket mer personligt forum vilket även ger mer personlig feedback. Ibland får vi riktigt nypa oss i armen när vi läser alla fina meddelanden som kommit in.

Det som känns extra roligt med podden är att jag får en chans att visa nya sidor av min personlighet som kan vara svårare att få fram via bloggen eller Instagram. Jag hopppas att detta kommer göra att du som läser bloggen, lyssnar på podden och följer mig på Instagram känner att du kommer närmare mig och lär känna mig bättre. Nu ska jag sluta skriva och istället uppmuntrar jag dig att lyssna på veckans avsnitt! Berätta gärna sedan vad du tyckte, antingen här eller så kan du också gärna skicka mig ett meddelande på Instagram, där du hittar mig under @ccorinnes. Önskar dig en fortsatt fin dag, kram!

Måste träning alltid vara roligt? + Tips hur du kan vända en dålig träningsdag!

Måste träning alltid vara roligt? Den frågan ställde jag mig häromdagen när träningen kändes allt annat än kul och framförallt inte lockande. Jag satt hemma i soffan och försökte samla krafter. Min kropp kändes rastlös men mitt huvud orkade knappt engagera sig för att ens byta om till träningskläder. Vad kan man egentligen göra när träningsmotivationen känns som bortblåst och måste träning alltid kännas kul? Det tänkte jag vi skulle fundera på idag! 

Måste man tycka att träning alltid är kul?

Måste träningen alltid kännas peppande och rolig? 

Om du scrollar på sociala medier så kommer du troligen se en majoritet av träningsbilder där folk utstrålar pepp och träningsglädje. Oftast tycker man ju att träning är roligt och givande, annars hade man ju inte tränat. Men ibland kan jag känna att träningen känns riktigt ointressant och trist. Motivationen känns så långt borta men någonstans inom mig känner jag ändå att jag vill träna. Jag vill men samtidigt inte. Jag försöker tänka vilken träningsform som känns roligast men inget riktigt lockar. Känner du igen dig? 

Som svar på rubriken så är svaret enligt mig att nej. Träning är inte alltid peppande och rolig. Åtminstone inte för mig. Ibland känns det som att man flyger fram i löparspåret eller att man kunde lyfta hur tungt som helst på gymet, medan man andra dagar känner att nej usch detta är inte kul. Som med så mycket annat går det upp och ner. 

Sänk förväntningarna i din träning! Corinne Grönholm blogg

Sänk förväntningarna och var ödmjuk

Jag tror att många slutar träna efter ett tag när de möter de första tråkiga träningsdagarna. Du kanske har tränat på i bra takt i 3-4 veckor men när det gått cirka en månad börjar träningen kännas mer som en rutin av alla andra och den nya, spännande känslan är som bortblåst. Träningskickarna blir färre och du börjar ifrågasätta om det verkligen känns värt det att lägga tid på träningen.

Här tror jag att man möter ett avgörande ögonblick för att hålla uppe träningsmotivationen i längden. Lösningen i detta ögonblick är enligt mig att vara ödmjuk och sänka förväntningarna för sig själv och sin träning. Var helt enkelt beredd från början att det kommer komma tråkigare träningsdagar och att det är helt okej. Då blir du inte besviken när dagen kommer utan du kan istället bara konstatera och acceptera att jaja, nu känns det tråkigt med träningen.

Ibland är det värt det att dra iväg och träna trots att det känns motigt medan det andra dagar faktiskt är helt okej att inte träna. Här tycker jag det är bra att hitta en balans. Ibland bara acceptera att det inte är superkul och träna ändå, för att sedan troligen efteråt konstatera att det var så värt det. Medan andra dagar är det bättre att istället hitta på något helt annat. Var ödmjuk och snäll mot dig själv! 

Hur gör jag för att hitta träningsmotivationen på en dålig dag?

Hur gör jag för att hitta träningsmotivationen på en dålig dag?

Förutom att sänka förväntningarna och kraven om att träningen alltid ska kännas peppande och kul så finns det såklart mycket annat du kan göra för att hitta tillbaka till träningsmotivationen. Jag har tidigare skrivit om hur du kan göra för att hålla träningsmotivationen på topp. Det inlägget tycker jag du ska läsa om du behöver hjälp på vägen.

