Tre lärorika tankar från i dag

I dag har jag kommit till tre insikter som jag tänkte dela med mig av. Både kring relationer, träning och mat. Viktiga insikter i livet helt enkelt!

En bild som inte är från i dag, men jag minns att jag kom fram till många kloka insikter då också.  

En bild som inte är från i dag, men jag minns att jag kom fram till många kloka insikter då också.  

  • Du kan inte förvänta dig att din partner eller vän vet vad du tänker på och vad du förväntar dig av den andra, speciellt i nya situationer. Därför måste du vara tydlig och berätta. Det är även bästa sättet att undvika onödiga konflikter. 
  • Det är egentligen inte så jobbigt att träna på gymet. Det som är jobbigast är att bestämma sig och ta sig tiden för att gå dit. 
  • Brieost och päron måste vara en av de godaste kombinationerna man kan få på denna jord. Det kan aldrig bli för mycket brieost och päron. 

Med dessa ord önskar jag dig en fantastisk lördag kväll. Vi hörs imorgon, kram!  

Back in business

Hejhopp kära ni! Jag är tillbaka efter en riktigt välbehövd bloggpaus. Dagarna har gått superfort vilket det ju oftast gör när man har semester. Jag har egentligen tänkt skriva detta inlägg för flera dagar sedan, började faktiskt redan i torsdags, men någonstans inom mig kändes det som att jag inte riktigt var redo, att jag behövde några dagar till. Nu kliar det verkligen i fingrarna efter att skriva efter att cirkus en vecka blivit till cirkus två veckor.

Jag funderade på vad jag ska skriva om, för det finns så himla mycket! Kom sedan fram till att jag ska försöka dela upp det lite, inte berätta allt på en gång och bara då röra på ytan. Jag vet att några av er önskar att jag var mer personlig här på bloggen och jag lovar att jag ska försöka, dock på det måttet att det känns bra för mig hela tiden.

CorinneMarocko.jpg

I dag är det sista dagen på år 2018. Ett år som varit fyllt med det mesta faktiskt. Tänkte skriva någon form av sammanfattning under veckan. Både för att det är kul för mig själv att läsa om i framtiden men såklart också för er. Jag har aldrig lagt så mycket vikt vid nyår, tycker oftast att saker och ting bara blir jobbiga om man liksom förstorar det för mycket. Dock gillar jag att reflektera kring året som gått och framförallt blicka framåt och fundera på hur jag vill att nästa år ska bli.

Under min ledighet har jag hunnit koppla av och se mitt liv lite från utsidan. Precis vad jag önskade att kunna göra. Även en stor orsak till att jag tog bloggpausen, för att bara kunna låta mina tankar flyga omkring utan att skriva ner dem någonstans. Nu känner jag mig dock rätt så harmonisk igen. Jag har koll på vad jag vill ändra i mitt liv och vad jag vill behålla.

I kväll ska vi fira in det nya året med middag och dans med några vänner. Jag har semester ännu en hel vecka till vilket är så lyxigt. Så gött med lång semester då man både hinner vila upp sig, samla på energi och göra saker man länge skjutit upp för att man varken haft tid eller energi till det. Nu känner jag mig 100% back in business igen och ser ivrigt fram emot vad år 2019 kommer erbjuda.

Jag önskar dig en fin kväll, oavsett vad du väljer att göra. I morgon hörs vi igen som vanligt. Känns underbart att vara tillbaka. <3

För alla är inte julen bara mys och skratt

Jag går omkring på gatorna och möts av reklambilder på glada familjer som iklädda mysiga jultröjor öppnar paket tillsammans. Runtomkring dem är det varmt och härligt. Samtidigt slås jag av att det är långt ifrån verkligheterna för allihopa.  

