DET FINNS SÅ MYCKET JAG VILL SKRIVA OM

Apelsinjuice & dator.jpg

I och med den lugnare takten som varit under den senaste månaden har lusten att skriva bara vuxit och vuxit. Jag älskar verkligen att skriva och att få vara kreativ på bloggen. Det märks extra tydligt nu när jag inte gjort det lika ofta som jag brukar. 

För tillfället har jag så mycket jag vill skriva om att jag inte ens vet vart jag ska börja. Jag vill skriva om kärlek och om stora känslor. Om svåra känslor och saker jag grubblar på. Jag vill skriva om att tycka om sig själv och att vara modig. 

corinnealbertina.jpg

Jag vill skriva om fantastiska plaster jag besökt, restauranger jag rekommenderar och händelser jag varit med om. Jag vill skriva om självutveckling och förändringar man kan göra för en ännu bättre vardag. Jag vill visa er en massa fina bilder från sommaren och matrecept som skapats. Jag vill skriva öppet, ärligt, utvecklande, fundersamt och glatt.

Det finns så mycket jag vill skriva om och jag vet knappt vart jag ska börja. Men jag har för en gångs skull kommit fram till en ordentlig plan angående bloggen vilket känns skönt. Det är något jag känt att jag behöver göra för min egen skull men också för att det ska bli en fin variation mellan de olika kategorierna. Framförallt för att jag vill att inläggen ska vara genomtänkta och härliga att läsa.

gabrielle-cole-701889-unsplash.jpg

Det finns så mycket jag vill skriva om och jag hoppas att just du vill fortsätta läsa. Jag vill avslutande tacka för varenda gång du trycker på det lilla hjärtat längst ner på ett inlägg för att visa att du gillar det du läste. Jag vill tacka för alla fina kommentarer, alla gillningar på Facebook och snälla ord. Jag hoppas just du förstår hur mycket motivation och glädje dessa handlingar ger mig. Tack för att just du kikar in och läser här på min blogg! <3

SEMESTERN JAG ALLTID DRÖMT OM OCH TANKARNA DEN FÖRT MED SIG

lande.jpg
brygga.jpg

Just nu lever jag den drömsemester jag alltid drömt om att få uppleva. I tio års tid har jag varit på jobb under somrarna och undrat hur det är att ha semester i en lång period. Att bara ta dagarna som de kommer. Åka på en spontan resa, uppleva olika nordiska länder och framförallt att bara ta det lugnt utan att vara tvungen att göra något man inte har lust med. 

Just det får jag uppleva just nu vilket jag uppskattar enormt mycket. Under de senaste veckorna har jag vilat upp mig rejält. Jag har sovit i massor, ätit god mat och umgåtts med mina nära och kära. Jag har känt mig så lycklig. Jag har också känt mig fundersam med jämna mellanrum.

kastrullblomma.jpg

När jag har mycket tid att reflektera händer det att jag fastnar i någon djup tanke och grubblar på den en stund. Det kan vara allt från tankar kring om jag verkligen valt rätt studieinriktning (som jag som tur kommit fram till att jag troligen gjort) till hur jag vill att hösten ska se ut.

Jag har funderat på min vardag, vad jag skulle vilja förbättra. Till exempel har jag kommit fram till att jag vill ha ett lugnare tempo än i våras. Jag vill hitta mer långsiktiga lösningar med allt från bloggen till kombinationen skola och jobb. Jag vill hitta en rutin som gör att jag hinner träna på vardagarna och också säkerställa att jag får i mig bra mat. Jag vill hitta tid till att bara vara ibland och minska på onödig stress. Små förändringar som gör stor skillnad. 

corinnetallinn.jpg

Det som känns underbart är att jag verkligen kunnat tillåta mig själv att njuta av semestern. Att inte känna att jag måste göra något eller jobba med något utan att bara vara. Innan semestern hade börjat var jag rädd för att jag inte skulle kunna slappna av när jag blev ledig. Att jag skulle klättra på väggarna och känna mig rastlös, men som tur var oroade jag mig helt i onödan. 