Nu kanske du undrar vad man göra om man egentligen har bra träningsmotivation men bara har en dålig dag? Hur gör man när man inte hittar inspirationen men ändå vet att det kommer vara värt det i efterhand? För låt oss vara ärliga: Nästan alla gånger är vi ju så jäkla nöjda och stolta när vi väl drar oss till gymet trots att det känts riktigt motigt innan. Därför är det ju verkligen så värt det att vända en dålig träningsdag istället för att inte träna varje gång du inte känner dig supertaggad. Jag har därför samlat fem tips som jag hoppas kan vara till hjälp på vägen.

Fem snabba stämningshöjare för ett lyckat träningspass

  1. Ta på dig dina finaste och bästa träningskläder. Materiella ting kan inte ge lycka i längden men de kan absolut fungera som stämningshöjare enligt mig!

  2. Sätt på en riktigt bra podd som får dig att nästan automatiskt börja skratta. För mig funkar poddarna Sånt är livet och Två systrar en Podd utmärkt. Man kan inte vara på dåligt humör när man lyssnat på dem.

  3. Låt någon annan bestämma vad du ska träna. Boka in dig på ett gruppträningspass eller kolla upp ett pass på en blogg eller youtube / Instagram. Till exempel PT-Fia brukar ge bra träningstips på hennes Instagram.

  4. Hör av dig till en kompis och berätta om din situation. Ibland kan det räcka att bara få berätta om hur otaggad du är, och hoppeligen få höra några peppande ord av kompisen för att hitta inspirationen igen.

  5. Om inget av ovanstående fungerar: Byt om, gå till gymet. Lägg timern på 30 minuter och kör alla dina favoritövningar efter varandra. Strunta i att ha någon planering eller strategi och bara kör. När klockan ringer är du klar och klappar dig själv på axeln. Utan att lägga någon större värdering i vad du tränat utan istället ATT du tränat.

Sist men inte minst. Träning ska aldrig bli något hetsigt som får dig att må dåligt. Om du inte känner någon glädje alls i att träna, skippa det och gör något annat. Ta nya tag när det känns bra igen. Någon dålig träningsdag har vi alla men majoriteten av tiden ska det kännas kul och värt det!

Kom ihåg att du är grym!!

Ps. Gillade du inlägget? Då får du gärna klicka på det lilla hjärtat så har jag lättare att följa upp i framtiden vad ni gillar och inte. Tack för att just du läser min blogg!

Hur går det med mina träningsmål för våren 2019?

Nu har det gått drygt en månad sedan jag skrev mina träningsmål för våren 2019 och i dag tänkte jag uppdatera er om hur det går.

Om man väljer att lägga upp ett träningsmål så tycker jag att det är viktigt att med jämna mellanrum reflektera kring hur det går och gärna skriva ner sina tankar i träningsdagboken eller på någon annan anteckning i telefonen / blocket. I reflektionen är det bra att fundera kring hur det känns både i kroppen men även i huvudet. Går träningen lätt eller tungt? Gör det ont någonstans osv. 

För mig ser det ut så här efter att det gått cirkus en månad och ett gäng dagar sedan jag la upp målet. 

Så här glad kände jag mig efter första löppasset på flera månader

Så här glad kände jag mig efter första löppasset på flera månader

Uppdatering mål ett: Springa minst 5 km utan att få ont i knät

Första steget för att klara målet var att hitta ett par löparskor som fungerade med knät. Att hitta bra skor, som inte gör knät irriterat, har alltid varit ett problem för mig men till sist hittade jag en sko från Asics som verkar funka. 

Nu har jag sprungit några gånger i veckan i snart tre veckors tid utan en enda negativ känning i knät. Hur bra?!

De första gångerna kände jag av lite i knät på grund av ovana, men det har aldrig blivit så att jag skulle ha ont under passets gång eller efter. Inte heller har det uppstått någon alarmerande svullnad vilket är stora framsteg. Jag har tagit det väldigt lugnt i början vilket jag tror är A och O för att detta ska fungera. Jag tänkte skriva mer om mitt upplägg när det gått några månader. 

Så första målet går riktigt bra tycker jag! Det har varit roligt att kunna springa igen och jag märker att jag njuter av löpningen på ett helt annat sätt nu än tidigare. Nu gäller det att jag inte blir för ivrig utan fortskrider enligt min plan. Lättare sagt än gjort dock. 