Som yngre förstod jag inte riktigt hur tudelad tid julen är. För någon kan det vara den absolut bästa tiden på året, för någon annan den tiden de känner sig som allra mest ledsna, ensamma och olyckliga. Ju äldre jag blir desto mer förstår jag. Det gör mig genuint ledsen att tänka på hur olika verkligheten är för många i samhället. 

ensamhetpajul.jpg

Ju mer jag tänker på det så märker jag att jag vill på något sätt lyfta upp detta faktum. För jag tror att man lätt glömmer bort att julen inte är skratt och mys för allihopa speciellt om man själv råkar ha en verklighet där julen är något positivt. 

Därför skriver jag detta inlägg i dag för att lyfta på locket. För att påminna just dig som läser om hur otroligt mycket det kan betyda för någon att du öppnar dörren åt hen när ni möts vid butiken. Att du skänker en julklapp åt en organisation som hjälper familjer som kanske inte har råd med julklappar. Hur mycket ett leende från just dig kan betyda för någon annan.

Visa att du ser dina medmänniskor och var trevlig, oavsett hur stressad du än må känna dig. Låt oss tillsammans göra denna högtid ens lite lättare för dem som ogillar den som mest. Det kommer tyvärr inte lösa situationen men hoppeligen göra den lite lättare. ❤️

Sviker man sin gamla hund med en ny hund?

Det finns något jag velat skriva om så länge, men som känts alldeles för tungt och jobbigt att ta upp. Häromdagen såg jag en text på Instagram som behandlade lite samma ämne vilket till slut fick mig till att skriva detta inlägg. För jag vill verkligen ventilera detta med er och hoppas på att få kloka åsikter och tankar kring ämnet.

IMG_1706.JPG

Det har nu snart gått ett år sedan Linus flög iväg till hundhimmeln. Den absolut tyngsta dagen på detta år och troligen i hela mitt liv. Han var så himla mycket för mig, vilket ni ju redan vet, jag har ju skrivit många inlägg om honom genom årens gång. Jag har tagit mig igenom första sommaren och hösten utan honom, kämpat med känslor av extrem saknad.

Jag har accepterat att jag nog aldrig kommer riktigt känna mig okej med att han är borta. Jag kommer alltid sakna honom. Under detta år har jag just saknat honom men nu under den senaste tiden har jag inte bara saknat honom utan överlag att ha en hund i mitt liv. Jag saknar det så. Livet utan hund känns inte rätt för mig.

IMG_1707.JPG

När jag börjat tänka på detta och drömma om en ny hund så har det inte bara varit med glädje. Tyvärr har det också lett till en hel del skuldkänslor vilket jag vill prata om i dag. För på något vis känns det som att jag sviker Linus om jag en dag skulle välja att ta en ny hund. Som att jag byter ut honom, fastän det ju absolut inte är så. Såhär ur en rationell synvinkel så vet jag ju att jag inte sviker honom, men ändå så kämpar jag med dessa tankar och känslor.

Därför vill jag skriva om detta i dag, för jag kan omöjligt vara den enda som tänkt eller tänker så här? Eftersom Linus var min första hund så har jag ingen erfarenhet kring det här, men jag vet ju att flera andra gått igenom samma. Jag vet att ingen någonsin kommer ersätta honom och det är absolut inte det jag söker när jag tänker på att en dag skaffa en ny hund. Men jag vet att jag är lyckligare med en hund i mitt liv.

När den dagen kommer så vill jag kunna njuta av det fullt ut. Men hur gör man? Hur tänker du?  

Måste man alltid göra allting till 100%?

För ett tag sedan hade jag en intressant diskussion med en kompis som handlade om ifall vi alltid måste göra allting till 100%. Vi fundera på om dagens samhälle format oss till att aldrig göra något bara på känsla och för att det är kul, eller lite halvdant, utan att de flesta känner att de måste gå “all in” om de ska göra något. Jag själv kan åtminstone känna igen mig i det. Att det är så svårt att gör något utan att göra det till 100%. Då menar jag främst sådant där man kan se en tydlig utveckling.