Det är högst troligt att jag inte kommer ha en lika lång semester som denna på en väldigt lång tid och därför påminner jag ofta mig själv om att njuta av den nu när jag får vara långledig. När hösten och mörkret smyger sig på och allt känns lite trist, då ska jag gå tillbaka och bläddra i albumen med alla bilder jag tagit i sommar (det är nämligen en hel del) och påminna mig själv om hur härligt jag hade det bara för några månader sedan. Tack livet för allt du erbjuder mig. <3

saunaskylt.jpg

EN FRÅGA JAG OFTA STÄLLER MIG

corinnetraning.jpg

Det finns en fråga som jag ofta ställer mig själv. Den handlar om idrott och allt jag lärt mig under mina år med träning och hela skidåkningslivet. I flera års tid omringade jag mig av idrott och allt vad det innebar. Jag tränade med fantastiskt duktiga elitidrottare och tränare. Träffade mentaltränare, fystränare, fysioterapeuter, massörer, teknik-kunniga, tyngdlyftare osv. Kunskapen runtomkring mig var enorm. 

När jag tycker något är intressant suger jag åt mig informationen som en svamp. Jag hade en fystränare vid namn Lars som var så fantastiskt duktig på träning och speciellt balans inom träning. Han lärde mig mycket, framförallt hur man kan bli stark och snabb utan att vara osmart. Hur man hittade balans.

corinnetraning.jpg
tarnaby.jpg

Nu har det snart gått två år sedan jag lämnade hela idrottscirkusen. I början behövde jag en paus, att få prata om något annat än idrott och hur du tränar optimalt. Få diskutera andra saker än återhämtning och resultat. Nu under den senaste tiden börjar jag dock längta tillbaka men på ett annat sätt.

Jag skulle vilja göra något av allt det jag lärt mig, av all den kunskap om idrott som jag har. Men jag vet inte vad. Så jag ställer mig ofta frågan hur jag kan använda mig av min kunskap och hur jag kan sprida den till de som vill höra. Jag tror absolut inte att jag vet och kan allt, men jag tror att jag kan ha kunskap som ändå är till nytta. Nu är bara frågan vad jag ska göra av den. 

TRYGGHETEN I EN VÄN SOM ALDRIG DÖMER - NÄR JOBBIGA TANKAR HÄLSAR PÅ

EllenCorinneSommar.jpg
EllenCorinneSommar.jpg

Godkväll! Jag har precis kommit hem efter en helg i Ekenäs hos Ellen och Nico. Vi har haft det helt fantastiskt som vanligt. Man känner sig verkligen alltid så himla välkommen när man hälsar på dem. Tänkte berätta mer om vad vi gjort imorgon för först vill jag skriva om något helt annat.

I fredags behövde jag lätta lite på hjärtat om en sak som tynger mig ibland. På kvällen låg jag sedan och funderade och kom fram till att det finns en sak som jag uppskattat så otroligt mycket med Ellen, och det är att hon sprider ett sådant tryggt lugn omkring sig. Hon gör så att jag vågar öppna upp mig, berätta om saker som känns jobbiga, om situationer där jag tvivlar på mig själv och det bästa med henne är att hon aldrig dömer. 

CorinneSommar.jpg

Vi har alla bagage som vi går och bär på. Händelser som ärrat oss, som vi lämnat bakom oss men som ändå format oss på något vis. I mina tidigare relationer har jag varit med om bland annat stora svek som gjort mig riktigt ledsen. Känslan när den person du tror vill dig allt i livet sviker dig är hemsk. Fastän jag gått vidare för länge sedan kan jag ibland ändå påverkas på något plan.

Då är det skönt att prata ärligt och öppet med någon jag litar riktigt mycket på. För mig har det alltid hjälpt att prata om saker som känns tunga. Att helt enkelt lätta på locket och bara babbla ut. Oftast märker man då vart problemet ligger och så känns det inte lika stort längre. Ibland kanske det bara är något man själv fått för sig i sitt egna huvud.