IMG_5416.JPG

Uppdatering mål två: Träna benböj och frivändningar 5x5 med samma vikt som sommaren år 2016

 Det här målet gick det bra med innan jag hittade mina nya löparskor. Jag körde regelbunden styrketräning och kunde med jämna mellanrum höja vikterna. Sedan började jag löpträna och känner för tillfället att det blir för mycket belastning på knät och därför har jag tagit det lite lugnare med styrketräningen. Jag upplever ändå att jag fått tillbaka mycket styrka men jag tror att det här målet kan bli riktigt tufft att fixa. 

Känner dock att jag hellre prioriterar löpningen eftersom det känns extra kul att springa nu när det är vår och soligt utomhus. Som tur har jag flera veckor ännu på mig så jag är helt övertygad om att jag åtminstone kommer komma närmare mitt mål innan juni. 

Det som känts extra roligt med träningen under de senaste veckorna är att jag både haft tid att träna en hel del men framförallt att jag haft energin för att träna. Jag märkte direkt när min arbetsmängd blev mindre, hur motivationen och energin för att träna blev större. Ännu ett bevis på att alla pusselbitar i livet påverkar varandra. I dag började jag till och med min dag med en löprunda. Det kände jag mig riktigt stolt över för morgnar och jag är inte alltid en perfekt kombination. 

Hur går det med din träning? Berätta gärna!  

Mina två viktigaste träningsmål för våren 2019

Jag satt och funderade för ett tag sedan om jag borde lägga upp några träningsmål för våren. Min träning har löpt på väldigt bra senaste tiden. Jag har kört de flesta pass som jag tänkt mig och jag tycker kroppen svarat bra på träningen. Framförallt har det blivit till en rutin igen och samtidigt känts så kul. Det är inte längre världens grej att ta sig till gymet, vilket även var orsaken till att jag valde att uppgradera mitt medlemskap till ett år.

När jag funderade kom jag ändå fram till att något mål kan vara bra för mig, både för utvecklingen och motivationen. Sedan var ju nästa fråga vad de ska vara. Till slut bestämde jag mig för två mål som känns realistiska och motiverande att uppnå. Tidsperioden har jag lagt att ska vara exakt en månad efter min 25-års dag som är den den 26 maj. Det känns som en bra tidpunkt plus att det ändå är rätt så många veckor dit.

corinnelopning-7019.jpg
corinnelopning-7022.jpg

Mina träningsmål fram tills 26 juni

1. Kunna springa minst 5 km utan att få ont i knät.

Mitt knä började trilskas riktigt illa i höstas på grund av ett par nya skor som kändes så bra men som visade sig tyvärr vara allt annat. Sakta men säkert gjorde de att knät blev irriterat och det ledde till att jag inte kunnat springa något alls under detta år. Under månadernas gång har jag försökt stärka knät ytterligare och så ska vi gå på jakt efter nya löparskor. Sedan ska jag börja springa igen, försiktigt och lugnt. Öka på takten sakta men säkert.

Att springa 5 km är kanske inte så långt i sig men i detta målet handlar det inte för mig att utveckla min kondition som mest eller att känna att jag kan pressa kroppen till max, utan här vill jag stärka mitt knä så att jag kan springa utan smärta. För mig känns det tusen gånger viktigare än att springa något långlopp med ett knä som gör ont och svullnar upp.

****

2. Träna benböj och frivändningar 5x5 med samma vikt som sommaren år 2016

Under år 2016 kände jag att träningen löpte på relativt bra och att jag tränade på sådana vikter som jag var nöjd med. Efter min långa paus med styrketräningen har jag hittat glädjen igen men däremot är ju min styrka något helt annat i dag än det var då, vilket ju är 100 % förståeligt. Eftersom jag inte känner mig stark nog att lyfta några som helst maxlyft har jag lagt upp ett mål om att träna benböj och frivändningar på samma vikter som jag låg på under sommaren 2016.

Det känns som ett realistiskt mål som inte kan vara skadligt för min kropp eftersom jag då ska klara av att lyfta fem gånger samma vikt under fem varv. Eftersom vikterna då är lägre än vid maxlyft är skaderisken mindre plus att det stärker kroppen på ett bra sätt. Kommer successivt öka vikterna under veckornas gång och hittills märker jag att jag utvecklas hela tiden. Mentalt känns det också mycket enklare eftersom jag ju vet att jag är kapabel till att lyfta de vikterna.