Instagramkonto om vardagsmat @corinnesmat

Ta min nystartade matinstagram som exempel. Bara efter någon dag märkte jag hur jag började fundera på hur jag kunde nå ut till fler, utvecklas med den och så vidare. Då fick jag snabbt påminna mig själv om en diskussion vi förde med Jennifer, Kugge och Malin där vi diskuterade att jag ville starta detta konto endast för att de var något som kändes roligt och att jag inte ville fastna så mycket vid strategier och statistik.

Corinnegronholm.jpg

Jag tror att det är jättebra att vilja utvecklas och göra saker helhjärtat men jag tror också att vi måste lära oss att ibland göra något utan att gå in för 100%. Bara köra på känsla, njuta av det roliga och glömma allt som heter utveckling och peppiga citat om att du ska ge ditt allt. 

Roligt nog har träning blivit så för mig. Förut var det något jag gjorde till 180% men nuförtiden kör jag helt på känsla och struntar i allt som heter att följa med till exempel hur mycket jag ökar i styrka eller så. Det känns bra just nu. Kanske jag helt enkelt blev så mättad under tiden som elitidrottare att jag nu vill göra tvärtom. Jag vet inte riktigt, kanske kan vara så. 

Vad tycker du? Har vi svårt att göra något bara på skoj utan att genast känna att vi måste gå all in?  Kommentera gärna och berätta din åsikt, tycker detta var ett väldigt intressant ämne. 

Viktigt PS! Du får jättegärna fylla i min bloggenkät om du inte redan gjort det. Det har kommit in rätt så få svar hittills med både ris och ros, så jag hoppas verkligen att ni är många som vill fylla i så jag vet hur saker och ting ser ut. Skulle betyda massor. <3

 Du hittar enkäten här!  

Att vara modig är att våga visa sig sårbar

Egentligen är den modigaste den som vågar vara sårbar.

Denna mening hörde jag på radion för ett tag sedan och de orden har fastnat i mitt minne sedan dess. Jag har funderat mycket på det, snurrat på orden fram och tillbaka.

Att vara modig är att våga visa sig sårbar

Att vara modig är att våga visa sig sårbar

— Du är ju så modig som vågade ge kärleken en ny chans efter allt du varit med om. Sade Kugge så fint åt mig en dag i somras när vi gick igenom bra saker som hänt under år 2018. Även hennes ord har fastnat i mitt minne.

För visst är det så, att den som egentligen är modig är den som vågar visa sig sårbar. Som vågar känna, älska och hoppas på något som antingen kan bli himmel eller helvete. Speciellt i kärlek är det svårt, för du kan inte bestämma på förhand hur framtiden kommer bli. Du måste bara vänta, se och lita på den andra.

Jag hoppas ändå att vi fortsätter vara modiga och våga visa oss sårbara. För med sårbarheten kommer också de finaste av känslor. Det kanske känns som det läskigaste som finns att ge sitt hjärta till någon annan utan att egentligen kunna påverka hur den personen kommer ta hand om det. Men det är endast genom att våga prova som vi kan veta och när det går bra och  i detta fall kärleken flödar och du känner värme blandat med tusentals fjärilar så kommer det vara värt det alla gånger om.

Att vara modig behöver inte betyda att man är den som alltid vågar göra de läskigaste sakerna eller ta sig an de största av uppdrag. Att vara modig är så mycket mer. Att visa sig sårbar, älska och chansa. Låt oss fortsätta vara modiga, på alla sätt och vis. <3

När jag tänker på framtiden

Jag fick en fråga häromdagen vad jag tänker på, när jag tänker på framtiden. Ju mer jag funderar, desto mer blir jag nästan förvirrad. Jag tänker på så mycket.

framtidencorinne.jpg

Jag tänker mig att framtiden innehåller många glada ögonblick men tyvärr även besvikelse och jobbiga tider.

Jag tänker (och hoppas) att framtiden innebär minst en kandidatexamen i handen, med en förhoppning på en magister. Ett brett leende och en stor entusiasm i att äntligen få lägga både tid och energi helhjärtat på att ta mig an arbetslivet.