CorinneSommar.jpg

Det är också befriande på något vis, att märka att man ibland kanske strular till det för sig själv genom att tänka onödiga tankar. När man förstår att så är fallet, känner i varje fall jag en sorts lättnad. Känner ni igen det jag beskriver? I det läget är Ellen så himla grym på att hjälpa mig och framförallt peppa och påminna mig om att jag är stark och klok. 

Det som ibland känns helt galet är att vi bara känt varandra med Ellen i lite över ett år. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle kunna öppna upp mig på detta vis åt någon jag känt förhållandevis kort tid, men jag tror verkligen att vänskap kan fungera lite som en kärleksrelation: När man vet att det är rätt så är det rätt. I mitt och Ellens fall har jag känt enorm tillit till henne sedan dag ett. Tack Ellen för att du finns där. För alla skratt och djupa diskussioner och för att du alltid orkar lyssna och aldrig dömer ❤️

VÅGA LITA PÅ MAGKÄNSLAN

corinnemonaco.jpg

Jag har alltid tyckt det är lite roligt när människor frågar hur det känns att fylla år, för oftast känns det ju inte på något vis speciellt i kroppen eller som att man plötsligt föråldrats ett helt år. Dock är det ju roligt att fylla år, så oftast brukar mitt svar vara just det: " Riktigt roligt".

Under det senaste året har jag lärt mig väldigt mycket om livet. Jag har blivit klokare, hittat mina egna ben ännu mer och framförallt har jag lyssnat på mig själv och min magkänsla. Tagit beslut som känts rätt för just mig. Det är nog den viktigaste av alla lärdomar som jag lärt mig under detta år, att lita på magkänslan mer än jag vågat tidigare. 

corinnestockholm.jpg

Jag har lärt mig att om det känns rätt är det värt att satsa på, fastän det inte nödvändigtvis behöver betyda att man tar den lättaste vägen. För mig var det till exempel ett stort steg att sluta mitt tidigare jobb och tacka ja till mitt nuvarande. Där och då visste jag inte alls vad jag gav mig in på men det kändes rätt och jag visste att jag kunde lita på min magkänsla. 

Jag har också lärt mig att så länge man tror och verkligen litar på att det blir bra, så blir det de till slut. Det har varit ett glädjefyllt år men också ett kämpigt. I de svåra stunderna har hoppet ändå funnits där och framförallt viljan, att ta sig framåt och att lita på att det kommer bli bra. Ibland har det varit lättare att tro på, ibland betydligt svårare.

En viktig sak att poängtera är att jag även lärt mig att tillsammans är man starkast och att det är så fruktansvärt viktigt att Våga prata, som jag också skrivit om under årets gång. Att våga berätta när något känns tufft men att också glädjas tillsammans när något känns roligt. 

corinnelinus.jpg

Jag har lärt mig att det finns smärta och sorg som inte går att förklara. Att man på något märkligt sätt lär sig att leva med den, trots att den finns där. Det betyder inte att man sörjer mindre, utan att man hittat ett sätt att ändå gå vidare på något vis. Saknaden däremot, den är lika stark varje dag. 

corinnevallettamalta.jpg

Sist men absolut inte minst har jag lärt mig att livet består av vändningar och nya möjligheter. Att livet överraskar en, ibland så att magen fylls med fjärilar och ögonen strålar av glädje. Jag har lärt mig att våga välja kärlek, våga välja lycka och än en gång, våga lita på magkänslan.

Man kan inte alltid göra alla nöjda och glada, men så länge man är ärlig mot sig själv och andra och sprider glädje och värme runtomkring sig så kommer man långt. Livet är en fest bestående av höjder och dalar och jag ser fram emot att fira vidare. <3

DET HÄR DRÖMMER JAG OM

karlek.jpg

För att kicka igång fredagen på bästa sätt tänkte jag berätta om några saker jag drömmer om. Jag gillar verkligen att drömma mig bort, ibland drömmer jag stort och ibland lite mindre. Att sedan kunna jobba för att en dröm ska gå i uppfyllelse känns extra kul. Nedan några saker jag drömmer om just nu. 

Två land jag drömmer om att besöka: Är Nya Zeeland och Portugal. Jag har alltid velat åka till dessa länder men hittills har det inte blivit av. 