Så det var mina mål. Som ni kanske märker är temat inte maxprestationer utan istället trygga mål som inte kan vara skadliga för kroppen. Det är viktigt för mig, att träningen stärker - inte söndrar.

Har du några träningsmål för våren 2019?

I dag började jag lyfta tungt igen

Hej kära ni. Jag vill bara kika in snabbt och berätta en grej. Har egentligen inte tid att blogga alls, sitter och kämpar med en skoluppgift som ska lämnas in om någon timme men måste bara få berätta detta åt er och dokumentera denna dag på bloggen.

I dag är dagen som jag efter en nästan två-årig paus infann mig på mitt gamla gym med min tyngdlyftningstränare Juha och gänget som jag brukade träna med när jag fortfarande elitidrottare. Första gången på nästan två år. Förstår ni hur mycket som hänt sedan dess. Ändå kändes allt precis som det brukar. Stämningen var lika lättsam. Lyften tunga och framförallt fanns den där, glädjen. Den som jag hittade för ett tag sedan.

skorgym.jpg

Jag har verkligen gillat gymträningen för mig själv och framförallt gruppassen som jag gått på senaste tiden men någonstans inom mig har ändå funnits en längtan av att också komma tillbaka till träningspassen med Juha och gänget. Köra dem och min andra träning. Det är något speciellt med att ha en tränare där, som hjälper en att utvecklas och bli bättre. Som delar de tyngre men även de lättare träningspassen med en.

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle ta mig tillbaka till träningspassen med Juha och gänget. Någonstans har jag känt att jag inte skulle palla det, att det skulle kännas för jobbigt eftersom karriären inte blev som jag tänkt mig. Det blir ju aldrig som förr eftersom jag numera bara tränar för att det är kul och jag mår bra av det, inte för ett större mål som jag hade förut med idrotten. Jag vet inte om ni minns, men i början hade jag det väldigt kämpigt med hela träningsgrejen överlag. Hittade inte glädjen i det, men som tur har den ju kommit tillbaka under årens gång.

Det var så kul att vara tillbaka i dag med gänget så jag beslöt mig för att hänga på dem igen i helgen. Ta en dag i taget. Köra olika sorters träning. Se om glädjen att köra tunga lyft med dem, finns kvar ännu efter några veckor. Kanske månader? Finns den det, då fortsätter jag. Finns den inte, då får jag se vad jag gör. Men just nu tänker jag njuta av den här känslan som jag känner kring träning. För den är inte självklar, den är egentligen långt ifrån det.

Testar något nytt på träningsfronten

Hej kära ni! Först och främst vill jag säga ett stort tack för alla peppiga ord och grattisar som jag fått sedan i söndags när jag berättade om lägenheten. Så kul att få glädjas tillsammans! Jag hade egentligen tänkt berätta tidigare men vågade inte eftersom jag var så rädd att något skulle gå snett på vägen. Nu när jag flyttat känner jag mig lugn och därmed kändes det som ett toppen tillfälle att berätta den stora nyheten!  

En gammal bild från ett träningspass år 2016 när jag kände mig riktigt stark. Minns att jag det året lyfte riktigt bra på maxtesterna, så härlig känsla.

En gammal bild från ett träningspass år 2016 när jag kände mig riktigt stark. Minns att jag det året lyfte riktigt bra på maxtesterna, så härlig känsla.

Från en stor nyhet till något annat nytt. Jag har haft lite svårt att hitta någon alternativ träningsform till mina vanliga styrketräningspass och löprundor. Visst har jag en massa olika träningsprogram och pass i huvudet men inget av dem har riktigt lockat.  För mig är det viktigt att träna det som känns roligt och att träningen aldrig ska kännas som ett måste eller som något jag bara plågar mig igenom. Visst kan det ibland kännas riktigt tjatigt att dra sig till gymet men väl på plats vill jag att åtminstone de flesta träningspass ska kännas roliga.