Jag tänker att framtiden innehåller mycket kärlek. Många fina resor tillsammans med Laban. Stora som små. Nu menar jag alla sorter av livets resor, både de som man utforskar ett annat land men även sådana när man provar något nytt tillsammans. Tar stora steg.

Jag tänker på framtiden med spänning och försöker att inte låta någon oro komma fram. Jag vet att framtiden ibland kommer skrämma mig. Men samtidigt är jag omringad av människor som gör allt väldigt mycket mindre skrämmande. 

Jag har alltid varit en framtidsdrömmare. Drömt om att starta mitt egna företag. Om att föreläsa. Familj. Kommande hem och drömmar som går i uppfyllelse.

Någon kanske tycker att det är onödigt att lägga så mycket tid på att drömma, men för mig är det viktigt. De gör mig motiverad att fortsätta vara nyfiken på livet och allt det har att erbjuda.

När jag tänker på framtiden tänker jag på två tindrande ögon som bara vill veta mer.

Om att lita på magkänslan

Lita på din magkänsla. Påminde Laban mig om för några dagar sedan när jag funderade på ett beslut jag egentligen borde tagit flera veckor sedan. Hans ord träffade så rätt. För jag visste ju hela tiden svaret på det jag funderade på, min magkänsla hade ju berättat det åt mig för länge sedan. 

IMG_0561.JPG

Till sist tog jag beslutet och meddelade mitt svar och som ni säkert kan räkna ut lättade en stor sten från hjärtat. Jag har alltid trott på min magkänsla och hittills har den, så långt jag kan minnas, visats sig vara rätt i slutändan. Det skrev jag bland annat om när jag berättade om vad jag lärt mig under mina tjugofyra år i inlägget Våga lita på magkänslan.

Vad just det här beslutet som jag tog i igår handlar om kan jag inte riktigt skriva såhär i detalj men jag kan säga så mycket att det egentligen är ett erbjudande som kunde haft väldigt positiv inverkning på både mina studier och arbetskarriär. Fina möjligheter och ett häftigt äventyr. Men det fanns för mycket som inte stämde in just nu. Magkänslan var för stark och just nu kändes det inte rätt. 

corinnemagkansla.jpg

Även de läskigare besluten måste tas och rådet att följa sin magkänsla är troligen det bästa man kan få. Visst behöver, åtminstone jag, få bolla stora och små beslut med de som jag vet att vill mitt allra bästa och som jag litar på. Men när det sista avgörande beslutet ska tas, så är det i mina händer. Det är jag som tar de stora besluten i mitt liv. Då vet jag att det blir bäst när jag vågar lita på min magkänsla.

Brukar du lita på din magkänsla?

Några viktiga tankar från hjärtat

alskardig.jpg

Att våga berätta om sin rädsla är första steget att börja övervinna den. Berätta om din rädsla för någon du litar på.  

Att ge sitt hjärta åt någon är både det läskigaste och finaste som finns. Men det är bara genom att våga som vi kan få uppleva den finaste av kärlek och de finaste av känslor. Var rädd om ditt hjärta och även om den personens hjärta som vågar ge sitt hjärta åt dig. Det är ju det finaste av gåvor man kan få.

Kramar. Jag tror att alla mår bra av kramar. Kramas ofta, mycket och länge.  

Sakta ner på takten. Man tenderar lätt att gå lite för fort, tänka lite för fort och andas lite för fort. Kom ihåg att livet inte ska vara något man bara stressar igenom för att överleva. Det är något man ska leva. Att stanna upp och sakta ner takten gör så gott. <3 

 

Är min blogg äkta eller en förskönad version av livet? - Mina tankar kring att bidra till perfektionshets

Senaste tiden har jag fått frågor av kompisar, journalister och andra bloggare kring min syn på hur viktigt jag tycker det är att min blogg visar det ärliga och riktiga livet och inte en förskönad version. För mig har svaret alltid varit detsamma, jag vill inte visa upp en förskönad version utan jag vill visa det ärliga och riktiga livet. Med allt vad det innebär.  