En artist jag alltid drömt om att se live är: Eminem. Att se honom uppträda live hade varit en stor dröm som skulle gå i uppfyllelse. Jag har lyssnat på hans musik så länge jag kan minnas och jag tycker han är så grym. Tyvärr besöker han ju inte Norden sådär superofta hehe. 

blommakrukaindiska.jpg

Detta drömmer jag om att jobba med: Det finns inte riktigt något jobb som jag känner att exakt det här vill jag jobba med. En del har ju så, till exempel att de alltid har drömt om att bli läkare eller polis men jag har aldrig riktigt känt så. Däremot har jag flera drömjobb men framförallt har jag drömmar om hur jag vill att det ska kännas när jag jobbar. 

Jag vill jobba med något som är mångsidigt och som gör mig glad. Det ska helst vara inom media och livsstilsrådgivning och drömmen hade varit att det är ett socialt jobb. Jag vill gärna föreläsa och hålla workshops eftersom jag tycker det är så kul. Kreativt vill jag också att det ska vara och framförallt ska det kännas inspirerande. Man kan säga att det finns många drömmar i en större dröm.

kaffe.jpg

Sist men inte minst, hur drömmer jag att en vanlig vardagsmorgon ska se ut? Jag drömmer om att ha dagar som börjar i lugn och ro. Att vakna pigg och peppad på livet. Att ha arbetstider som jag kan bestämma själv och att alltid känna mig inspirerad till att ta tag i dagen och jobba med det jag gör. Det viktigaste är att jag får vakna lycklig och tillfreds och att kunna dela den känslan och dagen med någon jag tycker extra mycket om. 

Det var några saker jag drömmer om just nu. Vad drömmer du om? 

VARFÖR DRICKER DU INTE? - KAN MAN FESTA NYKTER?

Efter Pampasveckan blev jag inspirerad att skriva om ett ämne jag tänkt länge på. Igår kväll gick jag in på Danielas blogg och hittade ett inlägg som handlade om hennes synsätt på alkohol och det visade sig att det inte bara var jag som kommit hem från Pampas och fått inspirationen att skriva om det känsliga ämnet alkohol.

Jag har sedan länge tagit ett val att oftast avstå alkohol på tillfällen där det förväntas att man ska dricka, har även skrivit om det förut (klick). Oftast tar jag hellre en kaffe eller en alkoholfri drink på AW:n eller middagen. Visst kan jag ibland ta en öl eller fler när jag går ut (dock alltid med måtta), men det är mera ett undantag än en regel.

Jag gillar att gå ut nykter, att inte behöva ha ångest över att må illa följande dag och att alltid veta att jag klarar mig själv oavsett vad. Det finns dock en fråga som jag börjar bli riktigt trött på nu och det är frågan...

Ser ni bilderna ovanför? Det är från en kväll på Ollis under Pampasveckan, 100 % full på vatten.

"Varför dricker du inte? "Som så många andra som går ut nyktra får jag ofta frågan varför jag inte dricker. Under årens gång har mina vänner lärt sig att jag ofta är nykter och ingen ifrågasätter det, för dem är det ingen big deal, men ofta när jag möter nytt folk till exempel på krogen så får jag ofta svara på denna fråga. För mig känns det som en så dum grej att ifrågasätta, varför skulle jag inte kunna gå ut nykter? Att sedan få höra kommentarer som: Kom igen nu ta en shot, det är ju roligt! gör mig bara trött.

Jag tror att det är viktigt att alla som vet att de ibland kan vara den som ifrågasätter varför någon inte dricker alkohol funderar efter en sekund. Varför är det en så stor grej? Varför inte bara låta det gå förbi och lägga energin på att ha kul istället. Min personliga åsikt är att det inte är något problem om man vill dricka så länge man gör det med måtta, men då borde det ju också vara lugnt att avstå helt och hållet?