När jag köpte mitt gymkort valde jag ett kort som ger mig tillgång till alla SATS & Elixia gym i Norden. Jag valde endast gymträning eftersom jag alltid haft lite emot vanliga gruppträningar. Visst gillar jag att träna i grupp men de styrda passen har helt enkelt aldrig riktigt känts som min grej. När jag ännu elitidrottade kunde jag inte riktigt gå på gruppträningar eftersom jag hade ett välplanerat träningsschema som jag följde. Nu har jag dock senaste tiden blivit lite nyfiken på gruppträning och skulle vilja införa det som omväxling till min vanliga träning.

Orutinerad gruppasstränare som jag är, fattade jag inte att man skulle spara lappen så jag skrynklade fint ihop den till en boll tills jag insåg att den skulle ges till instruktören. Försökte räta ut den så mycket det gick, hehe.

Orutinerad gruppasstränare som jag är, fattade jag inte att man skulle spara lappen så jag skrynklade fint ihop den till en boll tills jag insåg att den skulle ges till instruktören. Försökte räta ut den så mycket det gick, hehe.

Komplettera styrketräning och löprundor med gruppträning

I går gick jag på mitt första gruppträningspass på flera, flera år vilket visade sig vara en riktig hit! Jag valde ett kort pass på 30 minuter som hette Bootylicious. Måste erkänna att bara namnet gjorde att jag nästan var påväg att ångra mig direkt men jag ville verkligen ge det en chans.

Under passets gång kände jag mig inte riktigt hemma där bland den dunkande musiken och instruktören som skrek i högtalarna. Samtidigt gillade jag verkligen passet som var riktigt svettigt och roligt. Inget superjobbigt träningspass men skulle kunna fungera utmärkt på de dagar man inte riktigt orkar träna men ändå har lust. Eftersom passet var överraskande roligt gjorde det att jag nu går i valet och kvalet om jag ska uppgradera mitt kort till att även inkludera gruppträning. Tänkte prova ett en timmes pass i morgon för att lite hjälpa till i min beslutsångest.

Fördelen för mig med gruppträning är att det skulle vara en riktigt härlig variation till min vanliga gymträning som nuförtiden kan bli lite ensam när man inte längre har ett team man tränar med. Det viktigaste för mig är att hitta sådana gruppträningspass som inte är för lätta och inte heller sådär överdrivet tjoande glada vart man hoppar åt alla håll och kanter. Jag vill att det ska vara jobbigt och roligt omvartannat. Att det ska bränna i musklerna, ibland kännas som att man inte fixar det och vara utmanande. Att känslan efteråt ska vara lika oslagbar som den är efter ett träningspass och att instruktörerna är kunniga, peppande och seriösa.

Brukar du gå på gruppträningspass? Vilka pass är dina favoriter?

PS. Hände en galen grej! Precis när jag tryckt på publicera fick jag ett mail av Elixia där de stod att de ger mig en månad gratis grupptimmar som en kickstart på året. Hur sjuk tajming?! Antingen är det någon i personalen som är blixtsnabb på att läsa mina inlägg (inte så troligt kanske hehe) eller så var detta beviset jag behövde för att ta steget :D

Svårt att få till träningspass och att upprätthålla motivationen? - Sänk ribban!

Kan du ibland uppleva att du inte har tid för träning? Att du lätt tappar motivationen för att träna? Eller att det känns som att det krävs så mycket för att kunna träna vilket leder till att ribban känns alltför hög och du därmed låter bli att träna helt och hållet?

Jag tror detta är väldigt vanliga känslor kopplade till träning och därför skriver jag detta inlägg i dag för att förhoppningsvis få dig på andra tankar och hjälpa dig att upprätthålla din träningsmotivation!

Svårt att få till träningsmotivationen

Bildkälla

Jag tror att man lätt känner att man inte har tid för träning helt enkelt för att man lagt ribban alldeles för högt. Du kanske lagt upp ett mål som känns omöjligt att uppnå eller så har du fått för dig att det bara är minst en timmes träning som räknas och allt under det är för lite för att räknas som ett träningspass.

Minns du mitt inlägg Är din önskade livsstil realistisk med din verklighet? Där tog jag bland annat upp att man inte kan förvänta sig att hinna träna flera pass i veckan om man för tillfället lever ett väldigt hektiskt liv med alldeles för långa dagar. Att de målen vi lägger upp också måste vara realistiska.