Jag tycker vi har tillräckligt med perfektionshets i vårt samhälle, inte minst inom mediabranschen. Jag blir genuint arg och frustrerad när jag ser hur fotografer eller andra personer inom mediebranschen väljer att redigera bort rynkor på en bild, för att personen på bilden ska se piggare eller yngre ut. Jag tycker det är fel.

corinnesjo.jpg

Förbättra bilden, men aldrig förändra innehållet

Samma gäller i allmänhet all form av “ta bort eller ersätta redigering”, det vill säga att ta bort finnar, prickar, ändra kroppsform osv. Enligt mig finns det ingen nytta vid det utan jag ser istället bara en negativ sida och det är att det bidrar till perfektions-hets. Personligen är det inget jag vill understöda.

Detta är något som till exempel Jennifer funderade kring när hon publicerade en bild på hennes Instagram där hon uppmärksammade faktumet att jag valt att inte redigera bort hennes prickar i ansiktet när jag fotat och redigerat bilden på henne. En bild som genererade i en bra diskussion mellan flera i branschen, som alla hade lite olika tankar. Personligen hade jag aldrig ens tänkt tanken att ta bort prickarna i hennes ansikte, för jag tycker att hon är vacker precis som hon är.

Corinnegronholm.jpg

Jag anser att det är okej att redigera en bild med att bland annat dra upp ljuset, förstärka färger osv. för att få till en fin och vacker bild. Kanske göra en bild svartvit för att rädda den om den annars inte kan användas på grund av att det använts fel inställningar på kameran som gjort bilden överexponerad. Men där går min gräns, själva innehållet ska vara det samma. Bilden ska alltid vara verkligheten.

cafehemma.jpg

En äkta blogg med åsikter som jag står för

Bloggen då? Visar jag en förskönad del av livet här? Mitt ärliga svar är nej. Det finns inget försköningsfilter på denna blogg. Det är hela min poäng med bloggen, att det ska vara ärligt och äkta. Visst går jag till caféer med fotovänlig mat, men det är inte för att det ska vara fint på bild, utan för att jag tycker det är gott.

Visst skriver jag att en dag har varit fantastiskt, men det är för att jag tycker det. Samtidigt skriver jag också om något är tungt eller känns trist, vilket jag hoppas ni märkt av. Jag har inget behov att måla upp mitt liv som perfekt, för det är det inte. Men jag tycker om mitt liv och allt vad det innebär samtidigt som jag accepterar att det ibland också känns orättvist och tungt.

kaffecorinnelaban.jpg

En del privata saker hör inte hemma på bloggen

Det finns saker som inte syns här på bloggen, till exempel sådant som jag ser som privat. Orsaken varför jag väljer att inte skriva om dem är inte för att försköna livet utan för att det är privat. Det är inte bara saker som är jobbiga utan även sådant som är fantastiskt, men ändå väljer jag att inte skriva om det.

Ett ganska enkelt exempel är mitt förhållande, som jag skriver relativt lite om. Det är inte för att det är dåligt, tvärtom, utan för att det är i respekt för Laban som inte vill att jag skriver om vårt förhållande. Allt som händer mellan oss, oavsett om det är glatt eller ledsamt hör inte automatiskt hemma här på bloggen.

Corinneekenas.jpg

Så för att summera hela detta inlägg vill jag säga såhär: På den här bloggen vill jag visa upp ärliga och äkta delar av livet. Bilderna ni får se är redigerade men aldrig retuscherade. De finnar jag har, de finnarna får ni också se. Jag väljer att skriva om både bra och dåliga saker för att jag tycker det är viktigt att inte bidra till perfektions-hets och för att jag inte vill måla upp en orealistisk bild av mig själv eller mitt liv. Det är vad jag kommit fram till att är viktigt för mig och den bilden jag vill visa utåt.

 Nu vill jag höra dina åsikter! Vad tänker och känner du? Tycker du jag resonerar klokt eller håller du inte med mig? Kommentarsfältet är öppet för alla former av åsikter så låt oss diskutera!