Istället för att ifrågasätta borde vi uppmuntra varandra till att ibland gå ut nyktra. Våga stå mitt på dansgolvet och skaka rumpa utan en gnutta alkohol i blodet. Uppmuntra till att ta en alkoholfri drink nästa gång på AW:n och framförallt till att sluta ifrågasätta andras val till att inte dricka. Jag tycker mig redan se en positiv förändring i detta men ännu är det en lång väg kvar. I framtiden hoppas jag kunna ta valet att vara nykter en kväll eller inte, utan att måsta förklara mitt val.

Brukar du gå ut nykter? Vilka reaktioner har du fått?

Ps. Vill du läsa mer om samma ämne? Spana in Danielas inlägg (klick), riktigt läsvärt!

JÄMSTÄLLDHETSFUNDERINGAR INOM ARBETE

corinnegronholm.jpg

Hej och glad jämställdhetsdag! Idag har jag funderat mycket kring jämställdhet, vilket jag ofta gör, inte bara under denna dag utan även andra dagar. Jag har både tänkt på hur långt vi har kommit på den fronten och hur lång väg det är kvar. Det som jag tänkt mycket på idag, och bollat lite idéer om ämnet med en god kompis till mig är om jämställdhet i ett parförhållande inom kategorin arbete.

unsplash.jpg

Jag vill leva i ett framtida förhållande där jag känner att mitt arbete är lika viktigt som min partners. Att det är lika viktigt att båda ska få satsa på sin karriär och att bådas arbete är viktigt oavsett hur stor lön eller hög position man har. Viktigast är att man gillar det man jobbar med.

Jag har alltid tyckt om att jobba och har höga ambitioner inom min arbetskarriär. Jag vill ha ett förhållande där man stöttar varandra och uppmuntrar den andra även i sin arbetskarriär. 

Sedan hur man väljer att dela upp det rent konkret t.ex. om man bildar familj och ena ska vara hemma med barnen mer än den andra, är ju helt individuellt och något som varje par måste fundera ur sitt egna perspektiv. Tror inte det finns något rätt och fel bara man hittar en lösning som båda tycker känns rätt.

Det viktigaste för mig är att förhållandet ska vara jämställt. Att det inte finns någon förutfattad regel som säger att den andra partners arbete är mera värt. Nej. Den tiden är förbi och jag tycker det är viktigt att min framtida partner tänker i samma banor.

Hur tänker du kring detta ämne? Är det något du funderat på?

VÅGA KÄNNA ENSAMHET SOM SINGEL

Corinnesvartvit.jpg

Hej på er, hoppas ni haft en fin helg. Idag tänkte jag att vi skulle snacka känslor av det lite djupare och känsligare slaget.

Denna singelperiod jag nu haft har varit viktig för mig på många sätt. Framförallt för att jag blivit så mycket starkare i mig själv, lärt känna mig själv mer och för att den hjälpt mig sätta saker i perspektiv.

Speciellt första halvåret var viktigt för mig på så sätt att det var mest utmanande. Jag behövde gå igenom det jag gick igenom och en av de grejerna vill jag skriva om idag, nämligen om ensamheten.

corinnejobbar.jpg

Vi spolar tillbaka till en tid på hösten. Jag kom hem efter en lång dag och kände hur ensamheten kom krypandes. Hur jag så gärna ville ha någon där som bara kunde hålla om mig och ta bort ensamheten. Men där i stunden visste jag, att detta är något jag måste bygga upp åt mig själv, inte låta någon annan lappa ihop.

Jag tror det är så fruktansvärt viktigt att man efter ett förhållande verkligen satsar på att bygga ihop sig själv, stå på sina egna ben både under de lättsamma stunderna men även de jobbigare. Inte låta någon annan lappa ihop luckorna. Såklart ska man ta andra till hjälp, prata med sina vänner och så, men det ena utesluter inte det andra. Jag tror personligen att man först måste vara hel själv, innan man kan börja något nytt.

Det kommer en tid under de flestas tid som singel när man märker att man faktiskt är ensam. Fastän man har en massa underbara människor runt omkring en så har man ändå inte den där ena som alltid funnits där. Nu står man själv. Detta tror jag är en väldigt nyttig men såklart också skrämmande upptäckt.