Vad är det jag vill komma fram till? Jo helt enkelt: Sänk ribban.

Tips för att hitta tid till träning
Hitta träningsmotivationen

I dag var en dag jag egentligen inte hade så lust att träna, men jag drog mig till gymet ändå. Där körde jag ett ca. 50 minuter långt pass med fokus på överkropp. Det var helt enkelt det jag hade lust med just i dag. 50 viktiga minuter för mitt egna välmåendes skull.

Varje träningsminut räknas

Jag tror att många tappar träningsmotivationen för att de upplever att de antingen inte har tid att träna eller helt enkelt inte lust att träna så långa pass. Oftast handlar det om en mental spärr där man lagt upp olika krav på sig själv angående hur mycket som är tillräckligt. Enligt mig finns det inget tillräckligt utan anser att varje minut av träning och motion räknas.

Ibland kanske du har världens lust att träna och kör ett riktigt långt och svettigt pass på gymet. En annan gång kanske du bara vill träna men inte har ork eller lust för ett långt pass. Då kan ett tjugo minuter långt intensivpass vara perfekt just den dagen. Var inte så hård mot dig själv. Strunta i åsikter om hur ett långt träningspass ska vara för att räknas och bara kör!

Kom också ihåg att berömma dig själv. Var stolt över att du tog dig till gymet och tog i allt vad du hade under ett halvtimmes långt pass. Var stolt över dig själv för att du krigade dig igenom ett löppass på en mil. Att du gjorde personrekord på gymet. Var stolt över dig själv för att du tog dig upp från soffan och gick en lång promenad. Var stolt över dig själv för att du prioriterar ditt välmående. Kom ihåg: Varje minut räknas.

Ps. Missa inte mitt inlägg Tips hur du får träningsmotivationen att hållas på topp!

Att övervinna en rädsla

Jag har aldrig gillat mörker. Tycker inte om att gå ensam ute när det är mörkt. Samtidigt är det något jag skulle vilja lära mig att göra, för det finns något som fascinerar mig med mörkret. Eller egentligen behöver jag inte lära mig att njuta av att gå ensam ute i mörkret men jag skulle vilja lära mig att uppskatta mörkret när man är flera.

IMG_0836.JPG

I fredags fick jag ett par nya löparskor av Laban som jag direkt ville iväg och prova. På lördagen snörde vi på oss skorna och drog ut och sprang. Det hade redan blivit riktigt mörkt och Laban föreslog att vi skulle springa i skogen. 

Jag sade lite motvilligt okej och så sprang vi mot skogen. När vi kom fram till stigen vi tänkte springa på bad Laban mig att inte tända lampan utan att jag istället skulle få uppleva något annat än vad jag är van vid. 

Efter det följde en halvtimmes löptur i skogen. Det var riktigt mörkt men samtidigt så häftigt. Jag har aldrig sprungit i sådant mörker och aldrig fått uppleva hur alla sinnen blir extra alerta i mörkret. Plötsligt kunde jag se konturer, löv och ja - allt mer detaljer. Även luktsinnet blev bättre och hörseln likaså. Under löpturens gång rullade benen på och det enda jag kunde koncentrera mig på var att behålla lugnet (fick lite småpanik med jämna mellanrum) och njuta av känslan när alla sinnen är extra känsliga. 

Samtidigt som jag både var stolt över mig själv för att jag vågade och tacksam till Laban som peppade mig att våga så tänkte jag på hur synd det är att man som kvinna måste vara så rädd att vistas utomhus i mörker. Fastän jag hade haft en lampa med mig så hade jag aldrig någonsin sprungit där själv. Jag hade inte kunnat njuta av det överhuvudtaget för det enda jag hade tänkt på var om någon skulle överfalla mig. Så sjuk värld vi lever i. 

Efteråt kände jag mig så pigg och fylld av positiva känslor. För man blir verkligen så energifylld av att öva på att övervinna en rädsla. Fastän det var läskigt var det också så otroligt häftigt. Fick även Laban att lova mig att vi snart ska göra det igen. Jag kommer aldrig våga springa ensam i mörkret och det känns helt okej, men jag hoppas att jag i framtiden kan njuta fullt ut av löpturerna i mörkret med Laban vid min sida.   

Har du sprungit i mörker och varit med om känslan när alla sinnen är sådär superalerta?