Corinnesommar.jpg

När insikten kommit till en vill många gärna glömma bort den, kanske bara ha någon vid sin sida för att inte behöva känna detta. I det skedet vill jag verkligen uppmuntra alla att inte bara skjuta undan känslorna utan istället bearbeta dem. Lär känna dig själv bättre, låt dig känna ensamheten och börja jobba med känslorna för att inte känna att ditt välmående är i någon annans händer, utan att det är i dina.

Jag lovade mig själv just detta och har jobbat enormt mycket med att tycka om att umgås med mig själv under denna singelperiod, vilket gjort att jag nuförtiden kan med handen på hjärtat säga att jag känner mig trygg i mig själv. Jag tvivlar inte längre, jag vet att jag fixar det själv, att jag inte behöver någon annan. Jag är inte ensam bara för att jag är singel. Däremot betyder det inte att jag inte skulle vilja ha någon annan i mitt liv. Men det är en stor skillnad mellan ett behov och en vilja.

CorinneFrolla.jpg

Jag är stolt över mig själv, att jag kämpade mig igenom de jobbiga känslorna och att jag nu kan stå här och veta det jag vet idag. Veta att jag är redo, att jag byggt upp mig själv, att jag är stark. Att jag inte tillät mig själv att blunda och bedöva, utan att jag valde den svåra vägen och jobbade med mig själv. Det önskar jag att du som läser, som kanske precis går igenom dessa känslor också gör. Hitta dig själv, dina egna ben och sen först öppna dörren för någon att dela livet med. Det finns en dikt som Rupi Kaur skrivit, som jag tror väldigt mycket på som lyder såhär:

Jag vill inte att du fyller mina tomma platser, jag vill fylla mig själv.
Jag vill vara så fullkomlig att jag lyser upp en hel stad,
och sedan väljer jag dig,
för att vi två ihop,
kan få den att brinna.

Dessa ord lever jag efter och tror på väldigt starkt.❤️

Håller du med mig angående detta? Kommentera och dela med dig :)

ETT OCH ETT HALVT ÅR SEDAN

Det finns många fördelar med att ha en blogg, bland annat kan man hålla sig sysselsatt om man är sjuk med att kolla tillbaka på gamla inlägg och bilder. Hittade ett gäng bilder som känns så länge sedan, vilket jag kom fram till när jag tänkte efter att det också är, fast ändå inte så länge sedan som det känns. Tror dessa bilder togs år 2015. Ett liv som var så annorlunda än vad mitt är nu.

För någon dag sedan frågade min kompis om jag skulle vilja hänga med på en skidresa som skulle innehålla härlig skidåkning, chill i backen och god mat. Jag var snabb att haka på, dock sådär realistiskt sätt blir det nog först senare eftersom det är så fullt i vår men det känns bra att planerna är igång.

När tankarna började snurra kom jag på att det är hela 1.5 år sedan jag sist ens stod på ett par skidor. Något som jag gjort största delen av hela mitt liv har plötsligt blivit en betydligt mindre del av mitt liv och ersatts med så mycket annat.

Jag tror det finns en tid för allt och jag är väldigt nöjd med hur mitt liv ser ut just nu. Jag trivs i min vardag och skulle inte byta ut den mot något annat. Jag får ofta frågan om jag skulle vilja fortsätta åka skidor på elitnivå om jag kunde och sakta men säkert har jag kommit fram till att just den delen av mitt liv är jag klar med. Jag är nöjd över att jag gav skidåkningen så många år av mitt liv, för den har gett mig minnen jag bär med mig hela livet vilket jag är evigt tacksam för, men jag skulle ändå inte byta tillbaka.

I framtiden hoppas jag ändå att det blir skidåkning snart men mer i lugna tecken, för jag saknar skidåkning med jämna mellanrum. Dock saknar jag inte tävlingarna mest, utan friheten man kan känna på ett par skidor. Känslan av att bara glida runt. Den kommer jag söka när vi åker iväg på skidresa i framtiden. Det ska bli kul att någon dag tydligare få se en annan del av en gren som länge varit så kär för mig. Flummiga tankar idag, hoppas ni kunde hänga med ändå, kramis.